Matilda Widegren var pedagog, läroboksförfattare och en engagerad fredsaktivist. Hon var ordförande för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, från bildandet 1919 till 1934, och initiativtagare till flyktinghjälpen Internationella foyern 1935.
Matilda Widegren föddes 1863 i Söderköping som enda barnet till läroverksrektorn Per Mauritz August och Aurora Fredrica, född Steinnordh. Efter att modern avlidit 1879 flyttade Matilda Widegren och fadern till Stockholm. Hon gick på Statens Normalskola för flickor (SN) 1880–1882, som var övningsskola till Kungliga högre lärarinneseminariet (HLS), där hon sedan under tre år utbildade sig till ämneslärare i svenska och historia. Hon blev studiekamrat och vän med Selma Lagerlöf på seminariet. Efter att ha undervisat på Åhlinska skolan i Stockholm ett par år, återkom hon till seminariet som bibliotekarie 1888–1905, samtidigt var hon extralärare vid SN för flickor 1889–1904. Hon deltog också i en fjärde årskurs för fackstudier på HLS år 1893. Från 1904–1923, till sin pension, var hon ordinarie lärare vid HLS och vid SN för flickor samt även biträdande föreståndare vid den sistnämnda.
Matilda Widegren var en pedagog med många idéer. Hon författade en lärobok i grammatik, Svenska språkets allm. satslära jämte interpunktionslära, 1896, och tillsammans med kollegan Dagmar Lauritzen skrev hon Svenska språkets formlära för begynnare jämte en samling öfningsexempel, 1902. Båda läroböckerna kom ut i många upplagor fram till mitten av 1900-talet. Matilda Widegren och kollegan Ingeborg Lundström gav i slutet av 1800-talet ut antologier för skolan och hemmet med utvalda poesistycken och för högre årskurser med prosastycken, vilka också nytrycktes flera gånger.
En av Matilda Widegrens pedagogiska höjdpunkter var en resa på statsanslag till USA 1904. Hon hade fått uppdraget att vara ledamot av undervisningsjuryn vid världsutställningen i S:t Louis och skulle arrangera det svenska bidraget. Hon kom hem med många nya tankar som hon spred till kollegorna, exempelvis självverksamhet i lärandet för yngre elever och självstyrelse bland de äldre eleverna samt införandet av konsthistoria i den sista klassen.
Matilda Widegren engagerade sig i flera kommittéer och styrelser, exempelvis var hon styrelseledamot för Pedagogiska biblioteket vid HLS 1889, för Centralstyrelsen för Flick- och Samskolföreningen 1901, för Svenska skolmuseet 1907, och för Ro, svenska lärarinnors ålderdomshem 1912. Hon hade redan 1897 blivit medlem i den kvinnliga akademien Sällskapet Nya Idun.
När kvinnoföreningar med representanter från Europa och USA arrangerade en internationell kongress i Haag 1915 för att stoppa kriget, var Matilda Widegren en av de 16 svenska delegaterna. Några av de andra delegaterna var Emilia Fogelklou, Anna Kleman, Anna Lindhagen, Naima Sahlbom, Elisabeth Wærn-Bugge och Elin Wägner. Under fyra dagar träffades kvinnor från neutrala och krigförande länder i Europa men också från USA. Kongressens beslut att sända ut mindre kvinnodelegationer till både neutrala och krigförande länders regeringar för att kräva neutral medling genomfördes efteråt. När kvinnodelegationen som besökt den ryska tsaren tog vägen om Stockholm hade en stor aktion, Kvinnornas fredssöndag, arrangerats där. Över 88 000 kvinnor över hela Sverige höll möten där de krävde medling för att få slut på de blodiga striderna och Matilda Widegren var en av arrangörerna.
Hennes stora intresse för fredsarbete startade i Haag och hon engagerade sig som vice ordförande i den svenska sektionen av International Committee of Women for Permanent Peace (IWCPP) 1915–1919, en av de nationella kommittéer som bildades i olika länder efter Haag-kongressen. Ordförande var Anna Kleman och medlemmar i kommittén var Nina Benner-Anderson, Ellen Palmstierna och Anna Lindhagen. Flera kvinnor anslöt så småningom. De kontaktade kommittéerna i Norge och Danmark för att arbeta fram gemensamma krav till regeringarna, samlade in pressklipp, tog fram en lista på kvinnors fredsarbete och verkade för att bilda kretsar ute i landet. Matilda Widegren tog sig an den pedagogiska uppgiften att fostra ungdomar till fred, en av punkterna i Haag-kongressens resolution, och bildade Svenska lärarinnors fredsgrupp. Medlemmarna tog fram svenska dikter med fredstema och letade efter fredshjältar i historieböckerna, de studerade kväkarnas arbete och krigstjänstvägrarnas villkor. Samtidigt blev förutom kvinnors fredsarbete och fredsfostran samverkan mellan olika fredsföreningar och upplysningsarbete något som Matilda Widegren förespråkade. Hon hade länge tillhört Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (SFSF) och blev 1916 invald i föreningens centralstyrelse som representant för kvinnoorganisationerna. Det tryckta föredraget Kvinnornas fredsarbete: Föredrag i Vita Bandet som Matilda Widegren höll 1916 i nykterhetsorganisationen Vita bandet, som hade ett eget fredsdepartement, vittnar om hennes upplysningsverksamhet under första världskriget.
När kriget tog slut samlades de olika nationella kommittéerna som arbetade för en varaktig fred i Zürich 1919 och där bildade de Women’s International League for Peace and Freedom (WILPF). Ordförande för den svenska sektionen, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) blev Matilda Widegren, från 1919 till 1934. År 1920 gav hon ut skriften Vad vill "Kvinnornas internationella förbund för fred och frihet". Samma år öppnades lärarinnornas fredsgrupp upp för manliga medlemmar under namnet Svenska skolornas fredsförbund, där Matilda Widegren valdes till vice ordförande. Ett år därefter blev hon vice ordförande i SFSF. Från år 1923 började de båda fredsorganisationerna SFSF och IKFF ge ut den gemensamma tidningen Nya Vägar. Matilda Widegren hade på så sätt skapat en bred samarbetsplattform för fredsarbete och när hon gick i pension 1923, belönad med Illis quorum-medalj vid 60 års ålder, kunde hon arbeta för fred på heltid.
Matilda Widegren och Naima Sahlbom, som var kemist och engagerad i arbetet mot gaskrig, var båda konsultativa medlemmar i WILPF:s exekutivutskott, och turades om att delta i dessa möten som senare ofta hölls i Genève. En av Matilda Widegrens idéer var gränsmissionen, ett försoningsarbete i gränstrakter för att minska hat och öka förståelse i de länder som varit i krig med varandra. Hon förde fram idén på 1924 års kongress för WILPF i Wien. Den föll i god jord och en internationell kommitté tillsattes med Matilda Widegren som ordförande. För att stödja försoningsarbetet iscensatte hon insamlingen Fredskronan, pengar samlades in i neutrala länder som inte hade lidit på samma sätt av kriget. Matilda Widegren reste själv på flera föredragsresor till konfliktområden i olika länder. Ytterligare en idé hon genomförde var IKFF:s upplysningskurser med början som små studiegrupper i Vita Bandets lokal och senare i läkarsällskapets lokal i Stockholm 1925. Upplysningskurserna flyttades ut i landet och innehållet förändrades och från att ha handlat om fredsfördragen och det nya Europa kom ämnena att behandla olika internationella samarbeten. En upplysningskurs som stack ut anordnades i Malmö och Lund 1929 av Anna T Nilsson och Axel och Signe Höjer, där landshövding, biskop och borgmästare stod för gästernas uppehälle och professorer samt inbjudna gäster genomförde föreläsningar om aktuella ämnen.
WILPF hade samlat ihop till ett eget hus i Genève, Maison Internationale, där Matilda Widegren ofta bodde när hon deltog i förbundets möten och även orienterade sig om NF:s arbete. Matilda Widegren gav 1931 ut skriften Nationernas förbund, vad det är och vill, en text som var riktad till skolungdomar. I Sverige fortsatte hon under 1920-talet med sitt fredspedagogiska arbete, hon deltog i Skolornas fredsdag som återkommande arrangerades under decenniet, och blev ledamot av styrelsen för Nordiska lärares fredsförbund 1925. Matilda Widegren såg alltid samverkansmöjligheter och tog initiativ till och var styrelseledamot för Samarbetskommittén för fredsfrågor 1927. Hon var medlem av Rådet för Nordiska föreningen för mellanfolkligt samarbete för fred från 1929 och samma år även styrelseledamot för Informationsbyrån för fredsfrågor och mellanfolkligt samarbete. När hon avgick som ordförande i IKFF 1934 valdes hon till hedersordförande.
Under 1930-talet såg Matilda Widegren behovet av flyktinghjälp och bildade 1935 tillsammans med andra frivilliga Internationella foyern i Stockholm, i en mörk lagerlokal på Västerlånggatan. Organisationen gav hjälp och stöd till alla slags flyktingar, det var en plats för möten, med läsrum och intagande av en enkel måltid. Internationella foyern bidrog även med insamlade kläder, husgeråd och i vissa fall med redskap för yrkesutövning samt skapade kontakter mellan människor.
Matilda Widegren, som inte hade någon stor pension, gav bort mycket av det hon ägde. I slutet av sitt liv flyttade hon till Ro, svenska lärarinnors ålderdomshem, där hon bodde i ett enda rum under små ekonomiska omständigheter. Matilda Widegren avled 1938 och ligger begravd på Sankt Laurentii kyrkogård i Söderköping.
Många representanter för olika föreningar deltog i hennes begravning. Selma Lagerlöf skrev Till Matilda Widegren. Minnesord som lästes upp. Hon tackade för deras långa vänskap, påminde om Matilda Widegrens grundliga korrekturläsning 1891 av manuskriptet till Gösta Berlings saga, men fokuserade främst på all hjälp hon hade gett till andra människor.
