Susanne Wasson-Tucker var arkitekt, verksam under en stor del av 1900-talet. Hon var verksam vid Museum of Modern Art i New York och i Sverige gjorde hon bland annat designutställningar och flygplansinredningar.

Susanne Wasson-Tucker föddes som Susanne Raedermacher i Wien, Österrike, 1911. Hon växte upp i en intellektuell familj, influerad av tidens moderna strömningar. I det nära familjeumgänget fanns arkitekten Adolf Loos, vilken påverkade hennes yrkesval. År 1914 flyttade familjen in i en modern villa med fönster utan gardiner, ritad av hennes morbror. Detta mindes hon som underbart, även om livet i den nya bostaden var förenat med tekniska svårigheter. Utbrottet av första världskriget gjorde det omöjligt att koppla in elektricitet.

Hon utbildade sig till arkitekt vid Technische Universität Wien och gick ett år på Kunstgewerbeschule i Wien (nuvarande Universität für angewandte Kunst Wien), där professor Josef Frank undervisade. Efter avslutade studier arbetade hon först på arkitektkontor i Berlin och sedan i Wien. I båda städerna var hon plågad av det politiska klimatet. Den tyska annekteringen, Anschluss, av Österrike 1938 fick henne att lämna landet och först åka till Danmark, där hon tidigare hade varit ”krigsbarn”, men rekommenderades ganska omgående att fara vidare till Sverige, där hon 1939 arbetade hos arkitekterna Sune Lindström och Ivar Ståhl i Stockholm.

I Stockholm träffade hon och gifte sig med den kanadensiske arkitekten Arnold Wasson-Tucker. Rädslan för krigets utveckling fick paret att år 1940 resa till USA. De kom till New York samtidigt som Alvar Aalto var på väg att återvända till Finland. Enligt honom kom hon som eftersänd och fick ta hand om hans amerikanska verksamhet under krigsåren. Den var dämpad vilket gjorde att hon samtidigt kunde göra produkt- och vandringsutställningar för Museum of Modern Art’s arkitektur- och designavdelning 1941—1945. Däribland den första plast-utställningen och bostadsutställningen America Builds, som skickades runt i världen och visades på Nationalmuseum i Stockholm 1944, samt utställningen Two Cities, om stadsplanering i Nord- och Sydamerika, 1947. Tillsammans med arkitekt Serge Chermayeff ritade hon framtidsvisionen The Solar House. Ambitionen var att förbereda modern livsstil i fredstid.

Uppdraget att rita inredningar för det amerikanska företaget Knoll inledde en ny karriär. Först med ansvaret för inredningen av amerikanska ambassaden på Kuba och sedan de tre som byggdes i Skandinavien, 1951—1959. Det senare uppdraget fick henne att återvända till Stockholm. Ambassaderna möblerades med moderna amerikanska möbler ritade av arkitekten Eero Saarinen för Knoll och Charles och Ray Eames för företaget Herman Miller som licenstillverkades av Nordiska Kompaniets verkstäder i Nyköping.

Efter avslutat uppdrag bestämde sig Susanne Wasson-Tucker för att fortsätta sin verksamhet i Sverige. En viktig förutsättning var att hon kunde arbeta som frilans, och inte var bunden av någon anställning. I USA hade hon lärt sig hur viktig denna form är för frihet i ett skapande arbete med gestaltning. Hon ritade inredningar till avdelningar i NK:s varuhus på Hamngatan i Stockholm och hotell Foresta, på Lidingö, på sin tid ett revolutionerande våningshotell, anpassat för längre vistelser. Andra uppdrag var utformande av konsthantverksavdelningen på H55 i Helsingborg 1955 och det svenska deltagande på Triennalen i Milano 1957, samt bostadsavdelningen på Le Maison Ideale i Bryssel, 1965.

På uppdrag av Svenska Institutet gjorde hon ett antal svenska designutställningar i utlandet under 1950- och 1960-talen. Under åren 1959—1966 var det hon som exekutivt ansvarade för utställningsverksamheten på Svensk Form/Design Center som låg i anslutning till Konstfack i Stockholm.

Parallellt gjorde Susanne Wasson-Tucker kontorsinredningar samt samarbetade med en rad internationella uppdragsgivare, inklusive flygplansinredningar för SAS, Fokkerplanen och McDonnell Douglas DC9 samt för Malaysia-Singapore Airlines. Under åren 1979—1992 skapade journalisten och konsumentupplysaren Willy Maria Lundberg kulturcentrumet Träslottet i Arbrå, där Susanne Wasson-Tucker ansvarade för verksamhetens bostadspedagogiska utställningar. 1960-talets ungdomsrevolt med starka färger och en slit- och slängdebatt verkar inte ha berört Susanne Wasson-Tucker. Hon var en uttalad modernist, hennes miljöer var inte trendiga i tiden. Hennes strävan var genomgående tidlös kvalitet som ger svängrum för de enskilda individerna. Under 2000-talet har hennes gärning uppskattats på nytt.

Susanne Wasson-Tucker avled 2008 i Stockholm. Hon ligger begravd på Skogskyrkogården.