Olga Nyblom var målare, tecknare och textilkonstnär, känd för sina porträtt- och landskapsmålningar samt blomsterstilleben av högt konstnärligt värde.
Olga Nyblom föddes 1872 i Göteborg som dotter till poliskommissarie Carl Lundberg och dennes maka Johanna Lundberg, född Bergström.
Efter avslutade skolstudier blev Olga Nyblom 1893 antagen som elev vid Göteborgs Musei rit- och målarskola (senare Konsthögskolan Valand/Akademin Valand vid Göteborgs universitet). Hon tillhörde sista elevkretsen kring målaren Carl Larsson som under 1890-talet verkade som lärare där. Under hans ledning bedrev hon flitigt studier i måleri fram till 1891 då hon avbröt dessa för en ettårig vistelse i Nordamerika. Hon återvände till Göteborg 1892 för att fortsätta studierna på Konsthögskolan Valand, nu med målare Georg Pauli och målare Carl Wilhelmson som lärare.
Olga Nyblom nöjde sig inte med detta utan längtade som så många andra konstintresserade ungdomar ut i världen för att samla intryck i konstens metropol, Paris, och efter vintern vidare i Italien. Där mötte hon solen, våren och renässansen. I Florens återsåg hon sina kamrater från Valand och träffande sin blivande make, Lennart Nyblom. De förlovade sig julen 1898. År 1900 ingick de äktenskap och flyttade till sitt första gemensamma hem strax utanför Göteborg. Första barnet, Staffan, föddes 1901. Under 1902, då andra gossebarnet, Peder, föddes flyttade det unga konstnärsparet till Stockholm till sitt nya hem, Villa Lido, som var beläget vid Djurgårdsbrunnskanalen mellan det så kallade Dragonlägret och Djurgårdsbrunns Värdshus. Omgärdat av den natursköna miljön kunde konst skapas genom intensivt och hårt arbete. Där samlades konstnärsvännerna för att inspireras av varandra, prata konst och åtnjuta värdfamiljens generositet.
Barnskaran växte, 1903 och 1904 föddes två döttrar, Helena och Maja. Med detta skulle den gamla djurgårdsvillan visa sig inte längre hålla måttet. Avsaknaden av modern komfort gjorde hushållet tungrott och det krävde förändring.
1906 gick flyttlasset till en mer tidsenlig bostad på Ängsvägen 24 i Storängen, Nacka, en villa ritad av Ivar Callmander. Där fann makarna Nyblom äntligen en verklig konstnärsboning med ateljéer och verkstad för makens arbete med konsthantverk. De kommande åren lämnade porträtt och friluftsmålningar, stilleben och praktfulla emaljarbeten och de allt mer kända Nyblom-glasen, överfångsglas med etsad dekor, så kallade cameoglas, hemmet för att nå tacksamma mottagare. Tillverkningen av konstglas utvecklades till en mindre industri och syntes i början av förra seklet på marknader och på utställningar. 1908 föddes ytterligare en dotter, Hilde, och 1913 ett gossebarn, Urban, vilket innebar stor glädje men också en hel del arbete i det stora hushållet.
Liksom förr på Djurgården samlade makarna Nyblom sina vänner kring kulturevenemang med musik, litteratur och diskussioner om konst. Olga Nyblom blev en älskvärd värdinna, känd för sin charm, inte minst med konversation som vittnade om att hon var beläst och innehade breda allmänkunskaper. Hennes konstnärsvän Edward Berggren skrev minnesord över Olga Nyblom i den kyrkliga tidskriften Credo år 1955: ”Hon var djupt religiös och hade liksom sin make tidigt konverterat och i den katolska trosuppfattningen funnit nyckeln till harmoni i livet. Denna harmoni liksom utstrålade från hennes lugna väsen och meddelade sig oemotståndligt till dem som kommo i hennes beröring, så som ofta är fallet med starka personligheter. Olga Nyblom var en säregen personlighet." Edward Berggren ansåg vidare att Olga Nybloms konst helt var förankrad i det akademiskt traditionsbundna med utpräglad naturalistisk uppfattning samt att hennes stil och manér hade något maskulint över sig. Hennes motivvärld var omfattande. Tack vare ett varmt intresse för människor och en skarp iakttagelseförmåga gjorde det henne till en ofta anlitad, mycket uppskattad porträttör. Som konstnär var hon enormt produktiv.
Olga Nyblom var även skicklig på att fånga landskapens skiftande stämningar. I skissartade friluftsmålningar tillämpade hon ett för tiden nytt sätt att kombinera kolteckningar och gouachefärger på ett speciellt preparerat papper. Denna teknik är än idag förknippad med det så kallade Nyblom-panneau som länge har varit populärt och flitigt använt för skisser. Koloristiskt lär Olga Nyblom ha nått särskilt långt med sina prunkande blomstermålningar där ”hennes hand var både öm och kraftfull – åstadkommandet stundom lekfullt elegant” enligt Edward Berggren.
Olga Nyblom var även framgångsrik som textilkonstnär. Åt bland annat Mariakongregationen Auxilium Christianorum komponerade hon ett vackert standar som utfördes med bistånd av dottern Helena vilken även var fadern behjälplig i hans glas- och emaljproduktion.
Olga Nyblom ägnade sig vid sidan om sitt konstnärskap och husliga samt moderliga förpliktelser även åt församlings- och föreningslivet inom Stockholms katolska värld. Hon var på sin tid prefekt i Mariakongregationen Auxilium Christianorum, ivrigt verksam vid basarer och församlingsfester och inom familjeföreningen Concordia Catholica.
Olga Nyblom var ofta representerad på samlingsutställningar, både i Sverige och utomlands. Som erkänsla för sitt konstnärskap tilldelades hon medlemskap i yrkesorganisationen Union Internationale des Beaux-Arts et des Lettres. Hon var mellan åren 1921–1929 verksam som redaktör för mode- och handarbetsavdelningen i tidskrifterna Husmodern och Vårt hem. 1928 gav hon ut ett häfte för Vårt hem med inspirationer till mönster och textilmärkning som fick spridning i många svenska hem.
Olga Nyblom är representerad vid bland andra Nationalmuseet och Konstmuseet Prins Eugens Waldemarsudde.
Olga Nyblom överlevde sin make Lennart med åtta år. Hon avled i Storängen 1955 i en ålder av 82 år. Hennes stoft vilar i familjegraven på Katolska kyrkogården på Norra begravningsplatsen i Solna.
