Willy Maria Lundberg var författare, journalist, debattör och en av den svenska konsumentjournalistikens förgrundsfigurer. Hon ansågs på 1960-talet vara en av Sveriges mäktigaste personer.
Willy Maria Lundberg föddes i Härnösand 1909 i en familj där fadern arbetade på kontor och modern var hemmafru. Hon växte delvis upp i Bollstabruk i Ådalen. Hon engagerade sig tidigt i konsumentfrågor. I 20-årsåldern startade hon sin journalistiska bana på Konsumentbladet i Stockholm, Kooperativa Förbundets tidning som var en föregångare till tidningen Vi. På Konsumentbladet träffade hon sin blivande make, journalisten Birger Lundberg som sedermera blev chefredaktör för Vi. Tillsammans fick de tre barn. Familjen bodde en period i Sundsvall där Willy Maria Lundberg startade Telepress, ett företag som levererade egna och andras artiklar till landsortspressen. År 1947 var familjen tillbaka i Stockholm och Willy Maria Lundberg fick då ett kontrakt med Aftontidningen, därefter med Folket i Bild. År 1957 värvades hon som krönikör till Expressen.
I sina krönikor och recensioner angrep Willy Maria Lundberg dålig kvalitet och vilseledande reklam var helst den dök upp. Det kunde gälla strumpor som krympte, japanska dalahästar, stekpannor i vilka maten brände fast eller varor som såldes för hutlösa överpriser. Ingen fråga var för liten för henne. Ofta handlade det om att försvara husmödrars rättigheter, men det gällde också konsumenters rättigheter i allmänhet. Såväl bensinbolag, fabrikanter som handlare tvingades genom Willy Maria Lundbergs journalistik att offentligt försvara sina tveksamma annonser och produkter.
Willy Maria Lundberg var starkt engagerad i samhällsfrågor i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet. Men det var alltså framför allt inom konsumentfrågor hon gjorde sig ett namn. Hon tog strid mot dålig kvalitet, förpackningar som inte höll måttet, gardiner som tappade färg och barnmat som innehöll glutamat eller hade bristfällig märkning. I tidningen Morgonbris skriver hon: ”Vi har rätt att veta alla eventuella risker med tillsatser. Vi borde alla ha rätt till valfrihet. Om en tillsats är helt onödig men industrin av krassa skäl använder den måste vi få tillgång till burklivsmedel även utan tillsatser så att vi själva kan bestämma hur vi vill ha det.” Miljöaspekterna av konsumenternas rätt var centrala för henne, framför allt ur ett livsperspektiv. ”Man kan vispa med en dålig visp och ändå bli 90 år. Men man blir inte 90 om man äter kvicksilverförgiftad fisk”, har hon sagt. Hon var som enda journalist ledamot i Statens konsumentråd, som bildades 1957. Samtidigt sågs hon som en av de skarpaste kritikerna av just den statliga konsumentupplysningen.
För att förstå Willy Maria Lundbergs närmast idolliknande status på 1950- och 1960-talet är det viktigt att veta att konsumentskyddet då var väldigt svagt och att det saknades reglerande funktioner som varudeklarationer, konsumentverk och marknadsdomstol. Sverige fick en samlad marknadsföringslag först 1970. Willy Maria Lundberg tilläts också ha en personlig stil och debatterade gärna konsumenters rättigheter på olika arenor runt om landet. Ofta blev hennes recensioner och inlägg föremål för löpsedlar. Expressens grundare Carl-Adam Nycop beskriver hennes roll som omdiskuterad, både internt och externt, men att hennes journalistik var ”banbrytande”. Willy Maria Lundberg väckte bland annat stor uppmärksamhet i en TV-debatt 1961 då hon kritiserade inredningsarkitekten Lena Larssons ”slit och släng”-ideal. För Willy Maria Lundberg var det i stället föremåls bruksvärde och livslängd som skulle värderas.
År 1964 utsågs Willy Maria Lundberg till en av Sveriges 100 mäktigaste personer av tidningen Idun-Veckojournalen. Tidningens motivering att inkludera henne i denna skara lyder: ”Klagomur för konsumenter, furia mot försumliga fabrikanter, omöjlig att tysta”. Tre kvinnor fanns med på listan, de andra två var Alva Myrdal och Greta Österling (beskriven som ”fru, Svenska Akademiens grå eminens” i sin roll som hustru till Svenska Akademiens dåvarande sekreterare Anders Östling). Willy Maria Lundberg ansågs även tillhöra den inre kretsen av de 20 mäktigaste i Sverige.
Willy Maria Lundberg gjorde flera resereportage och reseböcker. Många är illustrerade av Margareta Sylwan, signaturen MaS. Deras resor bidrog troligen till att Willy Maria Lundberg blev engagerad i den internationella konsumentrörelsen. Hon rapporterade från olika möten och granskade Europas stora varuhus ur ett konsumentperspektiv. Hon medverkade också till att en välkänd amerikansk konsumentupplysare och statssekreterare, Esther Peterson, kom till Sverige på besök 1966. De framförde gemensamt argumentet att de som bäst behöver konsumentupplysning är de som har minst pengar, det vill säga de lågavlönade.
Mot slutet av sin karriär övergick Willy Maria Lundberg till att enbart driva kvalitetsfrågor från hälsingegården Träslottet i Arbrå, där hon visade exempel på goda, hållbara kvalitetsprodukter i olika utställningar. År 1982 tog dottern och landskapsarkitekten Irja Persson över verksamheten och drev det i sin mors anda fram till 2007.
Willy Maria Lundberg tillbringade sina sista år på ett äldreboende i Arbrå fram till sin död 2004.
