Maria Gripe är en av Sveriges mest erkända och lästa författare av barn- och ungdomsböcker.

Maria Gripe föddes 1923 som äldsta dotter till Maria Eleonora Walter och officeren Karl Hugo Walter. Under de första åren var familjen bosatt på fästningen Oscar-Fredriksborg i Vaxholm, där fadern tjänstgjorde. Maria Gripe fick två syskon: John Hugo och Brita. År 1928 flyttade familjen till Örebro i samband med att Vaxholms grenadjärregemente lades ned och fadern utsågs till kapten vid I 3. Han kom dock snart att ägna sig åt restauratörsverksamhet.

I Örebro gick Maria Gripe i flickskola, men hennes fortsatta studier förlades till Stockholms Enskilda Gymnasium. Där avlade hon studentexamen 1943 och under 1944–1945 studerade hon religionshistoria och filosofi vid Stockholms högskola. År 1946 gifte hon sig med konstnären Harald Gripe, som kom att illustrera de flesta av hennes böcker. Paret bosatte sig i Traneberg i Stockholm. Efter en kortare period som kontorist vid Marinförvaltningen i Stockholm blev Maria Gripe hemmafru i samband med att dottern Camilla föddes 1947. Några år senare bosatte sig familjen i Nyköping. De sista åren av sitt liv tillbringade Maria Gripe på ett sjukhem i Rönninge, där hon avled efter en långvarig sjukdom.

Författarskapet inleddes med ett par korta berättelser som publicerades i barntidningar. År 1954 debuterade Maria Gripe som barnboksförfattare med en berättelse som baserade sig på kvällssagor kring dotterns leksaker, I vår lilla stad. Under perioden 1954 till 1960 publicerade hon sammanlagt åtta böcker som kan ses som ett preludium till det senare författarskapet. Många av de teman och motiv som sätter sin prägel på hennes senare texter kan urskiljas redan här; skuggan, spegeln, namnet – betydelseladdade motiv som i hennes författarskap kopplas till en tematik kring identitet och medvetande.

Genombrottet kom med boken Josefin, 1961, den första i en trilogi om det ensamma och fantasifulla sladdbarnet Josefin och hennes vän Hugo. Böckerna har setts som ett genombrott för en ny psykologisk realism inom den svenska barnlitteraturen. Tillvaron skildras genom barnets öga på ett nytt och inkännande sätt. I fokus står mötet mellan det fantasifulla barnet och en oförstående vuxenvärld. Boken kretsar också på ett för Maria Gripe karakteristiskt sätt kring frågor om identitet, individualitet, integritet och samhörighet. Josefin kom att följas av Hugo och Josefin, 1962, och Hugo, 1966. Kjell Gredes film Hugo och Josefin, 1967, baserar sig på Maria Gripes trilogi.

Under 1960-talet publicerade Maria Gripe ytterligare tre böcker som har kommit att få klassikerstatus: Pappa Pellerins dotter, 1963, Glasblåsarns barn, 1964, och medeltidsromanen I klockornas tid, 1965. Filmen Glasblåsarns barn, i regi av Anders Grönros, hade premiär 1998. Till 1960-talets utgivning hör också hennes första ungdomsbok, Glastunneln, 1969, inspirerad av den amerikanske författaren J. D. Salingers Räddaren i nöden. Det inkännande barnperspektivet och den realistiska samtidsskildringen av barns vardag som präglade Maria Gripes genombrottsböcker finns kvar i Nattpappan, 1968, som ursprungligen kom till för radions Småbarnskvarten. I uppföljaren Julias hus och Nattpappan, 1971, som filmatiserades för TV samma år, dyker karaktären Elvis Karlsson upp för första gången.

De fem böckerna om den eftertänksamme och självständige pojken Elvis Karlsson dominerar Maria Gripes 1970-tal. Här drivs barnperspektivets möte med en oförstående vuxenvärld än längre än i de tidigare barnböckerna. Böckerna väckte mycket uppmärksamhet också för det negativa porträttet av Elvis mamma. År 1977 utgjorde de första böckerna, Elvis Karlsson och Elvis, Elvis!, utgångspunkt för filmen Elvis! Elvis! av Kay Pollak. Liksom flera andra av Maria Gripes texter adapterades några av böckerna om Elvis för radioteatern.

Radions sommarlovsföljetong Tordyveln flyger i skymningen, 1976, som sedan låg till grund för hennes bok med samma namn 1978, kom också till i samarbete med Kay Pollak. Romanen är den första i en rad ungdomsböcker där spänning och mystik spelar en viktig roll. Här, liksom i de ungdomsböcker som följde under 1980-talet, kom också Maria Gripes stora beläsenhet till synes – framför allt är det romantikens litteratur och filosofi hon inspirerats av. I Agnes Cecilia – en sällsam historia, 1981, spelar bland annat Schopenhauers idéer en viktig roll. I den så kallade Skugg-tetralogin, som inleddes 1982 med Skuggan över stenbänken, har Maria Gripe inspirerats av bland annat skräckromantiken, den gotiska romanen med dunkla slottsmiljöer och komplicerade familjeförhållanden. I synnerhet den första delen har också en historisk-realistisk dimension. Förutom skildringen av en svensk borgerlig familj på 1910-talet aktualiseras bland annat kvinnosaksfrågan och klassamhället.

Ett realistiskt anslag och frågor om klass, genus och jämlikhet präglar den trilogi som avslutar Maria Gripes författarskap. Trilogin Tre trappor upp med hiss, 1991, Eget rum, 1992, och Egna världar, 1994, utspelar sig i en mellansvensk stad på 1930-talet. Huvudkaraktären Lotten bor med sin mamma i den familj där modern har plats som hembiträde. Även här spelar emellertid mystik och underliggande betydelser en viss roll.

Med dessa böcker klingade Maria Gripes författarskap i stort sett ut. De sammanlagt 38 böcker hon publicerade spänner över flera genrer men präglas mer eller mindre genomgående av en inkännande realism kombinerad med en karakteristisk användning av ledmotiv och symboler. Hennes skildringar uppvisar ett psykologiskt djup samtidigt som de är intellektuellt och litterärt avancerade på ett för den tidens barn- och ungdomslitteratur nytt sätt.

Sammanlagt finns Maria Gripes böcker översatta till över 30 språk. Under flera år satt hon som ledamot i Barnfilmnämnden. Hon tilldelades flera utmärkelser för sitt författarskap, såväl i Sverige som utomlands, till exempel Nils Holgersson-plaketten 1963, Astrid Lindgren-priset 1972, H. C. Andersen-medaljen 1974, Doblougska priset genom Svenska Akademien 1979, Litteraturfrämjandets stora pris (tillsammans med Harald Gripe) 1982 och Litteris et Artibus 2003. Internationellt har hon uppmärksammats med bland annat Honor Award från New York Herald Tribune och Premio Nacional från spanska kulturministeriet.

Maria Gripe dog i Rönninge 2007. År 2005 instiftade Bonnier Carlsen Förlag ett pris i hennes namn: Maria Gripe-priset.