Marianne Richter var textilkonstnär och är mest känd för sina ryamattor och stora väggutsmyckningar. Hon designade ett stort antal mönster som blivit klassiska och är kända både i Sverige och utomlands.
Marianne Richter föddes 1916 i Helsingborg. Fadern var köpmannen och senare disponenten Carl Emil Leonard Richter och modern Sonja Elisabeth Richter. Hon växte upp tillsammans med sex syskon i födelsestaden. År 1949 föddes dottern Sara som gick i sin mammas fotspår inom textil formgivning. Marianne Richter gifte sig 1974 med lundaprofessorn Carl Lindroth.
Marianne Richter utbildade sig till textilformgivare på Tekniska skolan i Stockholm. Där fick hon också prova på andra konstnärliga tekniker och intresserade sig särskilt för lera. Samtidigt praktiserade hon i Märta Måås-Fjetterströms verkstad i Båstad.
Marianne Richter fick sitt första arbete hos Kronobergs läns hemslöjdsförening i Växjö. År 1945 lyckades Barbro Nilsson, som ansvarade för Märta Måås-verkstaden i Båstad, locka henne till Bjäre. Under 1950-talet kallades Märta Måås-Fjetterström AB i Båstad för ”Sveriges Vävtempel”. Här vävdes de finaste svenska mattorna och draperierna.
Det första Marianne Richter ritade för Märta Måås-verkstaden var mattan Forsythia, vävd i flossateknik. Släkt med Forsythia-flossan är Gula trädet, 1945. Vid samma tid ritade hon även mattan Hästhoven. I dessa mattor blandade hon grövre och tunnare ullgarner tillsammans med lingarn för att få fram unika nyanser och strukturer.
Botanikintresset var stort hos Marianne Richter och blommor återkommer ständigt i hennes kompositioner, såsom i mattorna Blåklint och Rödklint. Mattan Fasad med eleganta, geometriska mönster tillhör fortfarande svenska folkets favoriter. År 1945 ritade Marianne Richter Röda Havet med ljust gråtonade vågkammar mot röd botten. Även andra kända hav har gett inspiration till mattor, såsom Kattegatt och Gula havet. Även skeppsmotiv i olika variationer är vanliga i Marianne Richters textilkonst, de återfinns exempelvis i Hamburgskutor, Västerviksskutor och Masthugget. På Helsingborgsutställningen 1955 (H55) deltog Marianne Richter med den stora bildvävnaden Båtar. Den för tanken till gotländska bildstenar med skepp och svällande segel.
Marianne Richters textila konst smyckar en rad offentliga miljöer. Den viktigaste av hennes vävnader anses vara den som beställdes till en konferenssal i FN-huset i New York. År 1951 hängdes vävnaden upp och i tidningarna kallades den ”världens största draperi”, med en yta på 200 kvadratmeter. Draperiet var en gåva från Sveriges regering. Flera svenska ambassader, bland annat Svenska ambassaden i Brasilia hade textila konstverk ritade av Marianne Richter. Hennes draperi vid ambassaden i Brasilia förstördes dock efter behandling med flamskyddsmedel. Ett annat magnifikt verk av Marianne Richter är den ridå som vävdes till ett sjukhus i Karlskrona. Till Handelsbanken på Strandvägen i Stockholm vävdes en stor bildväv, Strandvägsskutor, med högmastade skepp i varma röda och gula toner. År 1960 fick Svenska bryggareföreningen Marianne Richters matta Korn och humle som en praktfull gåva av de övriga nordiska bryggeriföreningarna. Gobelängen Karneval var ett beställningsarbete åt Operakällaren i Stockholm 1961.
Vid sidan om sitt arbete vid Märta Måås-Fjetterström AB i Båstad hade Marianne Richter även andra uppdragsgivare. Hon ritade många mönster åt Gävle Ångväveri, såsom Tuppduken från 1969. Åt AB Wahlbecks fabriker i Linköping ritade Marianne Richter en serie mattor som kallades Östergyllen, där två av mönstren heter Löfstad och Kolmården. Marianne Richter har också gjort hundratals tomteflickor och vanliga flickdockor med handmålade ansikten.
Marianne Richter dog år 2010 i Mölle. Hon är begravd under sitt giftermålsnamn Lindroth på Brunnby kyrkogård.
