Tora Nordström-Bonnier var en tidig kvinnlig journalist, ett pennskaft med allsidig begåvning och främst berömd för sina resereportage från olika kontinenter under åren efter andra världskriget.
Tora Nordström-Bonnier föddes 1895 och växte upp i Strängnäs med två äldre systrar i en familj där fadern, Thor Nordström, var lektor i moderna språk, med höga ambitioner för döttrarna. Efter skolgång vid läroverket i hemstaden tog Tora Nordström-Bonnier studenten på latinlinjen vid Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm år 1914. Hon ville då bli journalist efter att ha läst om Elin Wägner och hennes romaner Norrtullsligan och Pennskaftet. Hennes lärare hade också berömt henne för goda skrivtalanger. Fadern var dock helt emot ett sådant yrkesval och Tora Nordström-Bonnier fick därför börja som elev vid ett apotek. Under hösten 1914 kom ännu en bok som inspirerade henne, nämligen Ester Blenda Nordströms skildring av livet som förklädd journalist på en bondgård i Sörmland, En piga bland pigor. Efternamnet till trots var de inte släkt, men på våren 1915 skrev Tora Nordström-Bonnier till då berömda Ester Blenda Nordström, som talade med sin chef, redaktör Ewald Stomberg på Svenska Dagbladet. Den 1 juli fick Tora Nordström-Bonnier börja på tidningen som oavlönad volontär under tre månader. Svenska Dagbladet hade då förutom Ester Blenda tre kvinnliga journalister som Tora Nordström-Bonnier fick dela arbetsrum med, Célie Brunius, Elisabeth Krey-Lange och Gerda Marcus, och hon kom därmed rakt in i det kvinnliga journalistnätverket Ligan, med bland andra den beundrade Elin Wägner och flera av det levande livets pennskaft. Tora Nordström-Bonnier tog sig själv signaturen Vanja, som hon bland annat undertecknade tidningens lätta spalt Marginalen med.
Till en början delade hon bostad i Stockholm med systern Ingeborg, som efter universitetsstudier i Uppsala just fått arbete i Stockholm. En tid bodde hon också inackorderad hos kollegan Elisabeth Krey-Lange. Svenska Dagblads-familjen på det då kulturradikala Lidingö, August och Célie Brunius, kom att spela en stor roll för Tora Nordström-Bonniers liv och yrkesdaning. Under åren vid Svenska Dagbladet medverkade Tora Nordström-Bonnier även i den då nystartade veckotidskriften Husmodern.
I kretsen på Svenska Dagbladet träffade Tora Nordström-Bonnier också sin blivande man, Eric Ramm-Ericson, son till ägaren av Lunds Dagblad. De gifte sig 1918 och flyttade först till Göteborg, där båda arbetade vid Göteborgs Morgonpost. Tora Nordström-Bonnier skrev då även för tidskriften Scenen: tidskrift för teatern.
Arbetsvillkoren för kvinnliga journalister ute i landet var inte särskilt gynnsamma, och inför en kommande flytt till makens hemstad Lund började Tora Nordström-Bonnier skriva för Lunds Dagblad. Maken Eric blev verkställande direktör för faderns tidning 1924. Året därpå skildes makarna åt.
År 1926 var Tora Nordström-Bonnier tillbaka i Stockholm och började då arbeta på Dagens Nyheter som en av få kvinnor på redaktionen. Kollegan Eva von Zweigbergk beskriver henne i sina DN-minnen som ”den eleganta, hemlighetsfulla varelsen, som med ironisk, kylig skärpa talade om kläder, konsthantverk och resor”. Bok- och filmrecensioner till kultursidan och söndagsbilagorna ingick också i Tora Nordström-Bonniers portfölj.
På Dagens Nyheter mötte hon bokförläggaren Tor Bonnier som hon gifte sig med 1929. Året därpå slutade hon sin anställning för att ägna sig åt familjen, som nu utökats med en son, men också åt ett eget författarskap. År 1933 debuterade hon med romanen Juninatten som senare filmades. Boken följdes av ytterligare två romaner och senare av rese- och samhällsskildringar från runt om i världen.
Efter freden 1945 tillbringade familjen nästan ett år i en småstad söder om Santa Fe i New Mexico. Resebreven därifrån publicerades i kvällstidningen Expressen, som startats 1944. Breven gavs också ut som en bok 1946, Just for fun. Fram till 1948 medverkade Tora Nordström-Bonnier med ledare och kulturmaterial i Expressen.
Reportage om politik och kultur i Australien ledde dock tillbaka till Dagens Nyheter 1948, och 1950 gjorde hon en resa i Fredrika Bremers fotspår, till hundraårsminnet av Bremers resa 1849–1851 som resulterade i boken Hemmen i den nya verlden. Resan var ursprungligen ett förslag från Elin Wägner när hon fått i uppdrag att som nybliven ledamot av Svenska Akademien skriva en biografi över Fredrika Bremer, men Elin Wägner insjuknade och dog innan planen kunde realiseras. Nu gjorde Tora Nordström-Bonnier om Bremers resa genom 27 amerikanska stater, men med bil och med sonen Simon som chaufför. Boken med reflektioner över det Amerika som vuxit fram ur det som Fredrika Bremer upplevt gavs ut med titeln Resa kring en resa i Fredrika Bremers fotspår, 1950.
Året därpå upplöstes äktenskapet med Tor Bonnier, och Tora Nordström-Bonnier bosatte sig i Kalifornien. För Dagens Nyheters räkning, och i bokform, fortsatte hon med resebrev från bland annat Japan, Pakistan och Indien. Därtill arbetade hon som översättare av amerikansk litteratur. Mot slutet av sitt liv var hon bosatt i Cagnes-sur-Mer, vid franska Rivieran, men återkom varje sommar till sönerna på Bisslinge gård och Qvallsta säteri.
Tora Nordström-Bonnier avled 1991.
