Stina Karlsson var dragspelare, känd under artistnamnet Bångbro-Stina. Hon var en av de mest framträdande kvinnliga svenska dragspelarna under 1930- och 1940-talet.
Stina Karlsson föddes 1909 i Bångbro, Ljusnarsbergs kommun i Västmanland. Enligt Aftonbladet 1935 började hon ”redan vid fyra års ålder spela dragspel och så fort hon slutade skolan gav hon sig ut på turnéer runt svenska landsorten”. Hon lärde sig spela dragspel av brodern Nils Karlsson som hon också spelade tillsammans med på danser och andra tillställningar i hemtrakten. Under 1920-talet kom hon i kontakt med dragspelaren och musikhandlaren Albin Fernström i Filipstad. Hon flyttade dit och fick anställning som handelsbiträde i Fernströms affär med namnet ”Italienska musikhandeln”.
Tack vare Albin Fernströms kontaktnät kunde Stina Karlsson inleda en karriär som gjorde henne till en rikskänd artist med landsomfattande turnéer och framträdanden i radio och på grammofon. Hon uppträdde framförallt solo eller i duo med Fernström men turnerade även med bland andra dragspelaren Anders Granlund, känd som ”Andrew Russel”. Tillsammans med Fernström turnerade hon också under namnet Kvartett Bångbro-Stina, där även dragspelarna Eric Fernström och Bror Frisk ingick. En annan kvartettkonstellation med något annorlunda sättning var Fernströms dansorkester.
Stina Karlsson debuterade i radio 1930 och spelade in sin första skiva samma år. Sammanlagt spelade hon in åtta skivor mellan 1930 och 1938 och är därmed den enda kvinnliga dragspelare som etablerade sig som skivartist under första halvan av 1900-talet. Förutom renodlad dragspelsmusik, ackompanjerade Stina Karlsson också några av tidens kända schlagersångare på skiva som Arthur Rolén och Herbert Landgren. Tillsammans med Albin Fernström gjorde Stina Karlsson också inspelningar i London för skivbolaget Durium som ingick i en serie som kallades Veckans skiva. De såldes i tidningsaffärer och var formgivna i tidningsformat, i Sverige från 1932, med ett bildomslag och text på baksidan.
Fyra låtar spelades in i London och gavs ut på två skivor, samtliga komponerade av Albin Fernström. Tre hade texter av poeten Nils Ferlin som tidigt i karriären var verksam som schlagertextförfattare. Det var också genom Nils Ferlins kontakter som Stina Karlsson och Albin Fernström fick möjlighet att göra inspelningarna i London.
Under 1930- och 1940-talet var dragspelstävlingar vanliga och populära inslag i musiklivet. För dragspelare var dessa tävlingar viktiga för karriären; de gav uppmärksamhet och en topplacering kunde användas i marknadsföringen av turnéer och konserter. Stina Karlsson deltog i flera dragspelstävlingar. 1935 ställde hon som enda kvinna upp i Svenska Mästerskapet i Stockholm där hon tog en tredjeplats. Hennes medverkan i det i övrigt mansdominerade sällskapet väckte både publikens och pressens gillande. Recensenten i Dagens Nyheter ansåg att: ”Det kvinnliga inslaget var ett fynd. Hon spelade ´Kärleken Dör´ på ett sådant sätt att kärleken vaknade på åtskilliga håll i salongen”. I samband med Dragspels-SM spelade Stina Karlsson in sin första och enda soloskiva. Skivan innehåller tävlingsbidraget, valsen ”Kärleken dör”, och ”Dragspelspolka” komponerad av Albin Fernström. 1936 tävlade Stina Karlsson igen i Stockholm, nu i ett nordiskt mästerskap. Återigen som enda kvinnliga deltagare tog hon denna gång en fjärdeplats. Mot slutet av 1930-talet började det anordnas särskilda mästerskap för kvinnliga dragspelare. Stina Karlsson tycks dock inte ha deltagit i de nationella dammästerskapen i någon nämnvärd utsträckning. Under 1940-talet tog istället en yngre generation kvinnliga dragspelare plats. Men ännu i svenska dammästerskapet 1944 kunde Stina Karlsson nå en fjärdeplacering. Hon deltog också i flera lokala tävlingar runt om i Sverige, till exempel på Lorensberg i Göteborg 1937 och i Örebros konserthus 1943.
I slutet av 1940-talet lämnade Stina Karlsson musikerkarriären. Orsakerna var flera. I en tidningsintervju har hon själv berättat om dels en tilltagande scenskräck, dels att hon upplevde sin repertoar som föråldrad i förhållande till publikens önskemål. Det tycks också funnits privata problem i bakgrunden.
Efter åren som känd dragspelsartist levde Stina Karlsson ett tillbakadraget liv. Hon lämnade Filipstad under 1950-talet och flyttade till Viby utanför Vretstorp i Närke. Där tog hon jobb som hushållerska hos lantbrukaren Axel Dahlgren med vilken hon senare gifte sig. Dahlgren avled 1963. Stina Karlsson lämnade då Viby och flyttade till närbelägna Sköllersta där hon än en gång tog jobb som hushållerska hos en man som hon senare gifte sig med, bonddrängen och industriarbetaren John Eriksson. I Sköllersta levde hon tillsammans med John Eriksson fram till sin död.
Stina Karlsson uppträdde inte offentligt sedan hon lämnade artistlivet men fortsatte att spela dragspel i privata sammanhang. I Viby spelade hon tillsammans med musiker i närområdet och sedan hon flyttat till Sköllersta gav hon dragspelslektioner.
Stina Karlssons repertoar var en för hennes generations dragspelare typisk blandning av dansmusik, schlagers och solistiska uppvisningsnummer komponerade och/eller arrangerade för dragspel. Hon komponerade också själv ett antal låtar med titlar som Vals på Höjda, Nordmarksvalsen och Bångbro-Stinas vals. Såvitt känt är så finns ingen av hennes kompositioner bevarade i notskrift eller på inspelningar.
Stina Karlsson avled i Sköllersta 1982. Hon var då en bortglömd dragspelsstjärna, men har sedan dess fått viss uppmärksamhet och återupprättelse som en kvinnlig representant för dragspelets storhetstid vid mitten av 1900-talet.
