Märta Boman var den första kvinnliga riksdagsledamoten som representerade högern i Norrbotten.
Märta Boman föddes i Uppsala 1902. Hennes far, Axel Alfred Lindau, var plåtslagare och modern, Emma Matilda, var sömmerska. Märta Boman var äldst av sex barn. Som 20-åring började hon i Frälsningsarméns Krigsskola i Stockholm och var officer i Frälsningsarmén till 1939. Sin första tjänstgöring som frälsningsofficer fick hon i Kiruna, där hon arbetade med ungdomsfrågor samt sociala och internationella frågor. Lönen skulle vara 18 kronor per vecka men var av olika anledningar halverad till 9 kronor och ibland inte ens det.
År 1940 kom Märta Boman till Råneå-trakten och gifte sig med lantbrukaren Gustaf Boman. Nu fick hon ta hand om en gård samt makens fyra barn från hans första äktenskap, så småningom ett eget barn samt ett fosterbarn. Utöver hem och hushållsarbetet arbetade hon dessutom som telefonväxelföreståndare. Märta och Gustaf Boman höll sitt hem öppet för Frälsningsarméns verksamhet med gudstjänster på somrarna. Vid jul bjöds det på julgröt i köket.
Gustaf Bomans släkt var mycket politiskt intresserad och aktiv. Märta Boman följde med sin man på högermöte i Luleå och efter det blev hon medlem i Högerkvinnorna i Råneå. Ganska snart blev hon föreningens ordförande. Hon var också aktiv i nykterhetsföreningen Vita Bandet och dess ungdomsvård och hon var ledamot av styrelsen för Johannisbergs ungdomsvårdsskola i Kalix i 25 år. Hon kom att representera Högerpartiet i Råneå kommunfullmäktige, var ledamot av Norrbottens läns landsting i två omgångar och riksdagsledamot i nästan 20 år. Hon var också vice ordförande i Högerns kvinnoförbund och ledamot av partistyrelsen.
År 1945, vid 43 års ålder, blev Märta Boman invald i andra kammaren i riksdagen för Norrbottens läns valkrets. Att få kandidera som kvinna till riksdagen i de nordligaste delarna av landet var inte självklart. Märta Boman blev anmodad att tillsammans med ombudsmannen besöka laestadianerna i Tornedalen, vilka tidigare, när hon var frälsningssoldat, hade varit mycket avvisande till henne. Hon har beskrivit mötet med följande ord: ”När vi kom in möttes vi av 55 allvarliga gubbar men inga kvinnor.” Hon höll sitt anförande och sedan sa ombudsmannen: “Ja, nu har Ni hört fru Boman och vad hon står för. Kan Ni acceptera henne som kandidat till riksdagen?” Det blev dödstyst. Sedan reste sig ”den äldste” och sa: ”Hon är Guds gåva, som vi inte har rätt att sätta oss emot.” Det betydde att Märta Boman blev godkänd. Hon kom att besöka samevisten och nybyggare hela vägen mellan Kiruna och Nikkaluokta. Hon var inte bara ute med partiets ombudsman utan också med bygdens distriktssjuksköterska och barnmorska. De vandrade hela vägen mellan Kiruna och Nikkaluokta till fots för att komma till Torne träsk, med ryggsäck och vandringsstav.
I sitt riksdagsarbete var Märta Boman mycket flitig och skrev 73 egna motioner under årens lopp, främst med inriktning på jordbruksfrågor, glesbygdsfrågor och frågor kring vård och omsorg. Hon talade ofta kring rubrikerna ”Politikerna skall vara Människans medhjälpare” och ”Människans frid är världens fred”. Hon nådde långt i sitt arbete oavsett om det var inom politiken eller inom Frälsningsarmén. När hon valts in i riksdagen skrev Svenska Dagbladet: ”Märkligt levnadsöde förde till Helgeandsholmen”. Märta Boman ansågs stå stadigt på jorden, både i sin Gudstro och i sina politiska åsikter. Hon var pålitlig och alltid påläst. År 1964 avgick hon som riksdagsledamot.
Märta Boman dog 1986 och är begravd på Gamla kyrkogården i Råneå.
