Siv Cedering var poet och översättare, men var verksam även på flera konstnärliga fält som fotografi, måleri och skulptur.

Siv Cedering, som föddes i Grelsbyn i Norrbotten 1939, var fjorton år när hennes familj 1954 emigrerade till USA och bosatte sig i San Francisco. Fadern ångrade sig nästan genast och återvände till Sverige, men hustrun och tre barn blev kvar för gott. Siv Cedering, som var yngsta dottern, var ytterst vetgirig och skrivbegåvad och sökte sig till en skrivarkurs vid San Franciscos State University som beatpoeten Allen Ginsberg gav vårterminen 1956. Gynnsammare start hade en aspirerande ung poet knappast kunnat få. En debutdiktsamling, Dawn, 1956, dock föga originell och tryckt hos oansenligt förlag, blev det tidiga resultatet. Länge framstod den som en isolerad händelse.

En tidig graviditet och ett påföljande konventionellt äktenskap med en framgångsrik datatekniker, hindrade länge en fortsättning. Men i början av 1970-talet inleddes det poetiska författarskapet på allvar med samlingarna Letter from the Island och Cup of Cold Water, båda utkomna 1973, och Mother Is, från 1975. I den förstnämnda skymtar i förbifarten svenske Göran Tunström, som Siv Cedering lärt känna vid denna tid. Särskilt samlingen Mother Is med dess på samma gång sakliga och sensuella språkform, beredde vägen till ett nationellt genombrott i USA. Under det följande decenniet blev Siv Cedering en resenär i poesi. Hon gjorde uppläsningar överallt, var gästprofessor och skrivlärare vid universitetet, framträdde på konstmuseer och allsköns kulturella lokaler, reste till en stor del av Amerikas delstater, till Kanada, Japan och Australien.

Med sin paranta framtoning och sitt oförställda ämnesval av kvinnlig intimitet utan varje undvikande eller prydhet, skapade hon en poesi med få förebilder. På svenskt område kan möjligen Maria Wine och Ann Smith anföras, på amerikanskt Denise Levertov och Anne Sexton. Bland hennes brevvänner, som framgår av personarkivet på Umeå universitetsbibliotek, återfinns Robert Bly, Donald Hall och David Ignatov. En särskilt förtrogen vän blev William Stafford.

Vid denna tidpunkt hade Siv Cedering även utgivit en sensuell instruktionsbok i sexuell samlevnad, Joys of Fantasy, 1977, en antologi med indianpoesi på svenska, Det blommande trädet, 1973, och även översatt flera svenska poeter till engelska, bland dem Göran Palm, Gösta Friberg och Werner Aspenström.

Efter uppbrottet ur sitt äktenskap, då hon varit bosatt i Westchester, New York, förvärvade hon ett eget hem i Amagansett på Long Island för en penningsumma hon fått som ”avgångsvederlag” från den då frånskilde mannen David Fox. Därefter sammanlevde hon under 15 år med David Swickard, historiker med svenska rötter som doktorerat vid Harvard på en avhandling om svenska centerpartiets idéutveckling. I sitt sista livsskede lierade hon sig med Hans van der Bovenkamp, arkitekt och skulptör med holländsk bakgrund, och flyttade ett kort stycke bort på Long Island till Sagaponack.

Den svenska delen av författarskapet inleddes med prosaboken Leken i grishuset, 1980, vilken i fyrtio korta kapitel beskriver fyrtio veckor av graviditet inför första barnets ankomst, följt av romanen Oxen, 1981, om ett strävsamt par under 1800-talets nödår. En ungdomsbok med tema från uppväxten i Norrbotten är Mannen i ödebyn, 1989, vartill kommer en svit barnböcker om Grisen, en tilltagsen krabat, som bland annat anser sig kunna räkna på franska, eftersom han säger ”nöff, nöff”.

Den senare lyriska produktionen finns huvudsakligen utgiven i två samlande volymer, Letters from a Floating World, 1984, och Letters From an Observatory, 1998. Här är Siv Cederings lätta och spontana skrift från författarskapets början ersatt av en mer eftertänksam, berättande poesi av varierande innehåll. Inspiration från japansk kultur, som hon mött på resor, är framträdande, liksom spekulationer kring naturvetenskap och astronomi. Utflykter i en interstellär rymd får erotiska övertoner, och blandas med minnesbilder från Kalixälvens stränder från ungdomen. Man kan notera att Siv Cedering nästan aldrig beskriver det amerikanska landskap hon hamnat i, men är i sitt inre Norrbotten trogen.

Vägledande i hennes diktning är hudsinnets gehör. Medlemmar ur egen släkt och familj får sina särdrag kärleksfullt beskrivna, närhet i relationer är central. Beröring av människors hud, tyg och stoffer, utgör inspiration. I en central dikt, ”Fata Morgana” från samlingen 1984 skriver hon: ”Svaret på frågan om händer / är beröring”. En mer teknisk aspekt på samma förhållningssätt är hennes gruppering av diktrader, av raffinerad radklyvning. De slankna diktraderna kryper tätt inpå oss.

Endast två samlingar av dikter av Siv Cedering finns utgivna på svenska: En dryck kallt vatten i översättning av Maria Wine 1977 och Om dikten är ett mål, tillåt mig att misslyckas i översättning av Matilda Södergran 2018. Därtill publicerades under åren 1984 till 1991 ett antal av hennes dikter i den norrländska kulturtidskriften Provins .

Diktarens pendling mellan två språk har avgjort givit hennes diktning dess särprägel däri, att hon skriver på engelska med en underliggande svensk syntax. Om den saken säger Matilda Södergren i ett förord till sin utgåva, att det känns som om hon ”ledsagat dikterna hem, översatt tillbaka dem till svenska”.

Siv Cederings engelskspråkiga poesi hör obestridligen till det främsta som en svensk kvinnlig lyriker skapat under den senare halvan av 1900-talet. Hennes permanenta bosättning utomlands har hindrat denna insikt att vinna spridning.

Siv Cedering avled i cancer 2007 i Sagaponack, Long Island, USA.