Monica Zetterlund var en framstående jazzsångerska, revyartist och skådespelare.
Monica Zetterlund föddes 1937 och växte upp i Hagfors. Fadern, Bengt Nilsson, var mycket jazzintresserad och drev under en tid en musikaffär tillsammans med sin bror Lars, där Monica Zetterlund kunde bekanta sig med de ledande jazzmusikerna och jazzsångarna. Hon började sjunga i sin fars orkester när hon var 14 år. År 1956 blev Monica Zetterlund tvåa i en sångtävling som hölls vid det kända dansstället och jazzklubben Nalen i Stockholm. Samma år sjöng hon i Ave Lundells band i Karlstad och senare även i Kjell Carlssons orkester.
År 1957 tog hon tjänstledigt från sitt arbete på Televerket i Karlstad, då hon blev engagerad av Ib Glindemanns orkester i Danmark. Året därpå gjorde hon sina första skivinspelningar under eget namn, vilka gavs ut som EP-skivor, bland annat Swedish Sweet 1 och 2. Lite senare spelade hon in en LP-skiva i Sverige, ett format som under det sena 1950-talet inte var särskilt vanligt, med titeln Swedish Sensation. År 1958 började hon sjunga i Arne Domnérus orkester, som var Nalens husband. I början av 1959 reste Monica Zetterlund till Storbritannien och Paris och i slutet av året även till USA, där man försökte lansera henne. Det fanns ett visst intresse för henne i utlandet, men aldrig lika stort som i Sverige. Uppmärksamheten i utlandet spelade ändå en stor roll för hennes jazzkarriär i Sverige. Även om instrumental musik var idealet bland många jazzmusiker blev Monica Zetterlund snabbt känd och accepterad inom svenska jazzkretsar.
År 1960 bad Monica Zetterlund Beppe Wolgers att skriva en sångtext på svenska till henne. Även om det inte var första gången Monica Zetterlund sjöng på svenska blev det en viktig punkt i hennes karriär och texterna blev därefter alltmer centrala. Samma år tog hon också teaterlektioner hos Gösta Terserus, vilket utvecklade hennes relation till de texter som hon sjöng. Hon ställde krav på texternas kvalitet och visade jazzfantaster att det gick att sjunga jazz även på svenska. Samma år gjorde hon också sin debut som kabaréartist i föreställningen Klappa din hand på Hamburger Börs i Stockholm.
Monica Zetterlund debuterade i TV 1961 med showen I rampljuset. På sin turné i folkparkerna samma år sjöng hon materialet från denna och blev känd för en bredare publik i Sverige. En viktig låt som öppnade mångas öron för Monica Zetterlund var ”Sakta vi gå genom stan”, en version av ”Walking my baby back home” arrangerad av Georg Riedel och med svensk text av Beppe Wolgers.
I början av 1960-talet, då det hade blivit allt svårare att hitta en publik som var intresserad av jazz, blev Monica Zetterlunds aktiviteter alltmer mångsidiga. Hon fortsatte att sjunga jazz, men började också spela med i Gröna Hunds revy och medverkade i teaterföreställningar och i TV-underhållning. År 1963 representerade hon Sverige i Eurovisionsschlagerfestivalen med sången ”En gång i Stockholm”. Hon spelade i Party på Lilla teatern i Stockholm och i Hålligång på Berns, samt åkte på folkparksturné med Staffan Abeleen. Samma år flyttade hon också till en villa i Lidingö där hon kom att välkomna många gäster under åren.
När jazzpianisten Bill Evans kom till Sverige 1964 spelade han tillsammans med Monica Zetterlund in kompositionen ”Waltz for Debby”, ett instrumentalt nummer som redan fått en svensk text genom Beppe Wolgers. Monica Zetterlund menade senare att denna skiva, som fick namnet Waltz for Debby, var den skiva hon tyckte mest om. Den fick också ett fint mottagande bland kritiker. Skivans försäljningssiffror var däremot måttliga, liksom för de flesta samtida jazzproduktioner.
Monica Zetterlund fortsatte att vara aktiv på många olika plan. År 1965 spelade hon Sjörövar-Jenny i Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan på Stockholms stadsteater och hon framträdde på Hamburger Börs i Farfars gladbarn med Monica Nielsen, Lissi Alandh och Sonya Hedenbratt. Den sistnämnda föreställningen var en uppföljare till revyn Farfars barnbarn, i vilken hon medverkat ett och ett halvt år tidigare. Samma år medverkade hon i Tage Danielssons film Att angöra en brygga och Mai Zetterlings Nattlek samt i föreställningen Utsålt. Alla dessa framträdanden bidrog till att Monica Zetterlund fick utmärkelsen ”Årets artist” av Aftonbladet.
Slutet av 1960-talet betydde också slutet för jazz i folkparkerna och Monica Zetterlund syntes och hördes därefter mest i film och TV. På första Grammisgalan år 1968 blev hon utnämnd till årets populärsångerska och 1969 fick hon Bellmanpriset. Hon spelade i Jan Troells filmer Utvandrarna och Nybyggarna, efter Vilhelm Mobergs böcker, och fick bra recensioner efter premiären 1971. År 1972 fick hon en Guldbagge för bästa kvinnliga skådespelare i Utvandrarna och i Tage Danielssons komedi Äppelkriget.
Monica Zetterlunds skolios gjorde det svårt för henne att uppträda och under sin sena karriär var hon tvungen att sitta ned under sina framträdanden. I slutet av hennes karriär sålde dock Monica Zetterlunds skivor bra och hennes popularitet växte än mer efter hennes död.
Monica Zetterlund var gift tre gånger: 1955–1958 med Torbjörn Zetterlund, med vilken hon fick dottern Eva-Lena, 1964–1966 med basisten Göran Pettersson och 1974–1983 med basisten Sture Åkerberg. Hon dog i Stockholm 2005 och är begravd på Hagfors kyrkogård. En park i Vasastaden i Stockholm har fått hennes namn. År 2013 kom Peter Birros film Monica Z, som är baserad på hennes liv. 2014 blev hon invald i Swedish Music Hall of Fame.
