Emma Fürstenhoff var konsthantverkare, fleurist, tillverkare av konstgjorda blommor. Hon etablerade en ateljé i Paris och var under 1800-talets första hälft en artist på modet.

Emma Fürstenhoff föddes som Emilia Lindegren år 1802 i Stockholm. Hennes far Carl Johan Lindegren, som var poet och sekreterare vid Kungliga Operan, hade träffat en ung adelsfröken, Sofia Silfversvärd, och gjort henne med barn. Hennes far rasade och förföraren utmanades på duell av brodern, som var livdrabant. Poeten flydde livrädd men när den värsta upphetsningen lagt sig ingicks ”en vänlig förlikning” och bröllopet kunde gå av stapeln 1801.

Emma Fürstenhoff tillbringade sina första år på faderns egendom Forsta i Södermanland tillsammans med sin mor. Men Carl Johan Lindegren kunde inte hålla sig ifrån sprit eller sköta sin ekonomi, så han satt tidvis på gäldstugan. Även där diktade han och tillägnade många av sina poem både hustrun och den lilla dottern, som då kallades Milla:

”Farväl Sofie! Var god emot vår Milla, glöm gärna mig, men henne aldrig glöm! O, straffa ej den menlösa, den lilla för faderns skull, som kanske gjorde illa — hon är vår flydda sällhets sköna dröm!”

År 1809 flyttade Emma Fürstenhoffs mor tillsammans med sin dotter till Stockholm, efter att ha tagit ut skilsmässa från fadern. Eftersom den lilla flickan älskade blommor bad hon att de skulle ta med sig alla blomster när de lämnade Forsta. Väl i Stockholm fick fru Silfversvärd, som modern nu kallades, på grund av fattigdom lämna ifrån sig sin dotter.

Emma Fürstenhoff blev fosterbarn hos mamsell Forslöf som var åldfru, ett slags hushållsföreståndare, hos prinsessan Sofia Albertina. Flickan fick börja i madame Jacobs skola, som var en av tidens bästa läroanstalter. Hon utmärkte sig som snabbtänkt och glad, skrev verser, sjöng visor och berättade historier levande och dramatiskt. Hon blev också omtyckt av prinsessan som gärna skickade efter henne för lek och samvaro.

Emma Fürstenhoff gifte sig i unga år ”av ömsesidig böjelse” med Johan August Fürstenhoff som var kamrer vid Gustafsbergs nyligen anlagda porslinsfabrik. Paret fick år 1840 sonen Johan, och för att bidra till hushållets ekonomi tillverkade Emma Fürstenhoff småsaker till försäljning. Hon var en av de första eleverna då Kungliga Tekniska Högskolan 1827 öppnade en söndagsskola för kvinnor som ville lära sig tillverka konstgjorda blommor. Hon gjorde sig sedan ett namn som konsthantverkare och fleurist och deltog i utställningar i Stockholm med sina blommor gjorda av vax. De ansågs naturtrogna och var en nyhet för sin tid.

Med framgången i bagaget reste hon för att visa sina alster på utställningar i London och sedan Sankt Petersburg, där hon kom att stanna i två år. Hon blev en konstnärlig berömdhet i salongerna och en populär gäst bland diplomater och ryska aristokrater. Efter en tid i Sverige begav sig Emma Fürstenhoff sedan till Paris där hennes konstgjorda blommor deltog i utställningen Jardin des Plantes. En av hennes vaxblommor vann vid utställningen pris som varande vackrare än en riktig blomma.

Emma Fürstenhoff började också göra tygblommor och hennes verk blev så efterfrågade och beundrade att hon startade en ateljé där en mängd unga flickor fick arbete. En av hennes bästa vänner, Thilda Österberg, förestod ateljén och två av dennas systrar arbetade där. Nu ansåg Emma Fürstenhoff att hennes ekonomi var så god att hon kunde skicka efter sin son från Sverige. Hennes man motsatte sig, men längre fram tillbringade Johan flera år i Paris med sin mor, som då separerat permanent från maken. Emma Fürstenhoff besökte åtskilliga gånger sitt hemland men ville inte låta sig övertalas att flytta tillbaka.

År 1870 utbröt det fransk-tyska kriget och Emma Fürstenhoff började arbeta som sjuksköterska och vårdade krigets offer. Under arbetet blev hon själv sjuk och avled i mars 1871. Vännen Thilda Österberg lyckades skaffa vittnen till dödsfallet och de papper som krävdes för begravningar. Emma Fürstenhoffs stoft vilar på kyrkogården Père-Lachaise i Paris.