Ulla Trepkow var frälsningsofficer, slumsyster och missionär inom Frälsningsarmén.

Ulla Trepkow föddes i Uppsala 1929 och hon växte upp med sin far Per Vilhelm Trepkow, modern Karin Trepkow och sex syskon. Hennes syn på alla människors lika värde grundlades tidigt, förmodligen då hennes lekkamrater var romska barn från ett tältläger i närheten av hennes hem, men också genom kontakter hon fått i Frälsningsarmén som hon anslöt sig till i unga år.

I tonåren arbetade Ulla Trepkow som barnjungfru och affärsbiträde men som tjugoåring bestämde hon sig för att bli frälsningsofficer och slumsyster. Hon antogs 1949 för utbildning vid Frälsningsarméns Krigsskola. Året därefter fick Ulla Trepkow sitt första förordnande vid Morgonsol, Frälsningsarméns barnhem i Göteborg. Därefter följde tjänst vid slumstationer i Stockholm och Göteborg, mödrahemmet Skogsbo utanför Stockholm och tre år vid Frälsningsarméns barnhem i Norrköping. Slumstationer var en form av socialcenter som bedrevs av Frälsningsarmén och slumsystrar jobbade dels på dessa stationer, dels med uppsökande social verksamhet. Efter nio år som slumsyster i Sverige var det dags att förverkliga den missionskallelse hon burit sedan unga år. Hon blev utsänd till Kuba av Frälsningsarmén 1959.

På Kuba hade Ulla Trepkow under flera år sin tjänst vid Frälsningsarméns flickhem i Havanna. Detta var under Fidel Castros första år vid makten. Till en början var Castro välvilligt inställd till Frälsningsarmén och donerade till och med pengar till barnhemmen, men den politiska konflikten med bland annat USA skärpte situationen och ledde till att kristna barnhem förbjöds. Frälsningsarméns folk var flexibla och 1962 omvandlades ett av de tidigare pojkhemmen till ett hem för gamla utan anhöriga där Ulla Trepkow blev föreståndare.

Som föreståndare hade hon totalansvar för allt, från att sy gardiner och sängöverkast till att laga mat, sköta inköp och, tillsammans med en kollega, vårda de gamla. Som ansvarig för ekonomin var det hon som varje morgon mellan klockan fyra och sex begav sig till stadens torg för att handla grönsaker. Genom den respekt och tolerans Ulla Trepkow visade vann hon befolkningens förtroende, dessutom var hennes ryskklingande namn tidvis en klar fördel, men Fidel Castro hade tagit makten och matbristen accelererade för alla. Till slut fanns bara ris, lök och svarta bönor att tillgå.

Matbrist och livsvillkor blev allt svårare och regeringens misstro efter landstigningen i Grisbukten 1961 ledde så småningom till att alla utlänningar tvingades att lämna landet. Ulla Trepkow reste från Kuba med stor sorg i hjärtat och hon fick överlåta ansvaret för hemmet till en inhemsk frälsningsofficer. När hon 1963 kom till sitt förordnande på Jamaica hade hon gett bort allt hon ägde till sina kubanska vänner och kamrater.

På Jamaica var Ulla Trepkow assistent vid ett hem för blinda åldringar där hon bland annat ansvarade för sysselsättning. Hennes kontakter med Sverige gjorde att hemmet fick ekonomiskt stöd från Sverige för att rusta upp kök och andra utrymmen. Ulla Trepkow trivdes och hade glädje i sin tjänst bland de gamla men hennes hälsa och familjeomständigheter gjorde att hon 1964 flyttade tillbaka till Sverige där hon under de tre första åren tjänstgjorde på Skogsbo, ett av Frälsningsarméns hem för mödrar och barn.

Under åren som följde arbetade hon först som föreståndare vid äldreboende i Halmstad men också vid slumstationer i Stockholm och Falun. År 1970, då Ulla Trepkow var drygt 40 år, fick hon ett förordnande vid Frälsningsarméns högkvarter som kassör för det kvinnliga sociala arbetet, en tjänst hon innehade fram till pensioneringen.

Ulla Trepkow var till sin natur både kärv och envis, egenskaper som var till hjälp vid många tillfällen. Hon respekterade människor som de var och visade den förståelse och takt som kunde öppna både dörrar och hjärtan. Hon behandlade alla lika och gjorde skäl för titlarna frälsningsofficer, slumsyster och missionär.

Ulla Trepkow dog den 5 mars 2020 och är begravd i familjegrav på Gamla kyrkogården i Uppsala.