Signe Henschen arbetade aktivt för kvinnosaksfrågor och var ordförande i Stockholmskretsen av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Signe Henschens liv präglades av uppväxten i en intellektuell överklass. Hon var dotter till bankmannen Ernest Thiel, då en av Sveriges rikaste män, och hans hustru Anna, född Josephson. Det var en skandal när fadern övergav sin familj för en ung kvinna när modern väntade parets femte barn. Signe Henschen var då 14 år och gick på Anna Sandströms skola med kamrater som Honorine Hermelin och Harriet Löwenhjelm. De uppskattade utbildningen med sin liberala och moderna människosyn, framförallt när det gällde kvinnors plats i samhället. Honorine Hermelin och Harriet Löwenhjelm utbildade sig vidare, medan Signe Henschen kämpade för att få gifta sig.
Mot sina föräldrars vilja lyckades hon att genomdriva att gifta sig med Olof Strange år 1904. Signe Henschen var då 18 år, och äktenskapet slutade i en katastrof. Under de tre åren äktenskapet varade lyckades Olof Strange spela bort delar av hennes förmögenhet och sedan försöka föra bort sonen Ulf för att pressa henne på mer pengar. Olof Strange avslutade sitt liv 1941.
Signe Henschen mötte dock snart en ny stor kärlek i Folke Henschen, läkare och professor i patologisk anatomi. De gifte sig 1909 och äktenskapet med honom tycktes till en början lyckligt. Men även Folke Henschen verkar ha utnyttjat Signe Henschen och hennes familj, kontakter och förmögenhet för sina egna syften. Efter de fem barnens födelse ägnade han sig helt och fullt åt sin karriär och Signe Henschen blev lämnad ensam.
Trots ett turbulent privatliv var Signe Henschens liv fyllt med aktiviteter. Hon hade ett starkt rättspatos, god förmåga till empati, stor medmänsklighet, och ett brinnande engagemang inte minst för kvinnors rättigheter. Hennes insatser för Fredrika-Bremer-Förbundet angav ramarna för hennes vardag samtidigt med ansvaret för hem och familj. Sammanträden, artiklar, föredrag och sammankomster fyllde hennes almanacka och hon var aktiv i att motarbeta fördomar och översitteri. Hon ägnade 30 år av sitt liv åt Fredrika-Bremer-Förbundet, inte bara som ordförande för Stockholmskretsen utan även i olika internationella organisationer som International Alliance of Women (IAW).
Hon var också av Stockholms stad utsedd till medlare mellan makar som låg i skilsmässa. På så sätt fick hon också insyn i dubbelmoralen och maktutövningen som inte sällan drabbade kvinnor. Oönskade graviditeter, illegala aborter och svek blev en del av de berättelser hon fick ta del av. Dessutom visade det sig att hennes make – fembarnsfadern och professorn Folke Henschen – var otrogen med andra kvinnor. Det ledde till en skilsmässa där Signe Henschen inte fungerade som medlare. Hon mötte sedan en sista stor kärlek. Den tyske hjärnforskaren Oskar Vogt, som var gift, blev hennes sista passion. Förhållandet var på avstånd, men Signe Henschen bodde också i hans hem i Berlin där även hustrun fanns. Det verkar som de träffat en överenskommelse om denna ordning. Relationen avslutades i och med andra världskrigets utbrott.
Tillsammans med Amelie Posse initierade Signe Henschen under kriget Tisdagskubben där människor med frihetspatos debatterade och sökte förändring. I sådana sammanhang ordnade även kvinnor möten runt om i landet och blev beskyllda för kommunism och fosterlandsförräderi. Som judinna mötte Signe Henschen ett särskilt motstånd.
Om Signe Henschens liv och historia har barnbarnet Helena Henschen berättat i boken Hon älskade, 2008. Det är också de orden som finns skrivna på Signe Henschens gravsten. Hon avled i oktober 1969, och ligger begravd i en familjegrav på Solna kyrkogård.
