Thekla Knös var författare och översättare, verksam i Uppsala under 1800-talet.

Thekla Knös föddes 1815 i Uppsala som dotter till Gustaf Knös, professor i grekiska och österländska språk vid Uppsala universitet och Alida Knös. Hon växte upp i ett bildat hem och blev mycket språkkunnig. När hon var 13 år dog hennes far. Modern och dottern bodde kvar i Uppsala och blev snart delaktiga i stadens sällskapsliv. Hemmet blev en samlingsplats för stadens litterära och musikaliska män. Thekla Knös lyssnade till Erik Gustaf Geijers offentliga föreläsningar, tillsammans med bland andra Fredrika Bremer och Malla Silfverstolpe. Efter moderns död år 1855 drabbades hon av en svår depression. När hon hade tillfrisknat försörjde hon sig med översättningar, språklektioner och bidrag från Svenska Akademien. Under några år bodde hon hos Malla Silfverstolpe, därefter hos vänner och släktingar, tills hon slutligen fick en fristad hos sin barndomsvän Agnes Geijer. Hennes anlag för melankoli framträdde alltmer. I 50-årsåldern började hon arbeta för inrättandet av ett hem för så kallade sinnessvaga ungdomar, ”Föreningen för sinnesslöa barns vård”, men hon drabbades åter av en depression. Hon fördes till Växjö hospital, där hon vistades de sista åren av sitt liv.

Thekla Knös diktning har sina rötter i den svenska romantik som hade ett centrum i hennes ungdoms Uppsala. Flera av hennes dikter är barnkammarrim, exempelvis ”Baka, baka liten kaka”. De tonsattes och cirkulerade först i avskrifter, innan Per Daniel Amadeus Atterbom övertalade henne att ge ut dem. I den volym han lät publicera år 1852 hyllar han hennes dikter för deras enkelhet. De utgör belägg för att ”det sena 1700-talets borgerligt realistiska lyrik aldrig helt hade tystats av romantikens nardusspråk eller tegnerismens trumpetfanfarer”. Uppmanad av Atterbom tävlade Thekla Knös i en tävling utlyst av Svenska Akademien med diktcykeln Ragnar Lodbrok samt en samling smärre dikter, och belönades med både första och andra priset. Ragnar Lodbrok är en hjältedikt i tidens götiska smak. Den har ansetts sakna originalitet, med Esaias Tegnérs Frithiofs saga som tydlig förebild. Huvudpersonen i Thekla Knös verk framträder dock till skillnad från Tegnérs hjälte i hemmet och i olika romantiska situationer. Versberättelsen spränger genrens gränser och pekar fram mot den psykologiska romanen. Thekla Knös skrev även många dikter om blommor. Flera av dem tonsattes av Adolf Fredrik Lindblad. Bland hennes översättningar kan nämnas den kända julpsalmen ”Det är en ros utsprungen”.

Bland dem som stod Thekla Knös nära under hennes senare år märks Fredrika Bremer och Pontus Wikner. För de unga poeterna i Namnlösa sällskapet var ”tant Thekla” en moderlig väninna. Överhuvudtaget tycks hon ha haft en förmåga att få människors, inte minst de ungas, förtroenden. Vänner och bekanta framhåller hennes mänskliga värme och osjälviskhet, som närmade sig självutplåningens gräns. Det berättas att hon vägrade bära den då moderna krinolinen med motiveringen att hon inte ”ville ta så mycket plats i världen”.

Thekla Knös avled i Växjö 1880 och ligger begravd i familjegraven på Gamla kyrkogården i Uppsala.