Victoria var kronprinsessa av Sverige 1881–1907 och drottning av Sverige under åren 1907–1930.
Victoria föddes den 7 augusti 1862 i Karlsruhe som dotter till storhertig Fredrik I av Baden och Luise av Preussen. Victoria växte upp på slottet i Karlsruhe. Somrarna tillbringades på slottet Mainau vid Bodensjön, men även i Sankt Moritz i Schweiz. Hon utbildades tillsammans med ett femtontal nogsamt utvalda flickor i skola på slottet i Karlsruhe. Modern hade stort inflytande över Victorias uppfostran, vilken kännetecknades av en spartansk inställning bestående av enkel föda och ett kallt, härdande sovrum. Det senare ledde förmodligen till Victorias dåliga hälsa med närmast kroniska luftvägsbesvär. Hon var språkbegåvad; engelska och franska ingick i utbildningen. Hon lärde sig senare snabbt att tala svenska. Hon lärde sig även att måla och teckna och blev med tiden en skicklig fotograf. Det mesta av hennes fotografiska arbete förstördes dock efter hennes död. Hon var musikintresserad och en omvittnat god pianist med Richard Wagner som uttalad favoritkompositör.
I mars 1881 tillkännagavs förlovningen mellan Victoria och den svenske kronprinsen Gustaf. De hade träffats en vecka tidigare och det är oklart om de hade beretts möjlighet att vara ensamma dessförinnan. Det var ett för tiden typiskt politiskt arrangerat äktenskap. Kronprinsens far, kung Oscar II, ville knyta band till kejsardömet Tyskland. Victorias morfar var Wilhelm I, tysk kejsare och preussisk kung, och hennes farmor var prinsessan Sofia Wilhelmina, dotter till den avsatte Gustav IV Adolf av Sverige. En stark och eftersträvansvärd anknytning till monarkin före bernadotterna kunde därigenom etableras. Ur dynastisk och politisk synpunkt var det ett närmast idealiskt äktenskap.
Som lärare i svenska, historia och statskunskap anlitades docenten Oscar Alin, senare professor skytteanus i Uppsala. I egenskap av vetenskapsman och konservativ politiker hävdade han den så kallade lydrikesuppfattningen angående den norsk-svenska unionen. Den kunde inte upplösas utan svenskt samtycke. Denna tolkning implementerades med framgång på Victoria. Kung Oscar II gav även själv sin blivande svärdotter introduktioner i svensk historia.
Bröllopet ägde sedan rum den 20 september 1881 i slottskapellet i Karlsruhe. Efter ett ståtlig firande skedde resan till Victorias nya hemland med tåg och båt via Göteborg till ett lika ståtligt mottagande i Stockholm. Genom giftermålet blev hon kronprinsessa i Sverige och Norge; det norska stortinget vägrade dock att i detta sammanhang höja hovets apanage.
Tre söner föddes tidigt i äktenskapet, Gustaf Adolf, Wilhelm och Erik. Victoria hyste uppenbarligen viss aversion mot sin äldste son, Gustaf Adolf. Detta förklaras åtminstone delvis av hans brittiska orientering. Hon hyste misstro mot makens och äldste sonens vilja att låta den personliga kungamakten kompromissa med demokratiska och parlamentariska principer.
Näst äldste sonen, Wilhelm, var däremot något av en favoritson. Victoria tog också hand om dennes son Lennart efter att Wilhelms hustru den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna flydde landet 1914 och en formell skilsmässa följde. En tredje son, Erik, framträdde aldrig officiellt till följd av epilepsi och andra sjukdomar.
Äktenskapet var långt ifrån lyckligt. Victoria och Gustaf levde huvudsakligen åtskilda från varandra. De hade olika intressen. Victoria var sjuklig och från 1883 var hon långa tider borta från Sverige för att vistas hos släktingar i Tyskland eller i varmare klimat. Uppenbart var dessutom att hon vantrivdes vid det svenska hovet. Victoria och Gustaf företog dock tillsammans en längre resa till Egypten vintern 1890–1891. Victoria återvände själv dit den följande vintern. Hennes vistelser utomlands var ofta förlagda till Italien, framför allt till Villa Caprile i Anacapri på Capri och i Rom. Till den italienska huvudstaden flyttade hon 1928 till det som kom att benämnas Villa Svezia.
Victoria hade nära relationer med livläkaren Axel Munthe alltsedan början av 1890-talet. De hade många gemensamma intressen, främst musik och den antika kulturen, och de bodde länge nära varandra både på Capri och i Rom. Hennes förhållande till Axel Munthe har uppmärksammats av utomstående och av forskare, och karaktären av deras förbindelser har diskuterats. Munthe, vars medicinska sakkunskap var ifrågasatt av svenska läkare, var en internationellt känd societetsläkare. Uppenbarligen lyckades han dock aldrig att bota eller lindra drottningens sjukdomar.
I Sverige var huvudresidenset Stockholms slott. Tullgarns slott användes som bostad under sommaren, men Victoria ogillade dess fuktiga läge. Victorias föräldrar bekostade i början av 1900-talet byggandet av Solliden nära Borgholms slottsruin på Öland som ett sommarresidens för henne. Klimatet var där mer gynnsamt. Arkitekt var Torben Grut, men villan utformades efter Victorias direktiv i en italiensk stil, inspirerad av Axel Munthes San Michele på Capri.
Victoria var politiskt intresserad med en gedigen konservativ grundhållning. Det starka kungadömet var ett ideal i den miljö där hon växte upp. Den tid hon levde i, och inte minst i det land där hon var drottning, medförde demokratisering, allmän rösträtt och parlamentarismens genombrott. Victoria sökte i många avseenden sträva emot dessa tendenser. Hon betraktade unionsupplösningen som en norsk revolution. Hon anses vidare ha varit konfrontatoriskt pådrivande i borggårdstalet 1914. Hon förde förhandlingar med konservativa politiker bakom ryggen på den liberale statsministern Karl Staaf. Kungens borggårdstal som var författat av Sven Hedin gick emot regeringen. Victoria såg till att inga modifikationer gjordes, vilket däremot hennes son, kronprinsen, och prins Eugen önskade. Tillträdet av den liberala och socialdemokratiska ministären under ledning av Nils Edén betraktade hon som något som skulle ”driva detta land i fördärvet”.
Victoria hade ett stort engagemang för militära frågor och för ett starkt försvar. Inte minst flottan intresserade henne. Hon kände stor lojalitet med Tyskland och dess kejsare; Wilhelm II var hennes kusin. Han utnämnde henne till hedersöverste vid 34:e fysiljärregementet i Stettin 1908, en betygelse som hon uppskattade mycket. Under första världskriget vistades hon ofta i Tyskland. Hon sökte påverka att Sverige skulle ansluta sig som allierad till Tyskland i kriget. Hon befann sig i Karlsruhe i slutet av kriget och upplevde där det tyska nederlaget, upplösningen av kejsardömet och att hennes bror abdikerade som den siste storhertigen av Baden. Victorias hade bestämda politiska uppfattningar, men hade sällan positionen att effektivt implementera sina intentioner. Hon sökte påverka sin mer kompromissvillige make, men eftersom hon lät bränna all korrespondens med kungen är det oklart i vilken omfattning. Hon var den sista drottning av Sverige som aktivt sökte utöva ett politiskt inflytande.
Victoria var även religiöst intresserad och biskop Gottfrid Billing var från 1885 överhovpredikant och hennes förtrogne själasörjare. I sin egenskap av konservativ politiker hade han många beröringspunkter med drottningen. Victoria visade engagemang för sociala frågor och var organisatoriskt verksam i olika välgörenhetsorganisationer. Efter drottning Sofias död 1914 övertog hon ledning för sjukhuset Sophiahemmet. Under första världskriget tog hon initiativ till Centralkommittén för samordning av särskild hjälpverksamhet; bland annat utsäde och karbidlampor delades ut till nödlidande. Hon visade stort intresse för vad hon betecknade som ”Norrlands ödebygdsfolk” och stödde projektet Norrbottens läns arbetsstugor. I Karesuando öppnade Drottning Victorias sjuk- och lapphärbärge 1922. En insamling i samband med hennes 60-årsdag 1922 gav medel som användes för inrättande av vilohem för kvinnor, samt hushålls- och trädgårdsskola på Öland. Drottning Victorias Örlogshem grundades 1908 i Karlskrona för att ge örlogsflottans sjöhem inkvartering. Senare överflyttades verksamheten till Stockholm.
Victorias hälsotillstånd blev allt sämre och hon vistades under 1920-talet alltmer i Italien. Där avled hon den 4 april 1930 i Villa Svezia i Rom. Hennes kvarlevor fördes till Sverige, den sista etappen från Swinemünde ombord på svenska flottans pansarskepp Drottning Victoria.
Victoria är begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
