Sonja Bergvall var en av det sena 1900-talets mest uppskattade översättare av engelsk litteratur.
Sonja Bergvall föddes på Fårö. Hon var dotter till öns folkskollärare Edvin Bergvall och hans hustru småskolläraren Agnes, född Gäfvert. När hon var sex år flyttade familjen till Södertörn. Efter studentexamen 1926 studerade hon vid Frans Schartaus Handelsinstitut 1927. Därefter arbetade hon vid Stockholms Enskilda Bank 1927-1929. Det senare året fick hon anställning vid bokförlaget Natur & Kultur och stannade där till hösten 1933, då hon i stället började arbeta på Albert Bonniers Förlag där hon stannade till sin pensionering 1971. I början av 1940-talet blev hon förlagets reklamchef och innehade den befattningen till 1949, varefter hon sattes att sköta kontakterna med utländska förläggare med tanke på placeringen av svensk litteratur i utlandet, en avdelning som hon så småningom också blev chef för. Hon var med om att lansera Harry Martinson, Vilhelm Moberg, Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson, Sara Lidman med flera.
Sonja Bergvall började översätta redan i början av 1930-talet men då mer som en bisyssla. Under denna period var det i synnerhet hennes översättningar av Dorothy Sayers detektivromaner som väckte uppmärksamhet för, som Madelaine Gustafsson skriver i sin artikel om Sonja Bergvall i Svenskt översättarlexikon, ”deras kluriga lösningar, muntra ironier och lättsamt antydda lärdom”. Hon översatte under denna period även flera viktiga modernistiska romaner som exempelvis E.M. Fosters Credo och Virginia Woolfs Mot fyren.
Det var dock först efter pensioneringen 1971 som Sonja Bergvall blev översättare på heltid. Under 1970-talet översatte hon i rask takt en rad engelska och amerikanska romaner av Jane Austen, Muriel Sprak, Agatha Christie, P.D. James, Vita Sackville-West, Lilian Hellman med flera. Men framför allt gjorde hon Doris Lessings verk, liksom Margaret Drabbles och Anne Tylers och andra för den nya kvinnorörelsen viktiga författare, tillgängliga på svenska.
Sonja Bergvall översatte huvudsakligen från engelska men även i mindre utsträckning från tyska, norska och danska. När hon mottog 1981 års Elsa Thulins översättarpris löd motiveringen: "För en gedigen yrkesmässig översättargärning av ovanlig bredd under lång tid med tonvikt på särskilt krävande engelskspråkig litteratur."
För Sonja Bergvall var lyhördheten inför författaren och troheten mot texten grundläggande för översättarens värv. I en intervju med Lena Rydin menar hon bland annat: ”Man har skyldigheter mot läsarna, ja. Men mest mot författaren. Det är han som ska framträda.” I denna och andra intervjuer talar hon också gärna om vikten av att känna till författarens egna referenser, att kunna sin Shakespeare, Keats, Shelley, Tennyson och så vidare.
Sonja Bergvall tillhörde den första generationens översättare som målmedvetet arbetade för bättre villkor och förbättrad standard inom översättarkåren. Hon var en pådrivande kraft när Svenska Översättarförbundet bildades 1954.
Sonja Bergvalls översättningar blev mycket uppskattade och hon tilldelades en rad priser och stipendier. Förutom Elsa Thulins översättarpris 1981 mottog hon bland annat Tidningen Vi:s litteraturpris 1971, Rabén & Sjögrens översättarpris 1974 och 1975 Trevipriset för sina översättningar av de fyra första delarna av Doris Lessings böcker om Martha Quest. År 1979 mottog hon även Svenska Akademiens översättarpris.
Sonja Bergvall dog i Stockholm 1989.
