Suzanne Sandberg var drivande i grundandet av föreningen Svalorna, en av Sveriges första politiskt och religiöst obundna föreningar, som var inriktad på internationellt solidaritets- och utvecklingsarbete.
Suzanne Sandberg föddes i Stockholm 1915. De flesta åren av sitt liv bodde hon dock utomlands. Hennes mor Maggie Stille var dotter till fabrikören Max Stille och hennes far Louis Golidman (Goldmann) var köpman, född i Ryssland. Han hade sedan yngre tonåren levt och verkat i Frankrike. I familjen fanns också Suzanne Sandbergs två yngre syskon. Föräldrarna skilde sig när Suzanne Sandberg var sju år och hon växte upp med sin mamma och sina syskon i Frankrike. I perioder vistades familjen även i Tyskland. När Suzanne Sandberg var nio år skrevs hon in i den franska, katolska internatskolan Cours Ozanam. Suzanne Sandberg själv beskriver sina år på skolan som trygga och avgörande för den riktning hennes liv sedan tog. När hon var 17 år konverterade hon till katolicismen och året därpå tog hon fransk studentexamen med högsta betyg. Hon arbetade sedan i Paris och England. På grund av det politiskt oroliga läget i Europa återvände familjen till Sverige 1936. Uppväxten gav Suzanne Sandberg ett gediget språkligt och kulturellt kapital, kunskap om entreprenörskap och ett internationellt nätverk inom och utanför den katolska kyrkan. Dessa färdigheter var avgörande för grundandet av Svalorna.
Tillbaka i Sverige gifte hon sig år 1940 med piloten Karl Erik Sandberg. Som brukligt för bättre beställda under denna period var hon hemmafru när de tre barnen växte upp. När den franske katolska prästen Abbé Pierre, som grundade solidaritetsföreningen Emmaus, besökte Stockholm 1958 för att föreläsa om Emmaustanken – att hjälpa dem som har det svårast och att den bättre bemedlade unga generationen skulle ge ett år av sitt liv för dem som bäst behövde det – var Suzanne Sandberg en av åhörarna. Där lades grund till Svalorna och den svenska Emmausrörelsen. Abbé Pierre och Suzanne Sandberg, som hade flera beröringspunkter, fann varandra och förblev nära vänner resten av livet. Suzanne Sandberg drevs av sin religiösa övertygelse att grunda Svalorna, och utsågs av prästen att leda föreningen. Hon längtade också efter en sysselsättning utanför hemmet och i en internationell förening samlades och realiserades hennes förmågor. Svalorna konstituerades i februari 1959 med Suzanne Sandberg som första ordförande. Medgrundare till föreningen var Dagny Arbman. Föreningen finansierades med medlems- och fadderskap och fältverksamheten drevs av volontärer.
Svalornas första projekt etablerades i Lima, Peru, där Suzanne Sandbergs syster bodde. Med sitt och systerns nätverk, den peruanska Emmausrörelsen och den katolska kyrkan etablerade hon kontaker, däribland dåvarande presidentens fru, som gav de nödvändiga materiella, ekonomiska och sociala resurser som krävdes för att starta hjälpprojekt i landet. År 1960 åkte den första volontärgruppen från Svalorna för att under ett par års oavlönad volontärtjänst starta och driva hjälpprojekt som barnhem, sjukvårdsmottagningar och yrkesskolor. Den ena delen av Svalornas verksamhet var därmed etablerad. Några år senare etablerade kollegan Dagny Arbman Svalornas Indien-sektion.
Efter tio år i styrelsen lämnade Suzanne Sandberg Svalorna och Sverige för att först bosätta sig i Spanien och sedan i Israel. I båda länderna fortsatte hon sitt sociala engagemang med olika projekt. På ålderns höst återvände hon till Sverige. Under åren i Sverige var hon aktiv i Marie Bebådelse och senare i Sankta Eugenia katolska församlingar i Stockholm.
Suzanne Sandberg dog i Stockholm 2015.
