Selma Westberg var en av Sveriges främsta porträttfotografer. Hon var högt respekterad och utnämndes 1943 till hovfotograf.
Selma Westberg föddes i Vika by i Mora socken 1893, och fick namnet Rull Selma Danielsson. Hon var dotter till Rull Daniel Andersson och Tomt Maja Hansdotter. Som sjuttonåring fick hon plats som fotografelev hos Berta Hallgren i Mora. Berta Hallgren hade tagit över en fotoateljé 1910 efter K.G. Wiborgh. Hon var en skicklig yrkesfotograf så det var en mycket meriterad läromästare Selma Westberg gick i lära hos. Ett av hennes första uppdrag var att assistera när Anders och Emma Zorns silverbröllop skulle förevigas i oktober 1910. Att gå som elev hos en etablerad fotograf var vanligt och Berta Hallgren hade själv varit elev hos fotograf Gerda Söderlund i Leksand.
Vägen mot berömmelse och rollen som aktad porträttfotograf gick via praktik hos flera erfarna kvinnliga fotografer, vidareutbildning och egen yrkesskicklighet. Efter tre år i Mora sökte Selma Westberg 1913 plats som fotografbiträde hos Jenny Björkzell i Fränsta i Medelpad, som hade etablerat sig som fotograf i Fränsta 1900 och i Kungsgården 1909. Selma Westberg reste 1919 till Stockholm för att vidareutbilda sig hos Axel Georg Andersson i hans ateljé. När hon återvände till Fränsta hade hon med sig ny fotoutrustning som hon köpt i Stockholm. Samma år övertog hon Jenny Björkzells ateljé och hennes syster Elin Danielsson reste från Vika för att hjälpa henne som fotoassistent. År 1920 brann fotoateljén ner till grunden. Alla inventarier försvann i lågorna och då det saknades försäkringar fick hon börja om på nytt. Strax efter branden övertog Selma Westberg systrarna Armida och Elvira Haléns ateljé, också den i Fränsta. Samtidigt öppnade hon en filial i Johannisberg. Fotoateljén i Fränsta överläts 1924 till fotograf Siri Strindlund. En kort tid efter försäljningen arbetade Selma Westberg hos fotograf Frida Wehlin i Kumla och 1925 köpte Selma Westberg fotograf Anna Ståhls fotoateljé i Avesta.
I Avesta besökte hon sin ende konkurrent Richard Westberg, bland annat för att diskutera prissättning. Han hade haft ateljé i Avesta sedan 1923. Han hade gått en kurs i Vänersborg för hovfotografen Ragnar Eiserman 1913 och sedan innehaft ett fotografiskt magasin där till 1923 då han flyttade till Avesta. Richard och Selma Westberg gifte sig 1926 i hans hemland Norge och Selma Westberg lade ned sin fotoateljé för att hjälpa maken. Samma år tog de över fotograf Olof Sundbergs ateljé i Borlänge. På grund av fotoateljéns ofördelaktiga läge i Borlänge sökte de efter en ny lokal och i slutet av året öppnade makarna Ateljé Westberg vid Sveatorget. På våren 1932 avled Richard Westberg efter en tids sjukdom, endast 43 år gammal. Då återkom Selma Westbergs syster Elin för att hjälpa henne som fotoassistent. Selma Westberg fortsatte att vidareutbilda sig och tillbringade 1934 en kort tid hos hovfotografen Moisé Benkow på Hamngatan i Stockholm. Följande år hade hon funnit sin stil. Hon ändrade om i ateljén och skaffade ny belysningsutrustning.
Selma Westberg började tävla med utställningsbilder och 1935 vann hon 2:a pris vid en tävling anordnad av Sveriges Fotografiska Förbunds (SFF) Mellersta krets och fyra år senare fick hon fem bilder antagna till SFF:s utställning på Liljevalchs i Stockholm. Hon vann en silvermedalj för en av sina bilder. Under de kommande åren tävlade hon flitigt med sina bilder, inte enbart i Sverige utan över hela världen.
Hon blev en auktoritet bland porträttfotografer. På SFF:s årskongress 1941 visade Selma Westberg både med ord och i handling hur hon gjorde sina porträtt. Ett succéartat inslag under årsmötet var när ordföranden Edvard Welinder intervjuade två erkända fotografer. Tillsammans med Rolf Winqvist hos Atelier Uggla visade Selma Westberg med levande modeller hur man placerar dem, ljussätter, väljer exponeringstid och material. De båda fotograferna hade också i samband med detta evenemang ställt ut ”ett tiotal synnerligen vackra bilder”. Selma Westberg höll ett anförande med titeln ”Hur jag gör mina porträtt”. Hon berättade att för att göra ett bra porträtt måste man bilda sig en uppfattning om den person man ska fotografera. Modellen måste ha rätt inställning till fotograferandet. För det första måste man hitta det personliga hos var och en. Det andra och viktigaste är att få fram ett uttryck, ett leende eller någon mimik som är karaktäristiskt för just den personen. Det tredje är att med hjälp av god teknik framhäva hudens små finesser som också bidrar till att levandegöra porträttet. Om intresse finns för ett konstnärligt fotografi upplever fotografen riktig skaparglädje, berättade Selma Westberg. Men tålamod och ett gott humör krävdes också för att lyckas med uppdraget och om kunden märkte det påverkades även denne positivt. För att helt kunna ägna sig åt modellen hade Selma Westberg alltid någon som assisterade med ljussättning, kamerainställning med mera. Strax före exponeringen slutjusterade Selma Westberg belysningen med Kodak Studio Light, en belysning med blått ljus som alstrade mycket värme. Det kunde vara rätt plågsamt för den avporträtterade att sitta i det varma ljuset. Efterarbetet med framkallning, kopiering och förstoringsarbete måste skötas ytterst noggrant, in i minsta detalj, för att resultatet skulle bli bra.
I tidningen FOTO nr 10 1943 kunde man läsa följande om Selma Westbergs yrkesskicklighet: ”Hon har en utomordentlig och smått enastående förmåga att få sina porträtt levande, få personligheten att komma till uttryck även i det skarpa ljuset framför kameralinsen. Att lyckas med detta fordrar säker blick, människokännedom och inte minst en egen stark personlighet.” Selma Westberg blev 1943 utnämnd till kunglig hovfotograf.
Under sin tid som fotograf i Dalarna umgicks Selma Westberg mycket med kollegorna Margit Karlsson i Leksand, Märta Berg i Rättvik, Gerda Söderlund i Leksand och Berta Hallgren i Mora. Fotoateljén i Borlänge överläts 1948 till Olov Dahlman som senare överlät den till Ewert Woxberg.
Efter två års frånvaro från fotograferandet återkom Selma Westberg till hembygden och öppnade 1950 en mindre ateljé i hembyn Vika. I början av 1950-talet ökade hennes intresse för internationella fototävlingar och hon deltog i många. Det gick bra för henne och 1952 vann hon 1:a pris i porträttklassen vid den XXVIII Salon Internacional de Fotografica i Zaragoza i Spanien med bilden Mr. Norin. Året efter den fina utmärkelsen flyttade hon sin ateljé från Vika till Tuvan i Mora. År 1958 fick hon ännu ett 1:a pris, även denna gång i Zaragoza, vid den XXXIV Salon Internacional de Fotografica, nu med porträttet Swedish girl. År 1963 stängde hon ateljén vid Tuvan och öppnade en ny på Fridhemsplan i Mora. Två år senare slutade hon som yrkesfotograf och överlät ateljén på våren 1965 till Allan och Barbro Frisk.
Minnet av Selma Westberg lever genom hennes fotografier. Idag finns hennes glasplåtar, filmnegativ, originalbilder, utställningsbilder, inramade affischer, fotoalbum, och diverse rekvisita på Dalarnas museum. Hos släktingar finns också privata fotoalbum bevarade. Genom fotograf Ewert Woxberg, som övertog hennes ateljé i Borlänge, har cirka 600 glasplåtar och filmnegativ skänkts från hennes tid i staden. I den samlingen fanns också glasplåtar från företrädaren Olof Sundberg. Selma Westbergs negativ från tiden i Mora 1951–1965 överläts i samband med överlåtelsen till Allan och Barbro Frisk och idag finns den samlingen i Mora bygdearkiv.
Selma Westberg avled 1976 och är begravd på Gamla kyrkogården, Mora.
