Ulla Schumacher-Percy var textilkonstnär och utförde bland annat Adelcrantzväven. Hon gjorde också olika verk av ryor, gobelänger, broderier, tygtryck och färglitografier.
Ulla Schumacher-Percy föddes den 20 januari 1918 i Stockholm. Hon var dotter till direktör Gustaf Schumacher och hans maka Edith Schumacher, född Fogelberg. Hon hade två äldre syskon.
Med sikte på att bli målande konstnär gick Ulla Schumacher-Percy på Pernbys målarskola och sedan Otte Skölds målarskola 1936–1937. Hon insåg att det var det textila området hon ville arbeta med och började på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) 1938. Efter avslutad utbildning 1941 var hon verksam inom hemslöjden. Där ritade hon bland annat mönster till broderier. Hon startade även den egna firman Lintråden i hemmet, det gamla båtsmanstorpet i Tullinge.
År 1945 gifte sig Ulla Schumacher-Percy med Paul Carlsson-Percy, som var arkitekt och son till konstnären och formgivaren Arthur Percy. Makarna använde snart enbart efternamnet Percy. Tillsammans fick de barnen Tomas, Anne och Johannes, som kallades Hannes. I båtsmanstorpet byggdes en ateljé ritad av Paul Percy. Äktenskapet varade till slutet av 1956 men Ulla Scumacher-Percy bodde kvar och arbetade i ateljén resten av livet. Från 1949 arbetade hon som fri konstnär. Sedan 1951 gjorde hon en del offentliga utsmyckningar som mattor, gobelänger och ridåer men det skulle dröja ända till 1957 innan hon fattade mod att ställa ut sina alster. Då visade hon ryamattor på Samlaren i samband med Scandinavian Design Cavalcade. Året efter deltog hon på Slöjdföreningens stora utställning i Stockholm med en geometriskt mönstrad flossamatta i levande, lysande blått och lila.
Nationalmuseum visade dekorativ textilkonst 1961 där Ulla Schumacher-Percy bidrog med ”utsökt impressionistiska” broderier. Nästa utställning var på Lilla Paviljongen tillsammans med bland andra Madeleine Pyk, Siri Derkert och Walter Huber. Under flera år levde han och Ulla Schumacher-Percy tillsammans och vid en del uppdrag hade hon assistans av honom. Hon hittade ofta inspiration till sina ryor i naturen och då hon visade nio nya mattor på Nordiska Kompaniets konsthall 1963 hade hon fått tillåtelse att utgå från doktor Bertel Bagers foton. Harry Martinson hade gett dem poetiska namn som Skrovelbjörken och Porsmyren.
I mitten av 1960-talet inbjöds Ulla Schumacher-Percy att visa sin konst på Röhsska museet i Göteborg. Hon visade både gammalt och nytt. Bland andra hade Nationalmuseum lånat ut ryan Eldslågan där de röda färgerna glöder och brinner mot mättat lila och blått. Nya alster var textila collage, broderier och finnvävar. Hon hade också två nya ryamattor med ullgarn. På Historiska museet i Stockholm ställde hon ut sju broderiparafraser inspirerade av den spanske arkitekten Antoni Gaudís fantastiska skapelser. Dessa verk visades även på utställningar i Trondheim, Bergen och Oslo. Ulla Schumacher-Percy erhöll två stipendier från Statens Konstråd och ett från Stockholms läns landsting.
Efter att ha arbetat med intensiva färger hade Ulla Schumacher-Percy 1971 en utställning på Konstnärshuset. Där höll hon sig i den svart-vita skalan med inslag av gyllenlyster. Hon arbetade nu ofta i sviter och kallade denna Människolandskap. Ulla Schumacher-Percy älskade att arbeta med garn och hon vävde snabbt och intensivt. Hon arbetade en period som lärare på Sätergläntan, Handarbetets Vänners Vävskola, i Insjön. Hon sågs som en livsbejakande, varm och vänfast person som ofta öppnade sitt hem för samtal om konst och de stora livsfrågorna.
Då Riksbanken utlyste en tävling om en stor gobeläng som utsmyckning till sitt kommande nya hus, var Ulla Schumacher-Percy den enda kvinnliga konstnären i båda tävlingsomgångarna, dock utan framgång. Tillsammans med två manliga kolleger visade hon sviten Galjonsfigurer på Konstnärshuset. För att stimulera flera sinnen hade hon vävt in tjärdoftande snören i vävarna. Hon samsades sedan med Maria Adlercreutz, Elisabet Hasselberg-Olsson, Maria Hillfon och Sandra Ikse-Bergman i en utställning producerad av Svenska Institutet för visningar i Mexiko, Kuba och Kanada.
Under början av 1980-talet komponerades den väv som Ulla Schumacher-Percy skulle bli mest känd för, Adelcrantzväven, som är fem kvadratmeter stor och idag pryder en av departementsbyggnaderna i Stockholm. Den består av tre stycken, Adelcrantz palats i blått med arkitekten Carl Fredric själv i förgrunden, i mitten hans skapelse Drottningholmsteaterns scen med en fantasikuliss och slutligen teaterns klassiska fasad. Motiven omramas av kinesiskt mönstrade bårder. Uppdraget kom från Statens Konstråd och istället för att väva själv överlät Ulla Schumacher-Percy detta arbete på sex vävare från Handarbetets Vänner. Dessa arbetade åren 1979–1981 med konstnärens skisser under linvarpen och hon övervakade själv vävningen. För första gången hade hon valt vävsättet HV-teknik, utarbetat och döpt efter Handarbetets Vänner. Tekniken möjliggjorde att verket kan beskådas från både rät- och avigsida och släpper igenom ljus. Den glesa varpen är synlig vilket är ett viktigt element i väven. Innan den kom på sin slutgiltiga plats visades den på Handarbetets Vänner och i Paris.
Tillsammans med Kaisa Melanton och Maria Triller deltog Ulla Schumacher-Percy även i idétävlingen till fondväggen i Riksdagshusets plenisal. Vann gjorde dock Elisabet Hasselberg-Olssons Minnet av ett landskap. Under 1980-talet kunde Saltsjöateljéns besökare studera Ulla Schumacher-Percys arbeten från de två senaste decennierna. Hon visade bland annat På havets botten, ett motiv från den öländska kusten. Hon vistades ofta i Vickleby på Öland.
Ulla Schumacher-Percy mottog Prins Eugen-medaljen 1981 och tre år senare hade hon en retrospektiv utställning på Waldemarsudde. Där ställdes ryor, ”ursinnigt fria” broderier, bildvävar, skisser och även miniatyrer ut. Med sin konst medverkade hon i ett TV-program med hennes namn år 1986. Då Statens Konstråd firade sitt 50-årsjubileum anordnade de en utställning med landets konstsamlingar, exempelvis en uppförstorad skiss till Adelcrantzväven.
År 1996 hade Ulla Schumacher en utställning kallad Moder Gud-sviten. I den gestaltade hon en serie små förtätade gobelänger av en moders lidande och sorg efter en förlorad och älskad son. Hon kunde själv sätta sig in i de svåra känslorna då hennes egen son Hannes hade avlidit endast 30 år gammal 1984. Utställningen visades först på Röhsska museet i Göteborg och sedan på Millesgården. På Botkyrka konsthall visades en retrospektiv med fria gobelänger och på Galleri Salem hade hon en utställning med akvareller, tuschteckningar och serigrafier 1998.
Ulla Schumacher-Percy finns representerad på Nationalmuseum, Röhsska museet, Kulturen i Lund, Museet i Trondheim, Värmlands museum och andra institutioner. Hon gjorde offentliga utsmyckningar till kyrkor, sjukhus, ambassader, bibliotek och andra offentliga byggnader.
Ulla Schumacher-Percy avled den 30 juni 2007 i en ålder av 89 år. Hon har fått sin sista viloplats på Vickleby kyrkogård där även sonen Hannes vilar.
