Signe Wennberg var lärare, rektor och rösträttskvinna, verksam i Helsingborg under 1900-talet.
Signe Wennberg föddes 1888 i Skara, som nummer åtta i en skara av tio syskon. Hennes far Carl Gustaf (Gösta) Wennberg var jurist och hade då avancerat till häradshövding. Familjen flyttade till Gränna 1899, som var moderns hembygd.
Efter skolgång i Jönköping utbildade sig Signe Wennberg på Privata högre lärarinneseminariet i Lund där hon tog examen 1912. Hon flyttade till Helsingborg 1913, där hon tjänstgjorde på den Wintzellska skolan. År 1918 blev Signe Wennberg skolans föreståndare och senare rektor. Skolan slogs ihop med Ebba Lundbergs nya elementarskola 1944 och Signe Wennberg blev då ämneslärare vid Ebba Lundbergs högre läroverk för flickor, en tjänst hon upprätthöll fram till sin pensionering 1953. I en artikel publicerad i Helsingborgs Dagblad i samband med hennes 50-årsdag 1938 framhölls hennes engagemang för sina elever, som inte bara omfattade deras bokliga kunskaper – ”hon vill också fostra de unga till duktiga, ansvarskännande samhällsmedlemmar.”
Parallellt med sitt yrkesarbete var Signe Wennberg engagerad i frågan om kvinnors rösträtt, i både föreningslivet och lokalpolitiken. Snart efter att hon hade etablerat sig i Helsingborg blev hon ledamot i styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundets Helsingborgsavdelning, och från 1921 till 1949 var hon dess ordförande. Hon tog initiativ till en särskild diskussionsklubb inom kretsen där kvinnor erbjöds tillfälle att öva sig i mötesteknik och få kunskap om det parlamentariska systemet. Signe Wennbergs idé med detta var att kvinnor inte bara skulle använda sin rösträtt utan också själva ta plats i politiken, och då krävdes träning för att kunna agera i samma sammanhang som männen. Modellen blev framgångsrik och bland annat Lundakretsen startade också en diskussionsklubb.
Signe Wennberg engagerade sig också politiskt. Hon var med om att starta Högerns kvinnoförening och tillhörde dess styrelse. Hon var ledamot av Helsingborgs stadsfullmäktige 1919–1929, och efter valet 1926 var hon den enda kvinnliga ledamoten i stadsfullmäktige. I samband med den nya barnavårdslagens införande 1925 inrättades en barnavårdsnämnd i Helsingborg, och där kom Signe Wennberg att bli ledamot från begynnelsen.
Signe Wennberg hade många andra engagemang i föreningslivet, bland annat var hon vice ordförande i Nordvästra Skånes pedagogiska sällskap, styrelseledamot i modersmålslärarnas förening, likaså i svenska Eldbegängelseförenings lokalavdelning i Helsingborg, föreningen Hemgården samt styrelsen för Helsingborgs barnfilmklubb. Hon skrev då och då artiklar i Fredrika-Bremer-Förbundets tidskrift Hertha. De brev från henne som finns bevarade i bland annat i brevsamlingar efter Ellen Key, Kerstin Hesselgren och Ellen Wadström, liksom i De kvinnliga rösträttsrörelsernas arkiv, vittnar om ett djupt engagemang och en diplomatisk förmåga. För många unga kvinnor, bland annat Ella Tengbom Velander, sedermera kommunalråd, blev hon en förebild och mentor.
Signe Wennberg avled i Helsingborg i september 1977. Hon begravdes vid Helsingborgs krematorium.