Pauline Åhman var harpist och den första kvinnan som anställdes som instrumentalist i Kungliga Hovkapellet. Hon var även den första kvinnan att offentligt spela harpa.

Pauline Åhman föddes i Stockholm 1812 som äldsta barn till bryggaren Christian Petter Germund Landby. Modern hette Anna Margaretha och i familjen fanns också de två yngre bröderna Paul Reinhold och Lars Albert. Pauline Åhman fick som liten undervisning av en guvernant, mademoiselle Braun, hemma hos en bekant familj. Guvernanten spelade harpa och när den lilla flickan visade intresse började hon, med föräldrarnas bifall, få undervisning i att spela instrumentet.

Redan som 17-åring gifte sig Pauline Åhman med destillatören Wilhelm Åhman och de fick snart en dotter, Laura Vilhelmina Amalia. Inte förrän 1841 kom nästa barn, Jenny Pauline. Under åren 1830 till 1835 studerade Pauline Åhman harpospel för den framstående harpisten Anton Edvard Pratté. Hon tog även pianolektioner och då det visade sig att hon hade en vacker sångröst fick hon sånglektioner av operasångaren och sångpedagogen Isak Albert Berg.

Pauline Åhman, som blivit änka troligen under 1842, undervisade själv elever i både sång och harpospel. Hon anlitades snart i Stockholms musikaliska kretsar men hon uppträdde ännu inte offentligt. Då hon ackompanjerade någon höll hon sig i bakgrunden och spelade harpa i kulisserna.

År 1849 blev veronesaren Jacobo Foroni kapellmästare för Kungliga Hovkapellet. Han var missnöjd med att kapellet saknade en harpist. Då han vid en konsert fick höra Pauline Åhmans harpoackompanjemang blev han eld och lågor. Han sökte upp henne och gav sig inte förrän han hade lyckats engagera henne, först som ersättare, men från 1856 som ordinarie harpist. Hon blev därmed den första kvinnliga instrumentalisten som anställdes vid Kungliga Hovkapellet och först att som kvinna spela harpa professionellt.

Som harpist deltog Pauline Åhman i många konserter och föreställningar vid Kungliga Operan, hon arrangerade egna matinéer och växte hela tiden som musiker. Vid hennes tillträde i Kungliga Hovkapellet var harpans roll inom orkestermusiken jämförelsevis obetydlig men den växte med åren. Uppgifterna i exempelvis den Wagnerska operan satte harpisten på svåra prov som visade på hennes konstnärliga utveckling.

Pauline Åhman anställdes också som lärare vid den nybildade harpklassen vid Kungliga Musikkonservatoriet (nuvarande Kungliga Musikhögskolan) i Stockholm och tjänstgjorde där 1870–1875 samt 1887–1891. Hon utbildade en rad namnkunniga elever som till exempel Adolf Sjödén, Carl August Lundin, Mina Günther och Elfrida Andrée. Hon gick i pension från sin harpisttjänst efter 30 år 1881 och hade då plikttroget och nitiskt tjänstgjort under sex olika kapellmästare.

År 1890 drabbades Pauline Åhman av sorg. Hennes yngsta dotter, pianoläraren Jenny Pauline, avled i en ålder av 48 år efter bara några dagars sjukdom. Två år senare fyllde Pauline Åhman 80 år och i Svenska Dagbladets hyllningsnotis berättades det att ett sällskap som skulle arrangera ett nachspiel stod där utan det ordinarie positivet, som brukade ackompanjera sångerna. Pauline Åhman ställde då upp med sin harpa, ”iförd blomerant schal och hvit schalett på huvudet”. Det blev succé!

Pauline Åhman fick 1899 återigen begrava en dotter. Då Laura Vilhelmina Amalia hade dött tappade Pauline Åhman lusten att spela. Hon skänkte sin harpa till Musikhistoriska Museet, (nuvarande Musik- och teatermuseet), men tappade inte lusten att leva. Inför 90-årsdagen 1902 lät hon sig intervjuas i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Idun. Även om benen inte ville bära henne var hon klar i huvudet och intresserad av omvärlden. På sin högtidsdag uppvaktades hon av medlemmar ur Kungliga Hovkapellet.

Pauline Åhman avled 1904 i en ålder av 92 år. Hennes stoft vilar på Norra begravningsplatsen i Solna.