Stella Lohmander ägnade flera decennier åt att inventera och samla in insekter och andra djur ur den lägre markfaunan. Samlingarna som hon var med och byggde upp betraktas idag som en unik källa till kunskap och utgör en oskattbar grund för framtida miljöforskning och naturskydd.
Stella Lohmander föddes år 1906 i Lund som första barnet till urmakare Olof Martin Nilsson och fotograf Ann-Sofia ”Anfi” Nilsson. Hon växte upp med föräldrarna och sin yngre syster Anna-Lisa på gården i Sjöbo i sydöstra Skåne. I juni 1924 gifte hon sig med Hans Lohmander, en ung, lovande zoolog vid Lunds universitet.
I mitten av 1920-talet började Stella Lohmander ta aktiv del i de fältstudier hennes man bedrev. Detta blev början på en livslång gärning. Syftet var att kartlägga förekomsten och utbredningen av djurarter ur den lägre markfaunan, så kallade landevertebrater. Undersökningarna och karteringen bestod av inventering och insamling med motivet att placera djurarterna i ett ekologiskt och geografiskt sammanhang. På så sätt kunde faunans invandringshistoria kartläggas sedan den sista istiden.
Inledningsvis gick insamlingsresorna till Öland och Gotland. Men då fastlandets markfauna endast var lite utforskad och således svår att jämföra med fynden från öarna utökades studieområdena succesivt. Bit för bit började paret Lohmander undersöka södra och mellersta Sverige. De tog sig fram med cykel. Stella Lohmander ordnade med boendet, vanligtvis genom logi på gårdar, värdshus och pensionat. Hans Lohmander fotograferade inventeringsmiljöerna och på flera av bilderna syns Stella Lohmander fältarbeta i sina karakteristiska långa flätor. När årets insamlingssäsong var över tog arbetet inomhus vid.
År 1932 fick Hans Lohmander, som stått i nära förbindelse med Göteborgs naturhistoriska museum sedan tidigare uppdrag, en regelrätt anställning på museet. Museet hade under många år understött projektet men anställningen gav parets arbete en fastare grund vilket bidrog till ett mer långsiktigt och systematiskt upplägg. Ett stort rum på entomologiska avdelningen inrättades officiellt till Hans Lohmander men även Stella Lohmander hade ett skrivbord där.
Från 1950-talet reste paret Lohmander med bil och det var alltid Stella Lohmander som körde. De sista resorna gick till Danmark och Jylland. Hans Lohmander dog 1960 och då anställdes Stella Lohmander på museet för att fortsätta att organisera det insamlade materialet, säkra det och tillgängliggöra det för eftervärlden. Under de här åren delade hon generöst med sig av sina kunskaper till efterkommande intendenter på museet.
Stella Lohmander hade aldrig någon formell utbildning inom zoologi men erhöll vida kunskaper genom ett helt liv av fältstudier. Hennes entusiasm lär bara ha växt med åren. När hon dog 1970 hyllades hennes gärning av bland andra Sveriges entomologiska förening. Markfaunainventerigen (vilket är det namn som insamlingarna fått) pågick formellt 1921–1971 och räknas som ett av de mest omfattade inventeringsprojekten i svensk zoologins historia. Årligen används materialet av myndigheter och forskare som betydande underlag för både artskyddsarbete och som utgångspunkt för vidare studier.
Stella Lohmander har en insektsart uppkallad efter sig. Det rödlistade spindeldjuret hålträdsklokrypare eller Anthrenochernes stellae upptäcktes i en omkullblåst lind i Slottsskogen i Göteborg år 1938. Hittills har hålträdsklokrypare bara observerats i Sverige, Danmark och Polen.
Stella Lohmander dog 1970 och är begravd tillsammans med sin make på Norra kyrkogården i Lund.
