Thora Wigardh var en omtyckt läkare och föredragshållare, som kämpade för kvinnans rätt i en vid tiden extremt mansdominerad värld. Hon är även ihågkommen som första kvinnliga läkare i Göteborg och hon invaldes i Göteborgs läkaresällskap som dess första kvinnliga medlem.

Thora Wigardh föddes i Göteborg år 1860, och växte upp i staden samt i Marstrand och i Sölvesborg. Under tiden familjen bodde några år i Marstrand föddes hennes syskon Maria Hildegard, Jean Otto och Gustaf Martin. Hennes föräldrar var Johan Otto Granström, tullförvaltare och överuppsyningsman, och hans hustru Maria Elisabeth Granström, kallad Elise. Mellan åren 1873 och 1878 genomgick hon Kjellbergska flickskolan i Göteborg. I väntan på högre studier arbetade hon under fem års tid som lärare. År 1886 avlade hon mogenhetsexamen som privatist vid högre allmänna läroverket i Lund.

Thora Wigardh hade sedan tidiga tonåren närt en önskan att bli läkare, förmodligen då hon fick uppleva faderns kamp mot en längre tids sjukdom och död år 1870. På dödsbädden hade hennes far i juni 1870 läst upp riksdagens beslut att lämna kvinnor tillträde till universiteten, varpå hon då jublande ropat ”Nu kan jag bli doktor!”. Det skulle dock dröja länge innan samhället accepterade att kvinnor hade rätt att studera. Thora Wigardh fick själv uppleva hur hon som fattig, ung lärarinna hånades, då det stod klart att hon ville studera och ta studentexamen. ”Sätt flickan på hospitalet” hade en ansedd man sagt till hennes mor — ”ni måtte väl förstå att flickan är galen!”. Vid den tiden fanns det ännu inte många kvinnliga läkare i Europa. Hon mindes starkt att en dam i Uppsala hade sagt till henne: ”En kvinna som vill sitta samman med unga män och skära i nakna lik inte är bättre än en prostituerad”.

De kvinnliga läkarstudenterna kämpade som pionjärer men de hade det svårt under studietiden. I Uppsala och Lund, där Thora Wigardh studerade, fick kvinnliga studenter inte bära studentmössa eller delta i nationslivet och de fick ofta utstå sexuella trakasserier och glåpord. Tillvaron förbättrades dock avsevärt i och med grundandet av Uppsala kvinnliga studentförening år 1892. Dess medlemmar var de första kvinnliga studenterna som stolt bar studentmössan offentligt. Föreningen fyllde en social funktion med exempelvis diskussionsklubb och anordnande av fester, spex och utflykter. Föreningens första ordförande var Lydia Wahlström och Thora Wigardh dess vice ordförande. Bland medlemmarna fanns bland andra Ada Nilsson, Astrid Cleve och Alma Sundquist.

Thora Wigardh avlade den så kallade ”medico-filen” i Uppsala 1887, en examen som sorterade under den filosofiska fakulteten där hon läste fysik, kemi, botanik och zoologi vilket var obligatorisk för fortsatta medicinstudier. Medico-filen avskaffades dock 1907 och kom att ersättas av nyare reglementen. Vid Karolinska Institutet (KI) i Stockholm fortsatte Thora Wigardh sina högre medicinska studier 1889 som medicine kandidat och hon fullbordade dessa med praktiktjänstgöring 1897. Hon disputerade inte. Som medicine licentiat kunde hon ändå kalla sig för läkare vilket var brukligt. Det var först år 1901 då Anna Stecksén blev Sveriges första kvinna med titeln medicine doktor.

Thora Wigardh kom att specialisera sig som gynekolog, vilket vid den tiden kallades ”specialist på fruntimmerslidanden”. I början var gynekologläkaryrket ett av de få yrken kvinnor hade möjlighet att välja bland. De tidiga kvinnliga läkarna kunde tillföra yrket något nytt genom sina kvinnospecifika erfarenheter. Thora Wigardh inhämtade kunskaper i ämnet på sina studieresor till Berlin, Dresden och Prag 1897, Berlin 1907 samt Wrocław 1909.

År 1897 flyttade Thora Wigardh tillbaka till Göteborg där hon öppnade en egen praktik i anslutning till sin privatbostad på Vasagatan 33, där patienter var välkomna vardagar och helgdagar. I grannhuset, Vasagatan 35, innehade Ivar Bagge Göteborgs första ljus- och röntgeninstitut och Emil Strandman en kirurgisk klinik — i folkmun kallades huset Eld och Blod. Sannolikt fick Thora Wigardh möjlighet att remittera patienter dit då Ivar Bagge arbetade parallellt med diagnostik och behandling, speciellt inom den tidiga cancervården, medan Emil Strandman kunde genomföra akuta, kirurgiska ingrepp.

Samma år gifte Thora Wigardh sig med kollegan, dermatovenerolog-läkaren Erland Wigardh. Vigseln ägde rum 19 december i Frauenkirche i Dresden. Paret fick två barn: Thorborg och Thor Erland. I en insändare efter en artikelserie i tidningen Idun från 1916 mindes hon: ”(…) Hur alla höjde sina händer i beklagande, när jag gifte mig med min studiekamrat: Arme man, aldrig hela strumpor! Arma barn till en mor, som aldrig är hemma!” Belåten anförde hon dock: ”Men nu har jag all den lycka (…) ett vackert hem — gamla trotjänare (…) — älskade barn som säger så rart: Det mor gör är bra”.

Thora Wigardh blev 1898 den första kvinnliga ledamoten av Göteborgs läkaresällskap, vilket hon dock lämnade 1919. Hon hann, förutom sitt yrke och sina husliga förpliktelser som maka och mor, att i likhet med många av sina akademiska generationskamrater, engagera sig i kvinnopolitiska frågor. Hon var politiskt verksam som styrelseledamot i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR, lokalavdelning av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR). Thora Wigardh gick i täten i föreningens enda gatudemonstration i Göteborg 1918. Därmed blev hon en av flera kända Göteborgskvinnor som banade väg för kvinnors politiska rösträtt.

Thora Wigardh gjorde sig känd i hela landet som föreläsare i hygieniska och sociala ämnen. Hon var medlem i Svenska Föreningen för moderskydd och sexualreform, grundat 1911 som den svenska sektionen av Internationale Vereinigung für Mutterschutz und Sexualreform (se Frida Stéenhoff). Genom skrifter och föredrag spred föreningens medlemmar effektivt kunskaper om kvinnoskydd i allmänhet och om sexualmoraliska problem. På föreningens program stod förbättring av kvinnans ställning som mor, inte minst inom rättskipning och i ekonomiskt och socialt hänseende. Vidare skulle medlemmarna arbeta för skydd åt ogifta mödrar och deras barn, föra kampen mot fördomar om dessa och arbeta för en sundare åskådning i sexuella frågor samt verka för en statlig moderförsäkring. Thora Wigardh ansågs stridbar och skrädde inte orden. Vid ett föredrag i Trollhättan 1907 utryckte hon sig på följande sätt: ”Männen stifta aldrig lagar, som hindrar dem att supa eller tillerkänna kvinnan hennes rätt gentemot mannen, och inte heller lagar, som bringa straff åt män, hvilka nedsmitta kvinnorna.”

Thora Wigardhs äktenskap blev dessvärre kort och hon kom att leva som änka i många år då hennes man efter en tids sjukdom avled år 1907. Efter makens död flyttade hon till en mindre lägenhet på Vasagatan 34 B. Det måste ha varit en stor tillfredsställelse för henne att hennes dotter Thorborg gick i hennes fotspår och efter utbildning i Lund blev en populär läkare i Stockholm. Efter Thora Wigardhs död fick hon en gata i Göteborg uppkallad efter sig, Doktor Wigardhs Gata i stadsdelen Guldheden. ”Hennes” gata ligger i anslutning till Doktor Allards och Doktor Liborius gata. Den har kallats världens kortaste gata, då den endast har ett gatunummer, 2 som är adressen till ett studenthem.

Thora Wigardh avled 1933 i Göteborg och vilar i familjegraven på Östra kyrkogården.