Marguerite Viby var en av de största filmstjärnorna i hemlandet Danmark men även i Sverige. Hon var verksam som komediaktris, revyartist och sångare under 60 år.

Marguerite Viby föddes i Köpenhamn år 1909. Hon var dotter till polisen Oscar Jensen, kallad Viby, och hans hustru Emmy Steenberg. Makarna gifte sig 1907 i Vor Frue Kirke och fick året därpå Marguerites storebror Egon. Familjen bodde vid dotterns födelse på H.C. Andersens Gade mitt i Köpenhamn. Namnet Marguerite fick modern från Dumas roman Kameliadamen, som hon läst medan hon väntade dottern. Viby kommer sig av att fadern föddes på medeltidsgodset Vibygaard i utkanten av orten Viby, söder om Roskilde.

Marguerite Viby fick som barn balettutbildning vid Emilie Walboms dansskola. Senare tog hon även privatlektioner hos John Andersen, solodansare vid den kungliga danska baletten. Första gången hon uppträdde på scen var 1923, i baletten på en revy på Tivolis Sommerteater. Sin debut som solodansare gjorde hon 1926 på Apollo Teater i Ålborg. Marguerite Viby fick sin första talroll i operetten Cirkusprinsessen, 1928. Samma år fick hon sitt första genombrott på Helsingør Sommerteater, där hon bland annat gjorde en parodi på dansaren och varietéartisten Josephine Baker. Sedan följde en omfattande karriär där hon uppträdde i revyer, operetter, lustspel och musikaler på teatrar runtom i Danmark. Hon gjorde även gästspel i Norge, Finland och Sverige, däribland på Vasateatern och Södra teatern i Stockholm.

Marguerite Vibys filmkarriär inleddes alldeles i slutet av stumfilmseran med den populära komikerduon Fyrtornet och Släpvagnen i Moster Malins millioner (Højt paa en kvist, 1929). Det var dock med de första danska talfilmerna som hon nådde sin riktigt stora popularitet, där En natt i Köpenhamn (Skal vi vædde en million?, 1932), kan räknas som den första verkliga ”Marguerite Viby-filmen”. I filmen sjunger hon bland annat Kai Normann Andersen-örhänget ” Titte til hinanden” samt gestaltar den moderna, dansglada Köpenhamnsflickan full av schvung, om än inte så hektisk som i senare filmer. En av hennes stora filmsuccéer var Mille, Marie og mig, 1937, som även kom att spelas in på nytt i en svenskspråkig version följande år med Marguerite Viby i huvudrollen. Detta blev inledningen på en svensk era i hennes karriär, som kom att löpa parallellt med den danska. Hennes märkbara danska brytning utgjorde bevisligen inte något hinder för en karriär även på andra sidan sundet. Under en period var Viby till och med mer aktiv i Sverige än i hemlandet.

Rollen i Milly, Maria og jag angav fortsatt tonen för Vibys filmroller som skönsjungande, kvicka, företagsamma och småfräcka pojkflickor. Viby hade stor energi, smidighet och var en sprallig, men också disciplinerad, komedienn.

Ytterligare fem av Marguerite Vibys filmer spelades in i två språkversioner. Schamyl Baumans Fröken Kyrkråtta, 1941, Weyler Hildebrands Fröken Vildkatt, 1941, och Hasse Ekmans Lyckan kommer, 1942. Samtidigt blev de danska filmerna Teatertosset, 1944, och Jeg elsker en anden, 1946, omgjorda på svenska som Dolly tar chansen, 1944, och Jag älskar dig, Karlsson!, 1947. Att olika nordiska språkversioner gjordes på samma manus var inte ovanligt i ljudfilmens barndom, men Marguerite Viby och hennes filmer var tämligen unika som förekom i den omfattningen på två språk, med samma huvudrollsinnehavare: ett tecken så gott som något på stjärnstatus och genomslag. MargueriteViby spelade under perioden 1938—1956 in tolv långfilmer i Sverige. Bland manliga motspelare i de svenska filmerna kan nämnas Åke Söderblom, Gunnar Björnstrand och Stig Järrel.

De sista åren av den tyska ockupationen av Danmark spenderade Marguerite Viby i Sverige. Utöver att spela in filmer uppträdde hon på förläggningar för danska flyktingar och turnerade i de svenska folkparkerna med sin danspartner Per Gundmann.

Marguerite Viby spelade också in svenska filmer utan dansk förlaga, till exempel Arne Mattssons komedifilmer Sussie, 1945, och Peggy på vift, 1947, samt Weyler Hildebrands filmversion av operetten Lilla helgonet från 1944. Det är tack vare den sistnämnda filmen som Marguerite Viby, trots att hon inte längre är lika känd i Sverige som tidigare, ändå ingår i många svenskars julfirande. Detta genom att hon tillsammans med komikerkollegorna Åke Söderblom och Thor Modéen medverkar i ett kort klipp ur denna film som ingår i Per Åhlins och Tage Danielssons tecknade kortfilm Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton som har visats i svensk television varje julafton sedan 1975

När dansk film fick ljud under 1930-talets första år, var Marguerite Vibys kvittrande glada stämma bland det första som hördes på biograferna, ofta sjungandes melodier som än idag är danska evergreens. Hon sjöng in många av sina filmschlagers samt sånger från sina revyer på skiva, totalt över 100 skivsidor. Kring 1950-talets mitt dalade Marguerite Vibys stjärnstatus till viss del, hon fortsatte dock oförtrutet att medverka i lustspel, revyer och musikaler. Vid 1960-talets mitt steg återigen hennes popularitet, med hjälp av framgångsrika sketcher och monologer i olika revyer.

Marguerite Viby var gift fem gånger; med dansaren och skådespelaren Poul Christian Guldager, med skådespelaren och regissören Emanuel Gregers Emanuel, med affärsmannen Knud Wold, med skådespelaren Preben Mahrt, och sista gången med lektor Erik Henry Tangfelt, fram till hans plötsliga död vid 48 års ålder. I sitt tredje äktenskap fick Marguerite Viby tillsammans med maken Knud Wold år 1938 dottern Susse Wold som även hon kom att bli en framgångsrik dansk skådespelare.

Marguerite Viby medverkade i mer än ett halvt sekel i filmer, revyer, lustspel och musikaler. Hon förblev den klarast lysande stjärnan vid den danska film- och revyscenen under nästan hela 1900-talet och anses vara en av de största komediaktriserna i dansk film. Hon kunde med sprittande livsglädje och lekfullhet förgylla och elektrifiera nästan vilket stoff som helst.

Genom åren fick Marguerite Viby motta många utmärkelser. Hon tilldelades Bodil Ipsens Jubilæumslegat samt Clara Pontoppidans Fødselsdagslegat, hon utnämndes till riddare av Dannebrogen 1969, förärades Karl Gerhards hederspris 1987, korades till årets äreskonstnär vid Revyernes Revy 1993 och tilldelades för sin långa filmkarriär år 2000 hedersversioner av de danska Bodil- och Robertpriserna. År 1976 instiftades Marguerite Vibys jubileumsfond, vilken delar ut stipendier till unga danska skådespelartalanger.

Marguerite Viby drabbades 1985 av en hjärnblödning. Hon drog sig därefter tillbaka från rampljuset, efter 62 mycket aktiva år. Marguerite Viby dog i stadsdelen Frederiksberg i Köpenhamn 2001. Hon är begravd på Frederiksberg Ældre Kirkegård.