Honorine Hermelin var pedagog och folkbildare. Hon var rektor för Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.
Honorine Hermelin föddes 19 oktober 1886 i Ekebyborna i Östergötland. Hennes far var nykterhetskämpen och ”blåbandsbaronen” Joseph Hermelin och hennes mor, som dog bara några dagar efter dotterns födelse, var Honorine von Koch. Som yngst av två syskon växte Honorine Hermelin upp vid sjön Boren. När hon blev tonåring gifte fadern om sig med en ung släkting till hennes mor, Jane von Koch. Honorine Hermelin fick sju halvsyskon. Efter att ha undervisats i hemmet av flera informatorer började hon sin skolgång vid Brummerska skolan i Stockholm. Därefter gick hon på Anna Sandströms högre lärarinneseminarium 1905–1907, samt även 1910–1911 då hon återvände för att få avgångsexamen med ”högre kompetens”.
År 1907 fick Honorine Hermelin tjänst vid Brummerska skolan och arbetade där fram till 1919. Parallellt och periodvis läste hon även kurser vid Stockholms högskola och Uppsala universitet. Från och med 1916 undervisade hon dessutom vid Anna Sandströms högre lärarinneseminarium, där hon stannade till 1925, då hon blev rektor för Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Hon kom därmed att ingå i den inflytelserika och frisinnat radikala Fogelstadgruppen som förutom henne själv bestod av Kerstin Hesselgren, Ada Nilsson, Elin Wägner och Elisabeth Tamm. Hon bosatte sig permanent på Fogelstad i den gamla inspektorsbostad som godsägaren Elisabeth Tamm upplåtit till skolhus. Honorine Hermelin kallade huset ”Lilla Ulfåsa”.
Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad hade en bakgrund i kvinnliga rösträttsrörelsens samhällskurser. En annan bakgrund fanns i den reformpedagogiska tradition som framför allt flickskolorna byggde på och som flera av Fogelstadkvinnorna hade erfarenhet av. Nyckelfiguren var dock Honorine Hermelin som väl förvaltade arvet från Anna Sandström, en av de stora svenska reform- och flickskolepedagogerna. När Honorine Hermelin blev rektor för Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad var hon redan en erfaren lärare och omvittnat god pedagog. Med sin karismatiska personlighet var det hon som satte starkast prägel på skolans verksamhet. I skolan, som blev hennes livsverk, omsatte hon sina pedagogiska ideal. Hon blev också engagerad i den kommunala verksamheten inom Julita socken och satt i kommunalfullmäktige 1930–1946. Sveriges första kvinnliga skolstyrelseordförande blev hon 1932, och hon innehade den posten fram till 1943.
Fogelstadgruppen, med skolan och tidningen Tidevarvet som träffpunkter, var kärnan i ett omfattande kvinnligt nätverk som stammade från rösträttsrörelsen, stug- eller hemgårdsrörelsen och Föreningen frisinnade kvinnors första tid. I detta införlivades sedan en del av de cirka 2 000 kvinnor som deltog i någon av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstads kurser. Dessa bildade också ett eget nätverk, Fogelstadförbundet.
Fogelstadkvinnorna var alla självständiga och särpräglade kvinnor förenade i det starka engagemanget och visionen om ett samhälle präglat av kvinnligt medborgarskap. De var dock mer eller mindre associerade till varandra – och på olika sätt. Elisabeth Tamm, Ada Nilson och Honorine Hermelin var ett slags inre cirkel medan Elin Wägner och Kerstin Hesselgren, åtminstone tidvis, befann sig något i periferin. Inom sig bildade gruppen också mindre, känslomässigt intensiva enheter. I relationen mellan Ada Nilsson och Honorine Hermelin fanns spår av förälskelse, om än inte i form av något exklusivt parförhållande. Den här särskilda relationen varade länge. När Ada Nilsson blev gammal och nästan förlorade synen flyttade hon till Honorine Hermelin på Fogelstad och bodde där till sin död. I början av 1930-talet kom dock en ny och starkt emotionell bekantskap in i Honorines Hermelins liv, den finlandssvenska författarinnan och kritikern Hagar Olsson. Även denna relation övergick efter hand i ett mera kamratligt stadium. En kort period sent i livet var Honorine Hermelin gift med den danske religionshistorikern Vilhelm Grønbech.
När medborgarskolan lades ned 1954 fortsatte Honorine Hermelin sin pedagogiska verksamhet, främst genom engagemang i det fortsatt aktiva Fogelstadförbundet. Hon var även skribent i dess tidning med samma namn, där hon också var ansvarig utgivare 1944–1974. Sporadiskt upprätthöll hon även sin tidigare omfattande föreläsningsverksamhet. För sin betydelsefulla verksamhet för medborgerlig bildning tilldelades hon Illis quorum, åttonde storleken, 1954.
Då Ada Nilsson gick bort 1965 blev Lilla Ulfåsa för stort för Honorine Hermelin och hon bodde periodvis i Blomsterfondens hus utanför Stockholm, framför allt under vinterhalvåren. Det var också där hon avled den 4 september 1977, 90 år gammal. Hon är begravd vid foten av Elisabeth Tamms gravsten på Julita kyrkogård.
