Kaisa Melanton var textilkonstnär och en av den fria textilens pionjärer i Sverige.
Kaisa Melanton föddes som Kaisa Björklund i Stockholm 1920. Musik, dans och teater var påtagliga inslag i tillvaron under uppväxtåren i Täby. Modern Britta, som var utbildad i ekonomi vid Påhlmans Handelsinstitut, sjöng i operakören i Stockholm. Fadern Erik Einar var ingenjör. Den tidiga kontakten med bildkonstnärliga uttryck kom via mormodern, som vävde — även om hennes verksamhet i familjen mer betraktades som vardagssyssla än konstnärligt skapande.
Som 18-åring började Kaisa Melanton på Teckningslärarlinjen vid Konstfack i Stockholm, men bytte efter ett år till skolans utbildning i textil, där hon efter fyra år tog examen 1943. Hennes lärare i textil, Barbro Nilsson, var betydelsefull som förebild och inspirationskälla.
Under utbildningstiden mötte hon sin blivande make, Erland Melanton, som under de här åren delade sin tid mellan Konstfacks utbildning i måleri och perioder av militärtjänstgöring. De gifte sig den 6 juni 1943, strax efter att de bägge slutfört sina utbildningar. Erland Melanton blev anställd som teckningslärare i Örnsköldsvik, varför paret under några år levde där. Strax därpå återvände de till Stockholm och var under 25 år bosatta i Viggbyholm, norr om staden. Här föddes under 1940-talet barnen Lotta, Stina och Jörgen och 1961 sonen Johan.
När Edna Martin 1951 efterträdde Greta Gahn som ledare för Handarbetets Vänner i Stockholm, knöt hon Kaisa Melanton till verksamheten. Flera av hennes stora verk utfördes därmed av sömmerskor och väverskor på Handarbetets Vänner, bland annat väven Blå eld, 1963, för Eskilstuna stadsteater och bibliotek, vävd i den dubbelteknik som kallas ryssväv, och den 90 kvadratmeter stora väven Vandring i Solnaskogen, 1965, för sessionssalen i Solna Stadshus. I Västerås utlystes 1964 en konstnärlig tävling för konst till det av Sven Ahlbom 1953 uppförda stadshuset. Kaisa Melantons förslag Det fria ordet vann, i konkurrens med 151 övriga bidrag. Också detta verk utfördes på Handarbetets Vänner i ryssvävsteknik, med inslag av snärj som skapar reliefverkan. Verket är en triptyk på 60 kvadratmeter, vars abstraherade formspråk inspirerats av en sommarvistelse på Öland. Innehållet berör både demokratins vardagsrutiner och avgörande existentiella betydelse. Många av 1960-talsverken hade också inspirerats av den utställning med Hannah Ryggens textilkonst som Kaisa Melanton såg i Stockholm 1962.
Kaisa Melanton efterträdde 1969 Edna Martin som huvudlärare i textil på Konstfack, en post som hon skulle inneha under tio år fram till 1979. Parallellt var hon 1970—1975 konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterström AB i Båstad (uppkallat efter konstnären med samma namn) där hon efterträtt sin lärare från elevtiden på Konstfack, Barbro Nilsson. Under perioden 1979—1990 var Kaisa Melanton rådgivare i konstnärliga frågor vid Handarbetets Vänner.
Under hela sitt liv arbetade hon återkommande med konst i offentliga rum, med beställare som myndigheter, kyrkor, kommuner och regioner. Ett av de största uppdragen kom emellertid från Statens Konstråd, som gällde konst till Kronofogdemyndigheten i Stockholm. Mellan 1976 och 1980 arbetade hon med projektet som resulterade i en lång rad verk, som numera finns på Nationalmuseum i Stockholm. Hon utförde dem själv i samarbete med assistenten Mai Wellner i en rad skilda tekniker; applikation, broderi och vävning. Verken ger intryck av att vara collageartade där vardagliga föremål verkar glida förbi; ett mynt, ett fönster mot blå himmel, arkitektoniska element och en liten cykel drar förbi, och ett Mona Lisa-ansikte svävar bland molnen. I dessa och andra verk från 1970-talet och framåt anammade Kaisa Melanton ett uttryck som kan beskrivas som postmodernistiskt; en fragmenterad bildvärld, där också verken själva är i delar genom att de är diptyker eller triptyker.
Kaisa Melanton utsågs 1974 till ledamot i Konstakademien. Hon fortsatte vara yrkesverksam även efter 80-årsdagen, bland annat med en rad textilverk som 2002 skapades för Konserthuset Stockholm. Hennes konst finns inte bara, som nämnts, i samlingarna på Nationalmuseum utan även i samlingarna på Moderna Museet i Stockholm.
Kaisa Melanton avled i Stockholm 2012.
