Synnöve Bellander var verksam som journalist på Svenska Dagbladet under åren 1930 till 1959. Hennes främsta insats var hennes förmåga att belysa allmänmänskliga problem, och särskilt kvinnors, i en tid då svenskar inte var lika öppna med sina personliga problem som idag.
Synnöve Bellander växte upp i ett prästhem i Ragunda i Jämtland. Hon fick möjlighet att utbilda sig och tog först studentexamen vid Uppsala högre allmänna läroverk, 1915, och därefter en fil.kand. på Stockholms högskola, 1929. År 1919 gifte hon sig med jägmästare Sixten Bellander och tillsammans fick de tre barn, Simone, Sten Didrik och Bengt Göran. Hon hade alltså lång erfarenhet av att vara hustru och mor innan hon satsade på ett liv som yrkesarbetande kvinna. Det blev också så att kvinnofrågor och kampen för kvinnors särskilda intressen och problem blev hennes specialområden då hon började arbeta som journalist på Idagsidan i Svenska Dagbladet. Så småningom blev hon redaktör för debattsidan. Hennes pseudonym var Portia eller Bell och hon blev känd som en anonym hjälperska i nöden med frågespalten ”Vår nästas bekymmer” och ”Vår världs bekymmer” som gick i Svenska Dagbladet under 1940-talet.
Synnöve Bellanders uppväxtmiljö bidrog till att hon tidigt fick lära sig omtanke om sina medmänniskor. Detta kom att dominera hennes journalistiska gärning. Hon engagerade sig i så kallade kvinnofrågor och hon kom att tillsammans med andra kvinnliga journalister som Greta Bolin (Corinna) och Pia Hård af Segerstad representera den nya kvinnliga journalisten under första delen av 1900-talet. Synnöve Bellander fick också stor uppskattning i form av läsarbrev och tackkort för att hon satte ord på vad många tänkte och tyckte.
Synnöve Bellander låg även bakom serien ”Udda kvinna”, också på Idagsidan, 1958. Huvudtemat var de ogifta och ensamstående kvinnornas situation i Sverige. Här gjorde sig Portia känd genom sina kloka och deltagande råd samt skriftliga omsorger. Kollegan Märta de Lavall sa i sitt porträtt av Synnöve Bellander i radio 1970 att hon utövade sitt yrke med ”en sällsynt sanningslidelse, mycket kunskap och förödande blygsamhet”.
Synnöve Bellander var också en flitig brevskriverska och har efterlämnat både en privat och en professionell brevsamling. En annan stor insats som hon gjorde var att samla tidningsklipp från dagstidningar som rörde olika ämnen som kvinnofrågor, kvinnoorganisationer och kända män och kvinnor. Resultatet av detta arbete, som hon utförde efter sin pensionering 1959, är en omfattande tidningsklippsamling. År 1966 fick Synnöve Bellander i uppdrag att ”klippa för att fånga in pressens spegling av pressen”. Dessa klipp handlade för det mesta om litteraturkritik och skickades till Lunds universitet och Avdelningen för pressforskning som då förestods av professor Per Rydén.
Svenska Dagbladets Idagsida, som enligt ursprungsmodellen skulle behandla frågor om relationer, vardagsliv samt ”den lilla världen”, hemmet, mat och mode, förnyades genom Synnöve Bellander, som kom att utveckla sidan genom att behandla mer komplexa samhällsfrågor. Hon var en kvinnlig journalist som vågade ställa svåra och obekväma frågor om kvinnors liv, sjukdom, missbruk och otrohet. Detta var ämnen som i hennes samtid var tabubelagda och svåra att lyfta fram men som läsarna genom Synnöve Bellander fick chans att debattera.
Synnöve Bellander dog i Stockholm 1980.
