Molly Johnsons författarskap intar en särställning inom svensk arbetarlitteratur. Hennes debutbok Pansarkryssaren, 1955, har kallats en modern klassiker.

Molly Johnson föddes i Hofors 1931 och växte upp som den äldsta av tre döttrar i en arbetarfamilj. Efter realexamen 1948 arbetade hon som hembiträde i Stockholm, studerade på Poppius journalistskola och deltog i kurser vid Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad i Sörmland. Åren 1961–1962 genomgick hon en utbildning vid Journalistinstitutet i Stockholm.

Mötena på Fogelstad i unga år innebar att Molly Johnson fick personliga kontakter, exempelvis med Honorine Hermelin, som blev värdefulla under flera decennier framåt. Även Vännernas samfund och fredsorganisationen Internationella Arbetslag (IAL) var av stor betydelse för hennes tidiga utveckling och vägval. År 1949 begav hon sig till London för att tillsammans med andra volontärer bygga upp en lekplats i en sönderbombad stadsdel i East End. Därefter vistades hon i ett så kallat Bruderhof Community i Birmingham, ett kristet samfund med spartanska och kollektivistiska ideal som gjorde starkt intryck på henne, samt i IAL:s arbetsläger i Hildesheim i Tyskland. Den konkreta uppgiften för arbetslaget i det sönderbombade Hildesheim var att bygga ett ungdomshärbärge. Arbetet inom IAL stod samtidigt för något mycket större – att föra samman unga människor från olika länder och att skapa tilltro till att ett fredligt och gemensamt Europa var möjligt.

Genom arbetet inom IAL träffade Molly Johnson sin blivande make Åke Forselius. De gifte sig 1950 och bosatte sig så småningom i Dalarna där de bildade familj. Molly Johnson arbetade som hemmafru, författare och frilansmedarbetare i tidningar och tidskrifter; tidvis även som vikarierande journalist, städerska och sjukvårdsbiträde. Hon hade ett stort nätverk av författarvänner och kritiker som uppskattade och stöttade hennes litterära verksamhet, men det skapande arbetet mötte ofta motstånd i hennes egen konstnärliga självkritik och i ett bristande självförtroende. Efter skilsmässa från maken 1983 bodde hon ömsom i Stockholm, ömsom i Borlänge och Gustafs i Dalarna. Hon gjorde långa utlandsresor till länder i Europa samt till Nordamerika (USA, Kanada) och södra Afrika (Zimbabwe). Hon levde tillbakadraget, men hade en stor vänkrets.

Redan som tonåring fick Molly Johnson sagor och noveller publicerade i tidskrifter och antologier. Debutboken Pansarkryssaren utgavs 1955, när hon var 24 år. Därefter kom barnboken Guje med flätorna, 1956, och så småningom ytterligare en roman, Morbror Anders, 1984, samt ett par böcker anpassade för vuxna med lässvårigheter: Mormorsboken, 1977, tillsammans med modern och en av döttrarna, och Amerikabreven, 1989. Samtliga böcker bygger på miljöer och intryck från uppväxtorten Hofors (”Grusviken”) och/eller på den egna familjehistorien.

Framför allt är det de två kortromanerna som fått stor uppmärksamhet och uppskattning av läsare och kritiker. Pansarkryssaren handlar om en revolution som kommer av sig. Romanens första avsnitt – ursprungligen en novell publicerad i Bonniers Litterära Magasin 1954 – är inspirerat av Sergej Eisensteins film Pansarkryssaren Potemkin, som skildrar hur matroserna gör uppror när skeppet anländer till hamnen i Odessa. I Molly Johnsons version kommer revolutionens fartyg uppför ån i Grusviken, ett mindre samhälle som behärskas av järnverkets krav och där ortsborna inte är benägna till revolt. I romanens följande avsnitt sätts ljuset på den globala kapitalismen utifrån händelser vid ett lyxhotell på Bahamas, och i det tredje och sista skildras arbetet i Grusvikens järnverk och dess deformerande inverkan på arbetarna.

Det unika med Pansarkryssaren, i synnerhet om den läses utifrån en arbetarlitterär tradition, är dess modernistiska utformning. Molly Johnson har använt sig av en montageteknik som påminner om filmkonstens verkningsmedel. På ett effektfullt sätt kombineras olika stildrag och perspektiv. Avsnitt i form av brev, reportage och muntligt dialektalt berättande växlar med berättande ur en allvetande position.

I Morbror Anders berättar Molly Johnson om en släkting och hur han formades av brukssamhällets förväntningar och begränsningar. Anders blev aldrig den ”arbetsmänniska” som omgivningen fordrade. Han var känslig till sin läggning och utsattes för faderns brutala fostran. Efter en period av supande i tjugoårsåldern togs han in på mentalsjukhus. Där blev han kvar i trettio år. I berättelsens tid är han gammal, döende och vårdas av sin systerdotter. Molly Johnson kallade denna roman för en ”Hofors-dokumentär” och ett ”litterärt experiment i konstlöshet”.

Med sina romaner, liksom mycket annat som hon skrev, ville Molly Johnson lyfta frågor om förhållandet mellan människan och det tunga kroppsarbetet. Hon hade tidigt sett hur slitet i industrin kvävde människors drömmar och tryckte ner begåvningar – inte bara arbetarnas utan även deras familjemedlemmars. För henne var tanken på revolution inte i första hand en fråga om materiell omfördelning eller klasskamp. Den var en idealistisk vision om att varje människa skulle få komma till sin rätt och fullgöra sitt inre ämne genom gott och skapande arbete. Denna hållning var inspirerad av möten inom idéburna rörelser som Fogelstad-kretsen, Vännernas samfund, IAL och Bruderhof samt av omfattande läsning av författare som Carl Jonas Love Almqvist, Fredrika Bremer och Hagar Olsson. Visionen kommer till uttryck – ett paradoxalt sådant – i romanernas dystopiska motiv. I Pansarkryssaren förblöder den som, om han fått leva, skulle ha blivit världens frälsare – en sjuårig tiggarpojke på Bahamas – och arbetarna vid Grusvikens järnverk tvingas producera stål till krigsmaskiner i stället för att göra ett arbete till gagn för framtidens människor. Slutorden är hämtade från Almqvist: ”arbetet skall vara klokt: men det är inte klokt, utan att vara gott; och det är inte gott, utan att hava sin upprinnelse ur kärleken till Gud och människorna.”

Molly Johnson skrev också ett ansenligt antal noveller, krönikor, artiklar och recensioner som publicerades i tidningar och tidskrifter, därtill flera hörspel som sändes i radio och ett par teaterstycken som uppfördes på scen.

Molly Johnson dog i Stockholm 2016. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.