Veronica Nygren var textilkonstnär, professor i textilkonst vid Konstfack och en av modeskaparna bakom märket Mah-Jong.

Veronica Nygren föddes 1940. Redan två år senare avled hennes pappa Gösta Nygren. Den kvarvarande familjen med mamma, Gerda Nygren, och systern Laila flyttade efter faderns död till mormodern Signe Henschen, som var dotter till finansmannen Ernst Thiel och Anna Thiel. Gerda Nygren var chef för patologiska institutet på Karolinska Sjukhuset. Veronica Nygren hade tidigt ett stort intresse för teckning, målning och sömnad. Som tolvåring lärde hon sig att väva. Det handlade främst om mindre vävar eftersom hon inte hade tillgång till någon vävstol. Skolan var hon inte lika intresserad av utan bestämde sig som fjortonåring i stället för att bli au pair hos sin moster i Frankrike. År 1955 kom hon tillbaka till Stockholm.

Vid hemkomsten fick Veronica Nygren en praktikplats hos Handarbetets Vänner där Edna Martin var konstnärlig ledare. Parallellt med praktiken arbetade hon med ansökningsprover till Konstfack och hon antogs där 1957. Edna Martin var textilfackets lärare. Efter ett par år tog Veronica Nygren ett sabbatsår för att göra praktik hos Elsa Gullberg och därefter spendera en tid i Paris för att teckna, rita mönster och besöka museer. Sommaren 1963 inledde Veronica Nygren sin professionella verksamhet och anställde en praktikant för att kunna hantera alla beställningar. Under studietiden sålde hon gobelänger och blev inbjuden att ställa ut sin konst på Liljevalchs konsthall 1964. År 1965 fick hon sonen Lucas. Samma år fick hon uppdrag att smycka offentliga platser såsom biblioteket vid Medborgarplatsen i Stockholm med väven Gårdsbrunn. Följande år köpte Nationalmuseum det första verket av henne till sina samlingar, väven Snart är det vår. Under en modevisning på Moderna museet där Veronica Nygren deltog bestämde hon, tillsammans med textilkonstnärerna Helena Henschen och Kristina Torsson, som studerat på Konstfack samtidigt som hon, att starta ett företag för att producera kläder. Trots att Veronica Nygren och Helena var kusiner, och avlägsna släktingar med Kristina, blev de alla tre förvånade när de insåg att de parallellt arbetade med samma typ av design, nämligen maskinstickade jumprar och klänningar i enkla former och i starka färger.

Tillsammans startade de modeföretaget Mah-Jong 1965. Tanken var att revolutionera klädindustrin genom att vända sig emot modehysteri och Paris dominans på modescenen. I stället eftersträvade designtrion hållbara, sköna och vackra kläder som inte styrdes av ett föränderligt mode. Mah-Jongkläderna karakteriseras av starka färger, mönster och lättskött textil. Kläderna var unisex och kom också att bli utmärkande för vänsterpolitiska anhängare. Den första kollektionen som såldes på Nordiska Kompaniet tog slut innan annonser om den hunnit komma ut. Men i längden visade sig visionen om ett svenskproducerat och hållbart mode som inte följde trendväxlingar svårare att genomföra än vad man hoppats på. Slitningar inom företaget, problem att hålla leveranstider och ekonomiska problem gjorde att företaget fick lägga ner 1976.

Förutom konstnär var Veronica Nygren också politiskt engagerad feminist. Från tidigt 1970-tal var hon medlem i den feministiska sammanslutningen Grupp 8 som bildats ett par år tidigare. En av hennes feministiska huvudfrågor var att lyfta fram kvinnliga konstnärer och deras arbeten. Exempelvis riktade hon kritik mot att textilkonst inte hade samma status som annan konst. Hon var en av arrangörerna bakom den stora Kvinnokulturfestivalen som anordnades i Stockholm hösten 1977. Tre år senare anordnades utställningen Vi arbetar för livet! på Liljevalchs konsthall med 29 kvinnliga konstnärer varav Veronica Nygren var en.

Efter nedläggningen av Mah-Jong skaffade Veronica Nygren en ateljé tillsammans med Fatima Ekman (numera Svendsen) som också arbetat i företaget. Veronica Nygren fascinerades av äldre hantverk och inspirerades av navajoindianernas vävteknik. Efter två år hade hon sin första separatutställning på Konstforum i Norrköping. Hon fortsatte att väva för offentliga platser och arbetade med olika utställningar parallellt. Även 1983 hade hon en separatutställning på Svenska Bilder i Stockholm som var framgångsrik och fick uppmärksamhet i pressen. År 1988 fick hon tjänsten som professor i textil konst och formgivning på Konstfack och installerades efter två år. Efter fem år lämnade hon tjänsten efter konflikter på arbetsplatsen och ägnade sin tid åt forskning om linets restprodukter, det som blir över efter spinning. Hon startade tillsammans med Saimi Kling Fiber Art Sweden, FAS, en sammanslutning av konstnärer som arbetar med fibrer och främjar textilkonst.

Veronica Nygren formgav förutom vävar också tapeter, gardiner och väggpapper av lin. Ett av de sista uppdragen slutförde hon 2005. Det innebar att dekorera Sjöstadskapellet i Hammarby sjöstad i Stockholm.

År 1998 insjuknade Veronica Nygren i cancer. Hon avled 66 år gammal 2006 och är begravd på Sandsborgskyrkogården i Stockholm.