Rut Holm var en populär skådespelare och komiker, verksam på scen, film och skiva.
Rut Holm var dotter till byggmästare Anders Holm och hans maka Matilda. Hon föddes i Avesta år 1900. Hon hade två äldre systrar, Ester och Edith, som båda dog som barn. Hon miste även sin far tidigt, år 1905. Modern flyttade därefter till Sala, gifte om sig och fick en son tillsammans med sin nya make. Redan som litet barn drömde Rut Holm om teatern och vedboden i hemmet fick tjäna som hennes allra första scen. Under uppväxten i Sala avklarade hon inte bara skolgången, hon övade sig även att underhålla en publik, då hon uppträdde hos Frälsningsarmén med sång och gitarrspel. Vid 17 års ålder fick hon äntligen stå på en riktig scen, då hon medverkade som statist i en föreställning i Västerås.
Rut Holm strävade efter att komma in vid teatern och flyttade därför till Stockholm som 18-åring. Hon försörjde sig bland annat som hembiträde och servitris medan hon försökte uppfylla sin dröm. Det var svårt utan några kontakter, men till slut lyckades hon ändå och debuterade under en turné ledd av Halvar Falck år 1924. Hon var sedan verksam vid olika turnésällskap i landsorten. Hennes sceniska genombrott inträffade på Mosebacketeatern 1926, där hon gjorde succé i Gideon Wahlbergs folklustspel Skärgårdsflirt. Detta mot en av de främsta svenska komikerna vid tiden, Fridolf Rhudin. Pjäsen kom att spelas drygt 500 gånger.
Rut Holm kom också att medverka i många revyer. Hennes största kritikerframgång var den som gumman i “Katarinahissen”, en monolog skriven av Åke Söderblom, i en Folkets hus-revy år 1935. Rut Holm uppträdde genom åren vid åtskilliga inne- och utescener i Stockholm, däribland Södra teatern, Folkteatern, Odéonteatern, Folkets hus teater, Oscarsteatern, Casinoteatern, samt friluftsscenerna i Tantolunden och Vanadislunden. Utöver det medverkade hon även genom åren i olika teater- och revyturnéer runtom i landet, bland annat i Folkets hus-revyn, de somrar hon inte spelade på någon av Stockholms friluftsteatrar.
Bland hennes olika teaterroller kan nämnas "Felsteget" i Augustas lilla felsteg på Mosebacketeatern 1931, Svea Lundkvist i En Söderpojke på samma scen 1933 och Lina i Här kommer jag på Folkets hus teater 1933. Hon spelade även pigan Vivan i ytterligare ett av Gideon Wahlbergs folklustspel, Grabbarna i 57:an, vid dess urpremiär på Tantolundens friluftsteater 1935.
Rut Holm filmdebuterade 1932 i Weyler Hildebrands filmatisering av lustspelet Söderkåkar, i rollen som jungfrun Malin, inflyttad till Söders höjder från landet. Under 1930- och 1940-talet var hon engagerad vid Europafilm och hade där i en lång rad folkliga filmer motspelare bestående av tidens folkliga humorelit och mest älskade underhållare, såsom Fridolf Rhudin, Edvard Persson, Dagmar Ebbesen, Elof Ahrle, Nils Lundell, Thor Modéen, Åke Söderblom, Julia Cæsar och Emil Fjellström. Till dessa hörde även Åke Grönberg, de kamperade ihop på scen, film och skivor. Men samarbetet sträckte sig längre än så, de var även gifta en period.
Rut Holm kom sammanlagt att medverka i 56 filmer under sin drygt 30 år långa karriär, de flesta folkliga lustspel. Bland filmerna kan nämnas Vi som går köksvägen, 1932, Fridolf i lejonkulan, 1933, Augustas lilla felsteg, 1933, Skärgårdsflirt, 1935, Skicka hem nr. 7, 1937, Skanör-Falsterbo, 1939, Frun tillhanda, 1939, Hanna i societén, 1940, Kvinnan tar befälet, 1942, Fångad av en röst, 1943, Bröllopet på Solö, 1946, Åsa-Hanna, 1946, Marknadsafton, 1948, Janne Vängmans bravader, 1948, Anderssonskans Kalle, 1950, och Vi på Väddö, 1958, vilken kom att bli hennes sista film.
Som revystjärna var Rut Holms specialitet monologen och några av hennes mest kända, exempelvis “Epatåget” och “Sveriges sista hembiträde”, utkom också på skiva. Skivdebuterade gjorde hon 1934 med ”Rut söker plats” och hon spelade in totalt 27 skivsidor 1934—1945, främst sketcher och monologer men även en del sånger. Under en turné med Klangerevyn 1960 fick hennes karriär ett abrupt slut, då hon i en olycka med turnébussen skadade sig så pass svårt att hon blev rullstolsbunden livet ut.
Rut Holm tog från allra första början plats i hembiträdes-, pig- och kärringfacket och förblev vid sin läst. På film gestaltade hon ofta folkliga, simpla, men lite lagom riviga och lustiga kvinnor. Hennes nisch var allmogepigan, som kunde vara lite bortkommen, dumslug eller finurlig. Hon var en skojfrisk, lagom impertinent, morsk och rapp lantlolla. Hon kunde sätta såväl högfärdsblåsor som manfolk på plats om så behövdes, men med glimten i ögat. Hon hade en mjukare framtoning än de andra huskorsen inom svensk film vid tiden, hon skällde inte lika argt och kunde beroende på omständigheter även ta till lipen, bli sentimental eller svärmisk.
Några allvarligare roller spelade Rut Holm sällan, men en och annan dramafilm blev det. Hon porträtterade bland annat dragspelskungen Calle Jularbos mor i den något sockrade dramatiseringen av hans liv från 1952, Kalle Karlsson från Jularbo. De var båda från samma trakter kring Avesta i Dalarna.
Rut Holm gjorde sig ett namn som skicklig komisk karaktärsskådespelare, med sitt chosefria spel och sina genuina rolltolkningar av såväl kärlekskranka ungmöer som bestämda kvinnor som sällan lämnade kökets regioner. Insatser som sällan stått högt i kurs eller omnämnts i pressen eller historieskrivningen. Även så, Rut Holm utformade sitt eget birollsfack, där hon såg till att briljera. Hon var en av de stora komikerna under 1930- och 1940-talen. En verkligt folklig och folkkär stjärna med revy och folklustspel som specialitet. Hon kallades ibland för ”En kvinnlig Fridolf Rhudin” och ”Hela Sveriges Rutan”.
Rut Holm var gift med skådespelaren Nils Dahlström åren 1932–1935 samt med skådespelaren Åke Grönberg åren 1941–1946.
Rut Holm dog i Stockholm 1971. Hon är begravd på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås.
