Selma Colliander var den första kvinnliga universitetsbibliotekarien i Lund, om än inte till namnet. Hon disputerade i germanologi, ledde Röda Korsets bokförsändelser till krigsfångar samt samlade in och publicerade traditionella folkvisor.
Selma Colliander föddes på nyårsafton 1861 som första barnet till kyrkoherden i Svalöv, Josua Colliander, och Fredrica, kallad Dica, dotter till biskopen och akademiledamoten Johan Henrik Thomander. När Selma Colliander var två år fick hon en lillasyster, Gerda, och 1869 en lillebror, Edgar. Morfar biskopen dog redan när Selma Colliander var tre år, men mormodern Emilie Thomander blev en viktig person under syskonen Collianders uppväxt. Selma Colliander vistades ofta hos henne och sina mostrar på Tuna slott i Lund, en miljö som hon i vuxen ålder skulle komma att skildra i artikeln ”Tunahemmet” i Lunds stifts julbok, 1933. Hemmet i Svalövs prästgård präglades av föräldrarnas humanitära och intellektuella intressen. Josua och Dica Colliander var bland annat drivande i grundandet av Enskilda studenthemmet i Lund, där mindre bemedlade studenter kunde bo och äta billigt. Syskonen fick sin första skolning av föräldrarna tillsammans med informatorer och en guvernant, som beskrev i synnerhet systrarna som ”både till sitt inre och yttre ljushuvuden”, med en ovanlig förmåga till självstudium.
Selma Collianders ungdomsår är till stor del okända. Trots hennes goda studiesinne dröjde det innan hon skaffade sig formell utbildning. Tack vare två års språkstudier i Tyskland, England, Schweiz och Italien hade hon 1894 fått anställning som språklärare vid Lunds fullständiga läroverk för flickor, där hon troligtvis lärde känna Henrika Tornberg. Hon skulle stanna vid skolan även under sina universitetsstudier, fram till 1902.
Först 1900 avlade Selma Colliander studentexamen, som privatist vid Katedralskolan i Lund. Vid 38 års ålder skrevs hon in vid Lunds universitet, för studier i engelska, tyska och romanska språk. Hon tog filosofie kandidatexamen 1905, med högsta betyg i alla ämnen. Under 1900—1901 hade hon även tillbringat en period vid ett universitet i Berlin, och hon valde tyska språket som huvudinriktning när hon fortsatte studierna med en licentiatavhandling. Även denna, färdigställd 1909, tilldelades högsta betyg.
År 1912, vid 50 års ålder, disputerade Selma Colliander på doktorsavhandlingen Der Parallelismus im Heliand. Språk var ett vanligt ämnesområde bland de fåtaliga kvinnor som under 1910-talet erhöll filosofie doktorsexamen — Selma Collianders vän Hilma Borelius hade till exempel disputerat i svensk litteraturhistoria 1909 — men valet av germansk filologi var inte okontroversiellt. Ingen annan kvinna skulle disputera inom det området på över trettio år, trots att det germanska språkområdet under perioden 1910—1940 var tungt dominerande inom svenskt universitetsväsende. Selma Collianders avhandling, som behandlar det fornsaxiska religiösa eposet Heliand, är språkvetenskaplig snarare än litteraturvetenskaplig, då hon i stort sett bortser från poetisk-stilistiska aspekter till förmån för minutiösa textkritiska kommentarer. I fackpressen hyllades hennes avhandling för sin filologiska grundlighet, men kritiserades desto mer för sitt snäva syntaktiska angreppssätt, och bristen på jämförelsematerial.
I och med doktorsgraden hade Selma Colliander nått det akademiska glastaket. Hon kunde inte komma i fråga för en docentur, men ville samtidigt vara kvar vid universitetet, så hon sökte sig till Lunds universitetsbibliotek. Kvinnor kunde ännu inte anställas som bibliotekarier, men 1913 antogs hon som extra ordinarie amanuens — vilket innebar att hon tilläts arbeta oavlönat sida vid sida med bibliotekets avlönade, manliga amanuenser. Tillsammans med bland andra den senare akademiledamoten Anders Österling återupptog Selma Colliander ett av universitetsbibliotekets mest eftersatta verksamhetsområden: indexeringen av pliktleveranserna av småtryck från diverse organisationer och institutioner. Leveranserna hade genomförts som vanligt men arbetet att inordna och katalogisera dem hade i princip legat nere sedan 1880-talet, medan man prioriterade den omställning till en ny kartotekskatalog inom vilken bibliotekets första och dittills enda kvinnliga tjänsteman, Henrika Tornberg, utfört sitt livsverk som skrivbiträde.
Bredvid Sisyfos-uppgiften att komma ikapp med indexeringen av småtrycken utförde Selma Colliander och de övriga amanuenserna även expeditionstjänst. År 1915 avancerade Selma Colliander till ordinarie amanuens, och blev därmed avlönad, men redan året därpå begärde hon tjänstledigt. Första världskriget rasade, och med överbibliotekarien Carl af Petersens goda minne reste hon till Stockholm för att bistå Röda Korset med bokförsändelser till krigsfångar på båda de krigande sidorna. Insamlingarna av böcker till krigsfångar hade 1916 blivit så omfattande att man funnit sig tvingade att inrätta en särskild avdelning för facklitteratur, som på fångarnas begäran bland annat förmedlade studiematerial. Som filosofie doktor och representant för Lunds universitetsbibliotek kom Selma Colliander att förestå den fackbokliga avdelningen från september 1916 till juli 1919. År 1920 tilldelades hon såväl Litteris et Artibus som medaljer från svenska, tyska och österrikiska Röda Korset för sina insatser. Att hennes hårda arbete hade avsedd betydelse bevisar många hundratals tackbrev, som nu finns i Lunds universitetsbibliotek.
Återkommen till Lund fortsatte Selma Colliander sin tjänst på Svenska avdelningen. Hon uppbar nu den högsta lönen av alla amanuenserna, och flera gånger under sitt fortsatta yrkesliv fick hon träda in som tillförordnad bibliotekarie — men någon riktig bibliotekarietjänst kunde det aldrig bli, eftersom hon var kvinna. Först 1928 ändrades regelverket, och kvinnor kunde formellt befordras till bibliotekarier. Selma Colliander gick i pension 1927. Då hade hon på ett mycket konkret vis satt sin prägel på bibliotekets lokaler. Hon älskade nämligen blommor, hade infört krukväxter och dessutom ombesörjt plantering av runt 10 000 blomsterlökar i parken framför huvudbiblioteket. Ättlingar till dessa scillor och vårlökar blommor fortfarande praktfullt varje vår.
Efter pensioneringen kom Selma Colliander att kombinera sina bibliotekariekunskaper med intresset för filologi. År 1939 publicerade hon en omfattande, minutiöst annoterad bibliografi över sin tidigare kollega Anders Österling, vilken hon senare utökade med supplement ända fram till 1943, året före sin död. År 1942 hade hon färdigställt en nästan lika omfattande bibliografi över en annan akademiledamot: sin morfar biskop Johan Henrik Thomander. Redan 1933 hade hon tillsammans med sin syster Gerda skänkt morfaderns stora arkiv i form av brev och handskrifter, komplett med mormoderns räkenskaper och andra blandade papper, till sin tidigare arbetsplats. Samlingen har kallats för kulturhistoriskt ovärderlig.
Selma Colliander hade ett stort intresse för musik. Redan 1902 hade hon tillsammans med universitetets kapellmästare Alfred Berg gett ut en samling av Folkvisor och 1916 gav hon ut Några folkvisor från Halland med egenhändigt insamlade visor, många på mytologiskt tema. Tillsammans med Daniel Rydsjö sammanställde hon antologin Den svenska dikten från äldsta till nuvarande tid, som utkom 1938. Hon var också en duktig tecknare, och några av hennes blyertsbilder återfinns i universitetsbibliotekets planschavdelning. På det exlibris hon beställde av konstnären och friherren Georg Fleetwood syns en interiör med blomkrukor på fönsterbrädan och bekväm länstol invid en bokhylla, vars läsbara bokryggar avslöjar hennes favoritförfattare och hjärtefrågor: Österling, Hallström, Thomander, Didring, Shakspere [sic!], ett par volymer av Röda Korsets handlingar och Bibeln på översta hyllan. Heliand ligger på stolsitsen i form av en bokrulle.
Selma Colliander levde sista delen av sitt liv i det historiska huset Billegården 21, på Svanegatan i sitt älskade Lund. Hon förblev ogift, men inte ensam. Hennes nekrolog över Hilma Borelius i Hertha 1932:2 talar om middagar med gemensamma vänner, och kollegernas minnesord vid hennes egen död 1944 kallar henne älskvärd, charmerande och generös. Hon var frisk och klarsynt in i det sista. Genom sitt testamente lämnade hon 5 000 kr till instiftandet av Stiftelsen Selma Collianders Premium, med avsikt att utdela stipendier till flitiga obemedlade filolog-studenter ”av vitsordad god vandel”.
Selma Colliander vilar på Sankt Peters Klosters kyrkogård i Lund.
