Märta Ekström var en aktad skådespelare och sångare, verksam under 1900-talets första hälft.
Märta Ekström var dotter till handlaren Adolf Fredrik Ekström och hans maka Maria, född Röhr. Hon föddes 1899 på Carlsdal på Värmdö. Fadern avled när dottern var knappt tre månader och hans begravning hölls samtidigt som hennes dop. Märta Ekström hade tre äldre syskon, halvsystern Elisabet samt bröderna Fredrik och Sven Helmer, den senare dog dock vid åtta års ålder. Modern fortsatte verka som handelsidkare en tid efter makens död. Efter några flyttar runtom i Stockholmstrakten slog familjen sig ner i huvudstaden vid 1910-talets mitt.
Märta Ekström studerade vid Kungliga Musikaliska Akademien 1917–1921, därefter ändrade hon inriktning och bedrev istället studier vid Dramatens elevskola 1921–1923. Hon var därefter engagerad vid dess teaterscen 1923–1924. Sedan följde engagemang vid bland annat Svenska teatern 1924–1925, Vasateatern 1925–1926 och Komediteatern 1926–1927. Från 1927 var hon åter knuten till Dramaten, där hon kom att spela sammanlagt 106 roller under cirka 20 år.
Bland hennes scenroller kan nämnas Bianca i Othello 1924 på Dramaten, Margareta i Faust 1928 på Dramaten, Ginevra i Vendetta 1924 på Svenska teatern, Alvilde i Det stora barndopet 1925 på Vasateatern, Anna i Värmlänningarna 1926 på Skansens friluftsteater, samt Margaret Flaherty i Hjälten på den gröna ön 1926 på Komediteatern. På Dramaten spelade hon därefter exempelvis titelrollen i Sonja 1927, Germaine i Herr Lamberthier 1930, Fru Markurell i Markurells i Wadköping 1930, Acacia i Mors rival 1931, Lavinia i Klaga månde Elektra 1933, Fru Wolff i Bäverpälsen 1933, Hertiginnan de Maulévrier i Den gröna fracken 1935, Donna Angela i Spökdamen 1936, Damen i Till Damaskus (del 1) 1936, Katrina i Kejsaren av Portugallien 1939, Julia i Swedenhielms 1942, Mumien i Spöksonaten 1942, Modern i Blodsbröllop 1944 och Amy Monchensey i Släktmötet 1948. Märta Ekström spelade sin sista roll i Strindbergs Den starkare våren 1949, innan sjukdom helt tvingade henne bort från scenen.
Märta Ekström filmdebuterade 1925 i rollen som tsar Peter I:s gemål Katarina i John W. Brunius episka historiefilm Karl XII/senare delen. Märta Ekström som främst var en utpräglad scenskådespelare medverkade endast i åtta filmer, bland dessa kan nämnas Ingmarsarvet, 1925, Unga hjärtan, 1934, John Ericsson – segraren vid Hampton Roads, 1937, Katrina, 1943 och Kejsarn av Portugallien, 1944. I Gustaf Edgrens Katrina spelade Märta Ekström titelrollen, och gjorde ett mästerligt porträtt av en allmogekvinna från ungdom till ålderdom.
Den skolade sångaren Märta Ekström sjöng in ett antal sånger på grammofonskiva, omkring ett 40-tal skivsidor totalt. Repertoaren innehöll såväl barnvisor, folkvisor som populärmusik.
Märta Ekström var en av sin tids främsta karaktärsskådespelare, hon gestaltade alltifrån folkliga, rejäla bond- och arbetarkvinnor, gäcksamma eller aristokratiska damer till vulgära och groteska kärringar, precis lika trovärdigt. Hon hade pondus, var kraftfull, mänsklig och uttrycksfull. Hon applicerade gärna sin drastiska färgläggning och humor, som drog mot det burleska, på sina rollkreationer. Märta Ekström kunde lika gärna framträda som vacker eller anskrämligt ful, ung eller gammal, god eller ond, blodfull eller torr, komisk eller tragisk. Ofta rörde det sig dock om stora tragiska roller, vilka hon framställde finstämt och praktfullt.
På teaterscenen hade Märta Ekström större möjlighet att visa sin talangs verkliga bredd och djup. Hon har kallats såväl ”proletärskådespelerska” som ”förvandlingskonstnärinna”, det har även påtalats att hon hade ”sinne för vulgaritetens raffinemang”. Hon var under ett par decennier en av de ledande aktörerna på Dramaten, liksom vid radioteatern.
Märta Ekström var gift med skådespelaren och regissören Alf Sjöberg 1930–1934 och med skådespelaren Frank Sundström 1937–1947.
Hon erhöll Anders De Wahl-stipendiet 1922, Litteris et Artibus 1937, Gösta Ekman-stipendiet 1944 och Stockholms stads hedersstipendium 1951.
Märta Ekström dog i Stockholm 1952 och är begravd i familjegraven på Värmdö kyrkogård utanför Stockholm.
Teaterförbundet delar årligen ut stipendium ur Märta Ekströms stipendiefond.
