Sigrid Ekehielm var en av de främsta bruksägarna i Värmland under det senare 1600-talet.
Sigrid Ekehielm föddes på 1640-talet. Hennes mor Eva Eggertz var läkardotter från Stockholm. Fadern Bengt Baaz adlad Ekehielm var underståthållare i Stockholm. Han hade varit pfalzgreven och tronföljaren Karl Gustavs lärare och följt honom på hans Europaresa. För detta och för sitt politiska stöd belönades han kort före sin död med adelskap och egendomar. Sigrid Ekehielms far dog ung år 1650, endast 37 år gammal. Sigrid Ekehielm var då högst 8 år gammal. Modern gifte om sig fem år senare med handelsmannen och kommissarien Henrik Wulf adlad Ulfvenklou och ytterligare en gång med kammarrevisionsdirektören Lars Larsson Eld adlad Eldstierna. Sigrid Ekehielm hade en bror, Carl Ekehielm, som nådde vuxen ålder och en syster, Eva, som dog 8 år gammal.
Efter fadern hade familjen egendomar i Södermanland med Ekensberg i Överenhörna socken som sätesgård. År 1669 gifte sig Sigrid Ekehielm med hovjunkaren och kommissarien Christian Stiernflycht. Äktenskapet blev mycket kort. Maken dog i Stockholm efter tre månader, endast 25 år gammal. En dotter föddes sju månader efter makens död. Två år efter första makens död gifte sig Sigrid Ekehielm för andra gången, nu med generalinspektoren över lanttullarna Crispin Flygge adlad Flygge. Crispin Flygge var mycket rik och ägde stora egendomar. De gifte sig på Ekensberg 1671. Inte heller detta äktenskap blev långvarigt. Crispin Flygge dog redan 1673 i Stockholm, knappt 45 år gammal.
Vid sin död hade Crispin Flygge inga bröstarvingar. I samband med arvskiftet meddelades att Sigrid Ekehielm var gravid. Detta var en missräkning för Crispin Flygges syskon och svågrar som hade räknat med ett rikt arv. En son, som fick namnet Crispin, föddes åtta månader efter Crispin Flygges död och blev därmed arvtagare. Rykten om att barnet inte var Crispin Flygges kom nu igång.
Sigrid Ekehielm gifte sig en tredje gång 1675, nu med assessorn i Svea hovrätt Marcus Kock adlad Cronström. De fick tre barn, vilka alla dog som små. Även flera andra av Sigrid Ekehielms närmaste avled runt 1680. Tredje maken dog 1679, så även sonen Crispin 1680, endast 6 år gammal, och dottern Eva Christina 1681, endast 11 år gammal.
Frågan om barnet Crispins börd, som ifrågasatts av makens släktingar ända sedan dennes död, kom efter sonens död 1680 åter upp till ytan. Ryktesspridning och smutskastning av Sigrid Ekehielm fortsatte nu orkestrerat av den avlidne makens syskon, svågrar och syskonbarn. Huvudanklagelsen var att barnet inte var fött av Sigrid Ekehielm, utan köpt av en korpralhustru Svala i Stockholm. Det hävdades även att Sigrid Ekehielms make varit impotent. Det hela fick mycket stor uppmärksamhet i samtiden och ledde 1681 till rättegång i Stockholm, där Sigrid Ekehielm stämde makens släktingar för de grova beskyllningarna. Dessa i sin tur stämde henne för bedrägeri. Rannsakning och rättegång, med en stor mängd vittnen, genomfördes under uppmärksammade och närmast skandalartade former och målet behandlades i Svea hovrätt. Att målet ansågs vara av vikt ses av att hovrätten utökades med två riksråd. Sigrid Ekehielm friades helt från anklagelserna. Hennes motparter i Flyggesläkten däremot dömdes till hårda bötesstraff. I efterspelet till rättegången åtalades Sigrid Ekehielms motparter, borgmästaren i Kristinehamn Olof Persson, kyrkoherden Börje Carlberg och auditören Theodor Bertram, för kränkande protester mot domen och dömdes först till döden, benådades sedan av konungen, men förlorade sina ämbeten, sin ära och straffades med höga böter. Denna famösa rättegång har omskrivits av Carl von Linné, vilken använt den som ett exempel på "den gudomliga vedergällningen" i skriften Nemesis Divina.
Sigrid Ekehielm som sedan tidigare hade egendomar vilka hon ärvt efter fadern, blev genom arvet efter sin andre make och sonen nu även ägare till stora egendomar inom bergsnäringen, däribland hela sex järnbruk i östra Värmland. Hon ägde säteriet Ekensberg i Södermanland, säteriet Figgetorp i Förlösa (Kristvalla) socken, Kimbramåla gård i Vissefjärda socken, båda i Småland, samt Aspenäs säteri i Östervåla socken i Uppland. I Stockholm och Kristinehamn ägde hon hus. I Värmland ägde hon följande: i Varnums socken säteriet Västervik (senare Gustavsvik) med 26 underlydande hemman, Lassegård, Niklasdamms bruk, Älvbro bruk och Spjutbäcks bruk; i Lungsunds socken Ackkärrs bruk och Matlångs bruk; i Karlskoga socken säteriet Bo, Bofors bruk, Björkborns bruk, Tvärå hytta och andelar i Hållsjöhyttan. Hon ägde fyra masugnar i Karlskoga och Grythyttans socken, andelar i Persbergs gruvor och Torskebäcks gruvor i Filipstads bergslag, samt flera gårdar i bland annat Värmland, Närke, Västmanland, Småland och Västergötland. Hon vistades dels i sitt stenhus på Trädgårdsgatan i Gamla stan i Stockholm, dels på Ekensbergs säteri mellan Södertälje och Strängnäs som hon ärvt efter fadern, men hon uppehöll sig även nära sina Värmlandsegendomar, på säteriet Västervik och säteriet Bo eller Bregården.
Sigrid Ekehielm hade ett stort intresse för ekonomi och affärer, och drev som änka bruksverksamheten med energi och utvecklade den. Hon var stridbar, processade mot andra bruksägare och var även flitig med inlagor till och uppvaktningar av olika statliga myndigheter. Hon deltog även personligen vid rannsakningar som gällde tvister rörande brukens intressen.
Sigrid Ekehielm genomförde på 1680-talet etableringen av Niklasdamms bruk, för vilket hon fick privilegier 1687. Hon anlade även en masugn på Kungsskogens ägor för att förse Niklasdamms hammare med eget tackjärn. Hon fick privilegier för denna 1678. Fem år senare begärde hon hos Bergskollegium att få inköpa en närliggande hammare i avsikt att nedriva denna och därigenom få bättre tillgång till träkol och ved till sin nya masugn. Även rätten till malmen ur gruvor i trakten var något hon skrev inlagor till Bergskollegium om.
Ett vanligt tvisteämne var tillgången till kolskog. Här processade hon bland annat med sin svåger borgmästaren Olof Persson, vars bruk Spjutbäck gränsade till hennes bruksegendomar Älvbro och Niklasdamm. Även tillgången till vattenkraft till sina bruk månade hon om och protesterade hos Bergskollegium när någon ny anläggning hotade denna.
Hon gjorde redan på 1670-talet stora järnleveranser till kronan och även till köpmän i Göteborg. Hennes produktion vid järnbruken placerade henne bland de främsta i Värmland. Utifrån hammarskattelängder kan tillverkningen vid hennes bruk beräknas ha varit mellan 3 500–4 000 skeppund stångjärn (524–598 ton) privilegierat årssmide. För att driva och utveckla sitt stora egendomskomplex upptog hon stora lån, dels i Riksens Ständers Bank och dels av privatpersoner. Genom detta var en del av hennes egendomar belånade och pantsatta. Även lån som hennes makar tagit med säkerhet i egendomarna fick hon överta. En del fordringar kvittade hon mot motfordringar, då hennes makar även lånat ut stora summor till kronan, en del lyckades hon få avskrivna.
Reduktionen under 1680-talet tid gick hårt fram mot adelns egendomar. Den drabbade även Sigrid Ekehielm. En svårighet var att staten belade inkomsterna från en stor del av hennes egendomar med kvarstad i väntan på utredning av reduktionsmyndigheterna, då de betraktades som från kronan köpta gods. Hon ifrågasatte genom flera skrivelser på 1690-talet reduktionsverkets utredningar. Särskilt protesterade hon mot statens planerade indragning av hennes säteri Västervik, något hon efter flera års strid lyckades förhindra. Hon tycks i slutändan ha klarat sig relativt bra genom reduktionen.
Sigrid Ekehielm var en driftig företagare och färgstark person. Hon hade ännu mycket egendomar, som bruk och säterier, när hon dog, men också stora skulder. Hennes brorsbarn kom att ärva henne. Enbart egendomarna i Karlskoga bergslag såldes av sterbhuset för 120 000 daler kopparmynt. Hon avled år 1700 på Västervik i Varnums socken och begravdes i Kristinehamn.
