Vera von Kræmer var en mångsidig publicist och författare i början av 1900-talet.

Vera von Kræmer föddes 1878 i Visby. Under den tidiga barndomen bodde hon i Visby och Småland. När hon var i skolåldern flyttade hon med brodern och modern Anna Jäderin (senare gift Anna Branting) till Stockholm. Där tog hennes mor ut skilsmässa från dåvarande maken och de båda barnens far, löjtnanten Gustaf von Kræmer. Modern gifte om sig med Hjalmar Branting, ledande inom svensk socialdemokrati. Vera von Kræmers uppväxtmiljö från och med skolåldern kan därmed beskrivas som en familj mitt i stadens intellektuella och politiska elit. Hon har själv berättat om familjens liv, i bland annat Brantings på Norrtullsgatan, 1939. Vera von Kræmers första äktenskap med Boo Hjärne varade bara några år och slutade olyckligt på grund av ekonomiska problem. Efter skilsmässan från Hjärne flyttade hon 1905 samman med Hugo Lindblad, en man hon träffat i journalistsammanhang. De gifte sig först 1924 sedan de tagit ett fosterbarn, Greta-Lisa, som paret också adopterade.

År 1897 debuterade Vera von Kræmer som översättare av en roman av Henryk Scienkiewicz som gick som följetong i Social-Demokraten. Den kom ut som tryckt bok året därpå med titeln Från Neros dagar (Quo Vadis). Hon fortsatte som nygift arbetet som dagspressjournalist: först på Svenska Dagbladet 1900–1905, därefter som frånskild och sambo med ny man på Social-Demokraten till år 1913, slutligen på Stockholms-Tidningen 1913–1918. Åren 1905–1912 arbetade hon samtidigt som redaktör för veckotidningen Mitt hem som döptes om till Vi och vårt. Vera von Kraæmer var också redaktör för den kvinnliga rösträttsrörelsens tidskrift 1918–1919. Tiden som anställd i dagspressen med redaktionernas skiftarbete dagar, kvällar och helger avslutade hon 1918. Därefter började hon, som en av landets första filmskribenter, på Svenska biografbyrån, som snart blev Svensk Filmindustri, där hon stannade fram till 1928. Efter att hon slutat var hon verksam som frilansande skribent livet ut. Som fri skribent, bland annat som recensent och översättare, var hon dessutom verksam från unga år. Hon fortsatte dock att medverka i Stockholms dagstidningar, bland annat som följetongsredaktör. Vera von Kræmer skrev regelbundet för tidningar som Idun och Husmodern med flera. I Husmodern hade hon ett par år en rådgivningsspalt, ”Svar omgående”, där hennes sista bidrag publicerades bara någon vecka före hennes död.

Vera von Kræmers författargärning för åtskilliga förlag omfattar både översättningar och egna verk i form av romaner, barnböcker och handböcker av olika slag. Omkring 50 översättningar av romaner och barnböcker, ofta från engelska och norska, finns förtecknade. Därtill skrev hon ungefär 20 egna verk, däribland Gud som haver barnen kär, 1915, och Brantings på Norrtullsgatan, 1939, några samtidsromaner, exempelvis Advokatens umgänge, 1911, barnböcker som Båda barna Boman, 1925, och handböcker om konsten att göra allt från läderarbeten till spetsar. År 1913 reste hon till Japan och hem igen med tåg genom Ryssland, vilket resulterade i boken En resa och ett intresse för japanskt konsthantverk vilket märks i hennes artiklar i såväl dagspress som veckotidningar. Hon skrev också några resonerande böcker, som Oss anförtrodda, 1931, om att vara förälder, I nöd och lust, 1932, om att leva samman och Vägen går vidare, 1934, om att åldras.

Vera von Kræmer avled i cancer i oktober 1940.