Monica Backström var en framgångsrik formgivare och förnyare av svensk glaskonst.

Monica Backström föddes som Monica Astrid Stensdotter Hultberg i Stockholm 1939. Hennes föräldrar var båda verksamma inom textilbranschen. Modern Astrid Sampe var textilkonstnär och ledare för Nordiska Kompaniets Textilkammare från dess start 1936 till 1971. Fadern Sten Hultberg arbetade med reklam innan han startade en firma i Dalarna för handtryckta textilier.

Monica Backström växte upp i ett konstnärligt hem och familjen umgicks med konstnärer, formgivare och arkitekter. Efter skolgången vid Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm gick hon ett år på Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala innan hon sökte och kom in på Konstfackskolan (nuvarande Konstfack) 1959. De första åren gick hon på reklam- och bokhantverkslinjen och därefter på den nystartade linjen för metall- och industriformgivning.

I samband med Boda glasbruks hundraårsjubileum utlystes en tävling för konstskolor och Monica Backström, som var en av vinnarna, for till Småland för att tillverka sitt tävlingsbidrag, en skulptur i kristall. Hon blev fascinerad av glasets möjligheter och gjorde sitt examensarbete i detta för henne nya material. År 1964 fick hon provanställning på Boda glasbruk och fick möjlighet att under några månader fritt experimentera i hyttan. Året därpå blev hon fast anställd och lämnade Stockholm nyskild, tillsammans med sin treåriga dotter. Monica Backström arbetade för glasbruket i fyrtio år.

Redan första åren på Boda väckte den unga och oförfärade Monica Backström uppmärksamhet för sin glasproduktion. På Aveny Kristall i Stockholm kunde man 1967 se installationen Glasyra som hon skapade tillsammans med två arkitekter. Utställningen, som både rosades och risades, blev hennes genombrott. Det var enligt Ulf Hård av Segerstad på Svenska Dagbladet ”någonting alldeles ’nytt’ i svensk glaskonst”. Utställningen beskrevs ofta som ett glatt jippo med glasföremål som hade ingjutna metallföremål som nubb och gem och med mycket guld och glitter. Hon sades våga mer än till och med Erik Höglund som knutits till Boda redan 1953. I utställningen ingick även böljande fat och skålar i opalin, halvt genomskinligt färgat glas, servisen Blomyra med en slipad dekor av poppiga blommor samt bulliga silverskimrande föremål i så kallat fattigmanssilver, en nygammal teknik.

Under 1960-talet arbetade Monica Backström även med mode. Hon lanserade raka, kortkorta klänningar, bland annat uppsydda av grova gul- och blårandiga postsäckar. Till kläderna skapade hon även smycken. De visades i Stockholm och i hemmet i Hermanstorp, i skolsalen, där Monica Backström drev galleri och biograf.

Erik Höglund och Monica Backström var sambor under några år och fick en dotter tillsammans. De grundade 1968 företaget Backström & Höglund AB för formgivning av möbler, hushållsredskap och bruksföremål för offentlig miljö. Båda var medlemmar i Vet Hut AB som bildats 1971 av tio formgivare vid glasbruken Åfors och Boda med bland andra paren Ulrica Hydman Vallien och Bertil Vallien samt Ann och Göran Wärff.

Det var på 1970-talet som Monica Backström skapade några av sina mest populära glasprodukter som också skickligt marknadsfördes. Hon inspirerades av naturen och gjorde ägg, svampar, stenar och snäckor. Äggen förpackades i en presentförpackning och kallades Boda Ägg. Även den lite romantiska servisen Zelda blev en storsäljare, särskilt i Japan. Monica Backström formgav under många decennier serviser i klarglas som Linnéa, Captain och Bella Boda.

I början av 1980-talet drabbades glasbruken av en kris. Monica Backström, Anette Krahner och Lars Hellsten startade föreningen Glasvärnarna i protest mot att bruken höll på att göra sig av med de skickligaste hantverkarna, som var förutsättningen för att svenskt glas skulle överleva.

Statens industriverk (SIND) gav medel till exportfrämjande åtgärder och stödde även formgivare som deltog i utställningen Svenskt glas på Nationalmuseum. Monica Backström belönades för sina symboliskt laddade bidrag, spruckna skålar och krossade glashjärtan hoplödda med tenn, med motiveringen ”experimentellt nytänkande med internationell orientering. Pekar framåt med sitt okonventionella sätt att använda sitt material, glaset.” Under 1980-talet fortsatte hon att formge humoristiska och anarkistiska glasskapelser som serien Space, små och stora, ibland manshöga, toppformiga glasskulpturer i färgat folierat glas. De bestod av flera delar som kunde plockas isär och användas var för sig. Hon fortsatte på rymdtemat med Astronautens termos. I början av 2000-talet kom färgstarka Moonlanding och Moonrockers i avancerad teknik. Halo är namnet på en smyckekollektion av ringar och halssmycken med färgade kärnor inneslutna i klarglas, ibland blästrade och slipade med styva halsringar av silver.

Natur, kosmos och kultur var inspirationskällor för Monica Backström. Efter ett möte med den antika kulturen i Grekland skapade hon bland annat serien Atlantis. Det var krus och vaser som hade en sträv och matt yta som om de legat länge på havets botten. Vasernas mynning omgavs av tjocka glasslingor i färg och på de bukiga partierna flimrade flarn av guld. De unika vaserna visades första gången 1988 och exponerades på rostiga podier. Sina intryck från sin drömresa längs Sidenvägen visualiserade hon i kollektionen Gobi, sandfärgade glasföremål med inslag av kinesiskt rött och lacksvart. Andra kollektionsserier som Taiga och Tonga i grafferat glas från 1999 var även de inspirerade av andra kulturer.

Monica Backström utförde med start 1969 också 18 offentliga utsmyckningar, många av dem i Småland som exempelvis Strandhugg, till Högskolan i Kalmar 1993.

År 2003 började Monica Backström som lärare i glasdesign vid Högskolan i Kalmar (nuvarande Linnéuniversitetet) i Pukeberg. Hon ingick från 2008 i ett forskningsprojekt vid samma högskola. Efter sin tid vid Kosta Boda formgav hon smyckekollektioner som exempelvis Seeds och Backströmsknappen i samarbete med ädelsmeder. The New Line var namnet på den textila kollektion hon skapade för företaget Swedehearts Interiör från 2015 och framåt.

Sin första utställning hade Monica Backström 1965 och hon deltog sedan i otaliga utställningar i Sverige och övriga Skandinavien, Australien, England, Holland, Japan, Tyskland och USA. Åren 2008—2009 visade hon bredden i sitt konstnärskap på den retrospektiva vandringsutställningen Ingenting är givet. Allt är möjligt. Samma år deltog Monica Backström med glassmycken på vandringsutställningen Glasswear: Glass in Contemporay Jewelry som började på Museum of Arts and Design (MAD) i New York, USA.

Monica Backström avled 2020, åttio år gammal. Hennes glas finns i museisamlingar i Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Holland, England och i tre museer i New York.