Maria Jansson, kallad Kisa-Mor, var Sveriges mest kända läkekvinna under 1800-talet.
Maria Jansson föddes 1788 och växte upp i Kvarntorp i Närke. Modern dog i tyfus när Maria Jansson var sex år. Hennes far kallades Läke-Jan. Han lär ha tillhört en botarsläkt och anlitades av forbönder och annat färdfolk för olika åkommor. Han ville dock inte att hans dotter skulle ägna sig åt botargärningen även om han ansåg att hon hade anlag för den.
Trots sin fars ovilja lärde Maria Jansson sig i smyg att bota och blev alltmer anlitad. Till detta bidrog sannolikt faderns tilltagande alkoholmissbruk. Hon blev bortgift som 19-åring med bonden Anders Olsson och flyttade till hans gård, Lilla Älberg. Äktenskapet var misslyckat från början, men ”Åkare-Maja”, som Maria Jansson också kallades, reste runt till sjuka och började få ett rykte som skicklig läkekvinna. Hon födde två döttrar, Brita Stina 1809 och Stina Kajsa 1811, men båda dog före ett års ålder.
År 1812 fördes Maria Jansson till slottshäktet i Örebro, misstänkt för att ha giftmördat bonden Anders Andersson. Hennes patienter vittnade dock till hennes fördel och hon blev friad men förbjuden att fortsätta sitt värv.
På sin syster Kerstin Jansdotters begravning år 1813 fick Maria Jansson av sin bror Lars ett brev ställt till fadern Läke-Jan. Brevet var skrivet av patronessan Catarina Hellwegh på Åby säteri i Östergötland. Denna bad om hjälp för sin cancersjuke bror Nils Wibjörnsson. Läke-Jan var då död men Maria Jansson svarade att hon trodde sig kunna bota den sjuke. År 1813 eller 1814 anlände hon till Horn. Med sina så kallade ”elddroppar” lyckades hon få cancersåren att läka. Därmed var hennes lycka gjord. Hon stannade i Horn och kunde fortsätta sin botargärning under beskydd av högreståndsfamiljerna i de talrika herrgårdarna. På Åby säteri blev hon god vän med systrarna Eleonora och Fredrica Hellwegh och flyttade med dem till Flytthem på Åbys ägor. Där anlade hon en örtagård - ”lycke, lycka” på östgötska och kallades därför ibland ”Madam på Lycka”. Dessa första år på Flytthem blev hennes lyckligaste; en tid hon kom att kalla ”i min välmakt”.
I en aldrig sinande ström sökte sjuka från hela Sverige upp Maria Jansson. Hon hade mottagning på Kisa Gästgivaregård och anlitade apoteket där, varför hon kom att kallas Kisa-Mor. Hon ordinerade dieter, dekokter, mixturer, grötar, elixir och ingav hopp till svårt sjuka. Särskilt känd blev hon för sina sårbehandlingar och giktdekokter. Hon ordinerade också brevledes utan att ha träffat patienten. En del av dessa brev finns bevarade och därmed även hennes recept. På tryggt avstånd från sin make stämde hon honom till Häradsrätten i Hardemo år 1815 för att ”vinna skillnad i deras bo”. Efter sex rättegångar beviljades skilsmässa 1819. Därmed var Maria Jansson en fri, självförsörjande kvinna.
Jeanette Ståhl från Stockholm konsulterade 1817 Maria Jansson för en knöl på halsen. Hon bodde en tid på Flytthem, blev botad och god vän med Maria Jansson och systrarna Hellwegh. En lång brevväxling inleddes mellan Maria Jansson och Jeanette Ståhl. Dessa brev finns bevarade. Någon gång under vårvintern 1818 besökte Maria Jansson Stockholm och Jeanette invigde henne i storstadens societet. I mitten av 1820-talet reste hon åter till väninnan, som då gift sig och hette Wahlbom i efternamn. Det ryktades att Maria Jansson då blev uppkallad till slottet för att undersöka kronprins Oscar som var sjuk.
Maria Janssons sjukbesök ökade år från år och för att stärka sig började hon dricka varmt öl och inta sina egna choleradroppar med brännvin. Hon blev alltmer ojämn i humöret. Hennes humörsvängningar gjorde till slut situationen på Flytthem ohållbar. Hon blev erbjuden att få disponera Katrineberg vid Horns kyrka och flyttade dit 1829. Snart var hela bygden beroende av ”Frun i Horn”. Hon satte fattigstugans hjon i arbete, lånade ut pengar och skrev noga upp reverser och räntor i en liten bok som efter några år fyllde 127 gäldenärer. På grund av alla besökande öppnades en gästgivaregård nära hennes hus där hon hade mottagning och Katrineberg blev sjukstuga med patienter i gästrummen. I Katrinebergs kök lagade Maria Jansson mat omväxlande med läkemedelsberedningar. Hon hade fyra anställda pigor. Antalet sjuka som kom för att söka hjälp hos henne fortsatte att öka i antal. När hon var överansträngd blev hon alltmer obalanserad och ställde till våldsamma uppträden. Forna vänner blev hennes ovänner. I september 1839 kallades hon till lagtima höstting för att hon i rusigt tillstånd överfallit klockaren Oppfeldt, som låtit sina kossor beta för nära Katrineberg, och för att hon hade ofredat fattighjonen.
I oktober 1839 anlände Betty Ehrenborg-Posse till Katrineberg för att få behandling för en böld på kinden. Under sin cirka två månaders vistelse på Katrineberg skrev hon dagbok. Hon skildrar en närmast förvirrad, demonisk gumma och mindre den insiktsfulla läkekvinna som Maria Jansson tidigare förefaller ha varit. I Malla Silfverstolpes berömda litterära salong i Uppsala läste Betty Ehrenborg-Posse högt ur sin dagbok åtta månader efter Kisa-Mors död.
Maria Jansson dog i slaganfall 27 februari 1842 och är begravd på Horns kyrkogård i Östergötland. Hon lämnade en stor förmögenhet efter sig och då inget testamente var uppsatt tillföll allt hennes bror.
