Mimmi Lundström-Börjesson var textilkonstnär och medgrundare av textilateljén Licium.
Emilie "Mimmi" Lundström-Börjesson föddes 1857 i Byske som dotter till Emilie von Hedenberg och brukspatronen Nils Lundström, och växte upp på en bruksherrgård utanför Piteå. I syskonskaran på elva barn ingick den kände konstnären Nils Emil Lundström. Vid faderns död 1878 flyttade modern med sina barn till Stockholm.
Mimmi Lundström-Börjesson gifte sig 19 år gammal med Sven Börjesson, som dog redan 1895. Den unga änkan hade då tre barn att ensam sörja för och stod utan yrke och utbildning. Under uppväxten hade modern lärt sina döttrar att brodera och detta hantverk skulle komma att bli en utväg ur en svår situation, och senare leda till en livsgärning. År 1893 kontaktade Mimmi Lundström-Börjesson Handarbetets Vänner, där hon fick utföra ett arbetsprov som omedelbart resulterade i ett erbjudande om arbete som brodös. Mimmi Lundström-Börjesson arbetade på Handarbetets Vänner till 1904, och broderade då mönster komponerade av dåtidens stora svenska mönsterritare såsom prins Eugen, Gunnar Wennerberg, Sofia Gisberg och Maja Sjöström. Även om dessa konstnärer gav prov på stor skicklighet var arbetet som brodös på intet sätt en kopierande funktion, tvärtom låg konstverkens slutresultat i brodösens hand och öga, och Mimmi Lundström-Börjesson hade omtalat kompetenta förmågor. Vid tiden hade broderikonstens status börjat öka, och uppfattades som en viktig del i en helhet där idealet var att alla delar i en interiör skulle samspela. Mimmi Lundström-Börjesson var en så uppskattad medarbetare på Handarbetets Vänner att hon valdes in i dess styrelse, där hon var ledamot under flera år.
År 1904 skakades Handarbetets Vänner av en stor schism, som resulterade i att dess direktör Agnes Branting och flera medarbetare lämnade föreningen. Agnes Branting nämns allmänt som textilateljén Liciums grundare, men Mimmi Lundström-Börjesson var en av medgrundarna. Den nya ateljén kom snart att bli en stor aktör inom den svenska liturgiska textilkonsten, och hade under Mimmi Lundström-Börjessons tid som mest ett 50-tal medarbetare i verksamheten. Den första tiden bedrevs arbetet hemma i Mimmi Lundström-Börjessons lägenhet på Lilla Vattugatan 24, innan större och lämpligare lokaler var tillgängliga. Mimmi Lundström-Börjesson ledde arbetet i ateljén, men fortsatte också att brodera delar av de mest krävande arbetena. Flera stora arbeten tillskrivs henne, bland annat den tapet från 1902 som pryder kungliga logen i Tyska kyrkan i Stockholm. Dessa stora arbeten utfördes dock aldrig av en ensam person, utan av flera brodöser samtidigt. Det råder osäkerhet om exakt vilka delar av denna tapet Mimmi Lundström-Börjesson har broderat, men det ses som säkerställt att hon står bakom ett flertal pelikaner på mässhakar och antependier i stockholmska kyrkor.
Licium deltog 1909 i Stockholmsutställningen och delar av de utställda textilierna visades därefter i Budapest, dit Mimmi Lundström-Börjesson reste med Agnes Branting. År 1918 gick Mimmi Lundström-Börjesson i pension, varefter hon tog som sin uppgift att föra vidare broderikonsten till alla flickor i släkten.
Föreningen för Svensk Hemslöjd instiftade 1994 stipendium från stiftelsen Mimmi Lundström- Börjessons minne. Detta delas ut till praktiskt verksamma textilkonstnärer, för utbildning eller genomförande av forsknings- och utvecklingsprojekt.
Mimmi Lundström-Börjesson avled 1953 i Stockholm, strax före sin 96-årsdag.
