Mirjam Furuhjelm var finlandssvensk läkare och professor i gynekologi. Hon var den första kvinnan i Sverige att disputera och erhålla docentur i ämnet gynekologi och obstetrik.
Mirjam Furuhjelm föddes i Helsingfors år 1908 som andra barnet till Ragnar Furuhjelm och Estrid Runeberg. Fadern var professor i astronomi och riksdagsman för Svenska Folkpartiet i Finland. Estrid Runeberg, filosofie magister, var barnbarn till författaren och nationalskalden Johan Ludvig Runeberg.
Mirjam Furuhjelm utbildade sig till läkare i Helsingfors och tog licentiatexamen 1935. Därefter flyttade hon till Sverige, blev legitimerad läkare 1936, och påbörjade sin läkarbana i Lund. Efter några år flyttade hon till Stockholm och började arbeta vid Karolinska Institutet. 1940 disputerade hon på avhandlingen On the excretion of oestrogenic and androgenic substances in the urine of women: An investigation covering fourteen healthy women, ten cases of myoma and two of castration, publicerad 1942. Avhandlingen var ett pionjärarbete på området kvinnliga könshormoner – ett ämne som hon fortsatte att ägna sig åt under hela sin forskarkarriär.
Att Mirjam Furuhjelm var en av få kvinnor i ett mansdominerat yrke uppmärksammades i samtiden. Dagens Nyheter rapporterade från doktorspromoveringens galamiddag den 29 maj 1942 och Mirjam Furuhjelm, som enda kvinnliga doktor att promoveras den kvällen, gjorde ett sådant intryck på reportern Barbro Alving att hon blev föremål för tidningsrubrikens underrubrik som löd: ”Söt doktor i vitt och hatt fick applåd för hovnigning.”. Hovnigningen hade Mirjam Furuhjelm tagit till för att kontra sina manliga kollegors skuttande upp för trappan till själva promoveringsceremonin, ett tilltag omöjligt att utföra iförd långklänning.
Mirjam Furuhjelm behöll sin pionjärstatus genom sitt yrkesliv. Under 1940-talet påbörjade hon sin karriär på Sabbatsbergs kvinnoklinik i Stockholm och blev 1953 biträdande överläkare där. Hon var första kvinnan att inneha en sådan hög befattning.
I mars 1935 gifte hon sig i Helsingfors med läkaren Gösta Rylander. Han var då andre läkare på Psykiatriska sjukhuset Stockholm. I äktenskapet föddes två barn, Ragnar och Eva Rylander. Efter sju års äktenskap skilde de sig. År 1946 gifte Mirjam Furuhjelm om sig i Stockholm med läkaren Axel Ingelman-Sundberg. I detta äktenskap föddes ytterligare tre barn: Henrik, Catharina och Magnus Ingelman-Sundberg.
Mirjam Furuhjelms yrkesliv var intensivt och hon varvade kliniskt arbete med forskning, föreläsningar och internationella samarbeten. Under sin karriär publicerade hon ett hundratal vetenskapliga artiklar och flera populärvetenskapliga böcker. Till exempel stod hon bakom texterna i 1976 års upplaga av den välkända boken Ett barn blir till av Lennart Nilsson, där färgfotografier visade det mänskliga fostrets olika utvecklingsstadier.
Under sitt yrkesliv var Mirjam Furuhjelm förekommande i dagspressen i frågor om menopaus och klimakteriebesvär. I slutet av 1980-talet publicerades för första gången boken Äntligen Fri!, i vilken Mirjam Furuhjelm behandlade klimakteriets utmaningar och framhöll vikten av att fortsätta leva och må bra även efter menopausen. Hon var en aktiv förespråkare för hormonbehandling i samband med klimakteriet och var en av de första att visa hur viktig äggstockarnas hormonproduktion var för välbefinnandet. Att ordinera hormoner till kvinnor i klimakteriet var dock omstritt och ifrågasattes också inom läkarkåren. Debatten om kvinnans välmående i samband med klimakteriet kretsade kring flera saker som motion, psykisk hälsa, kost och läkemedelsbehandlingar. Som många andra ämnen som enbart berörde kvinnor var det ett tämligen outforskat fält. I debatten var Mirjam Furuhjelm starkt övertygad om att mer forskning behövdes, och att den forskning som fanns skulle användas: ”Man får inte hänge sig åt tyckande. Man måste veta.” uttryckte hon sig, något kategoriskt, i en debattartikel där hon lyfte fram de kemiska orsakerna till varför hormonbehandling i klimakteriet var av godo.
Utöver otaliga resor över hela världen i sin tjänst återvände hon ständigt till Italien. På 1960-talet var hon en frekvent besökare och stipendiat på Villa San Michele, Axel Munthes storslagna villa på ön Capri utanför Neapel, där hon skrev på artiklar och böcker. Genom sin vistelse där och sina kontakter på Capri fick hon i mitten av 1970-talet möjligheten att köpa ett litet hus i Ana Capri. Där spenderade hon därefter delar av året och tog emot besök från familj och vänner.
Mirjam Furuhjelm beskrevs av vänner och kollegor som ”gynekologins grand old lady”. År 1993 erhöll hon professors namn av regeringen, som erkännande för sina insatser inom forskning och undervisning. Någon pensionering var det dock inte tal om, Mirjam Furuhjelm upprätthöll mottagning och forskningsverksamhet fram till sin död.
Mirjam Furuhjelm avled 2003 och ligger begravd på Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm.
