Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Laura Valborg Aulin

1860-01-091928-03-13

Pianist, kompositör, musikpedagog

Valborg Aulin var en framstående pianist, tonsättare och pianopedagog.

Valborg Aulin föddes i Gävle år 1860. I samband med att fadern fick tjänst vid Högre Elementarläroverket i Stockholm 1862 flyttade familjen dit. Musicerandet var en viktig del i familjens umgängesliv och det stod tidigt klart att Valborg Aulin skulle ägna sig åt musiken. Från sex års ålder undervisades hon i piano av sin moster. Senare blev pianisten och tonsättaren Jacob Adolf Hägg hennes lärare och under åren 1873–1876 undervisades hon i harmonilära av Musikaliska akademiens inspektor, Albert Rubenson. År 1877 antogs hon som elev vid Kungl. Musikkonservatoriet och fram till 1882 studerade hon piano för en av sin tids bästa pianister, Hilda Thegerström, samt kontrapunkt, harmonilära och instrumentation för bland andra Ludvig Norman. Hon var den enda kvinnan som var inskriven i kompositionsklassen. Efter fem års studier lämnade hon 1882 Musikkonservatoriet. Mellan 1882 och 1885 undervisade hon privat i pianospel och harmonilära i Stockholm.

Våren 1885 tilldelades Valborg Aulin Jenny Linds stipendium som innebar möjligheter till studier utomlands. Hösten 1885 inledde hon sin resa med vistelse i Köpenhamn, där hon bland annat visade upp sin Grande sonate sérieuse pour le piano op. 14 för musiker som Johan Svendsen och Niels W. Gade. Efter Köpenhamn fortsatte resan till Berlin och därefter till Paris där hon studerade för Benjamin Godard, Jules Massenet och Ernest Guiraud. Troligen uppträdde Valborg Aulin också som pianist i Paris. I Paris komponerade hon bland annat orkesterverket Tableaux Parisiens op. 15 och den lyriska sviten Procul este! op. 28 för sopran, blandad kör och orkester. Sannolikt gjordes även de sista ändringarna i den första stråkkvartetten i F-dur under åren i Paris.

I augusti 1887 återvände Valborg Aulin till Sverige och Stockholm. Ludvig Norman hade avlidit 1885 och det innebar att den positiva grundton som funnits i recensionerna före hennes avresa nu var borta. Hon framträdde offentligt som pianist och tonsättare, men det manliga etablissemanget var kritiskt. Ett planerat framförande av hennes orkestersvit ställdes in, kort därefter framförde hon – mycket indisponerad – sin Grande sonate sérieuse för piano offentligt och konserten blev enligt recensenten i Svensk Musiktidning ett misslyckande.

Valborg Aulin titulerades musiklärarinna och under 1890-talet etablerade hon sig som privat lärare i pianospel. Hon bodde i Stockholm, undervisade, tonsatte och turnerade några gånger tillsammans med sin bror Tor Aulin. Hennes pianomusik avslöjar att hon var väl insatt i tidens nationalromantiska stilmedel och flera av hennes verk både för piano och sång publicerades.

Valborg Aulin komponerade två stråkkvartetter som tillhör hennes främsta verk. Den första i F-dur, op. 8, uruppfördes 1888 av hennes brors kvartett, den Aulinska stråkkvartetten, och recensionerna blev positiva. Den andra stråkkvartetten i e-moll, op. 17, uruppfördes av samma kvartett 1890 och även denna gång fick hon positiva recensioner. Under 1890-talet tillkom flera nya kompositioner för både kör, sång, piano och orkester. År 1896 gav hon en kompositionsafton med enbart egna verk på repertoaren och recensionerna blev både positiva och negativa. Fem år senare, 1901, gav hon åter en kompositionsafton med egna verk. Konserten gick för utsålda hus men kritiken i tidningarna blev bister.

Trots att hon i Stockholm var välrenommerad som pianopedagog flyttade hon 1903 till Örebro. Hon slutade komponera, hon undervisade och umgicks med familjer i den musikintresserade överklassen. I Örebro fanns ett rikt musikliv som Valborg Aulin kom att ingå i och hon framträdde som pianist vid sällskapet Philomeles konserter och vid konserter i Nikolaikyrkan. Mellan 1914 och 1924 gav hon i februari varje år konserter som fick uppmärksamhet i staden. Till skillnad från under åren i Stockholm hade Valborg Aulin i Örebro ett stort kulturellt kapital vilket innebar att hon fram till sin död hade en framskjuten position i stadens musikliv.

Valborg Aulin avled 1928. Hon är begravd på Nikolai kyrkogård i Örebro.


Eva Öhrström



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Laura Valborg Aulin, www.skbl.se/sv/artikel/ValborgAulin, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Eva Öhrström), hämtad 2018-12-18.




Familjeförhållanden

Civilstånd: Ogift
  • Mor: Edla Walborg Aulin, född Holmberg
  • Far: Lars Axel Alfred Aulin
  • Bror: Axel Konrad Aulin
  • Bror: Tor Bernhard Wilhelm Aulin


Utbildning

  • Yrkesutbildning, : Privatlektioner, pianospel, för Adolf Hägg
  • Yrkesutbildning, Stockholm: Privatlektioner, pianospel, för Albert Rubenson
  • Yrkesutbildning, Stockholm: Piano, kontrapunkt, harmonilära, instrumentation och komposition, Kungl. Musikkonservatoriet (nuvarande Kungl. Musikhögskolan)
  • Studieresa, : Studier i pianospel i Köpenhamn, Berlin och Paris, Jenny Lind-stipendium


Verksamhet

  • Yrke: Pianist, pianopedagog
  • Yrke: Kompositör
  • Yrke: Musiklärare


Kontakter

  • Mentor: Jacob Adolf Hägg
  • Mentor: Albert Rubenson
  • Mentor: Hilda Thegerström
fler...


Organisationer

  • Sällskapet Philomele
    Medlem, styrelseledamot 1906-1912, pianist


Bostadsorter

  • Födelseort: Gävle
  • Gävle
  • Stockholm
fler...


Priser/utmärkelser



Källor

Litteratur
  • George, Cecilia, Valborg Aulin: en tonsättarbiografi, Stockholms univ., Musikvetenskapliga institutionen, CD-uppsats Stockholm : Univ., Musikvetenskap, Stockholm, 1997

  • Ternhag, Gunnar, 'Valborg Aulin (1860−1928)', Levande mulsikarv (Hämtad 2017-09-26)

  • Öhrström, Eva, Borgerliga kvinnors musicerande i 1800-talets Sverige: [Bourgeois women musicians in 19th century Sweden], Univ., Diss. Göteborg : Univ., Göteborg, 1987

  • Öhrström, Eva, Elfrida Andrée: ett levnadsöde, Prisma, Stockholm, 1999



Vidare referenser