Vivi Täckholm var professor i botanik vid Kairo universitet och upphovsman till en unik flora, Flora of Egypt. Hon var även författare till en rad populärvetenskapliga verk om Egyptens växter och historia.

Vivi Täckholm föddes i Djursholm 1898 och var dotter till läkaren Edvard Laurent och dennes hustru Lilly. Modern hade en akademisk utbildning från Uppsala universitet där hon var den första kvinnan att skrivas in på Västmanland-Dala studentnation. Före äktenskapet arbetade hon som lärare. Hemmet kan beskrivas som progressivt. Föräldrarna var politiskt och socialt engagerade framför allt inom Studenter och arbetare, en organisation bildad av Edvard Laurent för att motverka klassamhället.

Vivi Täckholm utbildades vid Whitlockska samskolan i Stockholm. Efter studentexamen studerade hon vid dåvarande Stockholms högskola och tog en filosofie kandidatexamen med botanik som huvudämne. Hon sökte sig därefter ut i världen för att lära känna och förstå andra samhällen. Hennes första resa gick till USA där hon tillbringade ett år. Hon försörjde sig bland annat som piga, barnflicka och dekoratör under en odyssé från öst- till västkust. Vid hennes återkomst till Sverige utgavs hennes innehållsrika, humoristiska och illustrerade brev till föräldrarna under USA-vistelsen i bokform, som Vivis resa, 1923. Den blev en bestseller som också översattes till en rad språk. Hon fick anställning vid redaktionen för Nordisk familjebok men vid sidan om arbetet fortsatte hon att skriva böcker. År 1926 gav hon ut sin första och kanske mest kända och lästa barnbok: Sagan om Snipp, Snapp, Snorum.

Efter giftermål med botanisten Gunnar Täckholm 1926 flyttade hon till Kairo där Gunnar Täckholm utsetts till visiting professor vid dåvarande Fuad-universitetet. Hon blev snart engagerad i hans arbete med att bygga upp en botanisk institution och hon tog också initiativ till arbetet med en egyptisk flora i Linnélärjungen Peter Forsskåls anda. Hennes ambition och intressesfär sträckte sig längre än gängse floror; hon inledde arbetet med att beskriva Egyptens vilda, odlade, respektive importerade växter liksom gravväxter ur såväl botaniska som etnologiska, mytologiska och språkhistoriska aspekter. Åtagandet var gigantiskt, exempelvis ägnas dadelpalmen hela 108 tättskrivna sidor. Floran kom att sysselsätta henne livet ut.

Makarna Täckholm återvände till Sverige år 1929. Vivi Täckholm fortsatte att arbeta med Flora of Egypt, bland annat genom att studera växter vid berömda herbarier i Berlin, Genève och London. Gunnar Täckholm avled redan 1933 och Vivi Täckholm fick, vid sidan av floran, försörja sig som bland annat föredragshållare och journalist. Först 1938 kunde hon återvända till Kairo, då för att övervaka tryckningen av florans första del. Andra världskriget tvingade henne åter till Sverige. Under krigsåren skapade hon Blomsterklubben, en förening som drev upp och sålde krukväxter, som kom att få över 100 000 medlemmar. Hon var också initiativtagare till Tysta hjälpen, en riksomfattande organisation som försåg de nordiska grannländerna i krig med förnödenheter. För detta arbete tilldelades hon efter kriget medaljer från såväl Norge som Finland.

År 1946 återvände Vivi Täckholm till Kairo för gott. Efter att ha utnämnts till hedersdoktor vid Stockholms högskola 1952 fick hon titeln visiting professor vid Kairo universitet och kunde därmed på allvar bygga upp den botaniska institutionen. Hennes vetenskapliga arbete bestod, förutom ett par uppsatser (”Les plantes découvertes dans les souterrains de l’enceinte du roi Zoser à Saqqarah”, 1932, i samarbete med den franske egyptologen och arkitekten Jean-Philippe Lauer och ”The Plant of Naqada”, 1951); i att aktivt bistå studenter och doktorander i deras arbete. Hennes ambition var att skapa en modern och välutrustad institution för botaniska studier och den utsågs under hennes livstid till Afrikas och Mellanösterns främsta. År 1964 valdes hon som första kvinna och första svensk in som medlem av den prestigefyllda Institut d’Égypte i Kairo, en vetenskapsakademi som grundats av Napoleon. Hon tilldelades senare flera officiella utmärkelser av den egyptiska staten för sitt botaniska arbete.

Vivi Täckholm var en altruist som ville skapa förståelse mellan olika kulturer, vilket hon gjorde genom en rad böcker under 1960- och 1970-talet, bland annat Faraos barn: kopterna i Egypten, 1965, Öknen blommar, 1969, och Sagans minareter: en bok om islam, 1971. Mot slutet av sitt liv ägnade hon sig även åt att skriva ett par barnböcker, en om rymden, Lillans resa till månen: en saga för stora och små, 1976, och en om världshaven, Våra hav: en bok för stora och små, 1978.

Vivi Täckholm avled i Stockholm i maj 1978 och ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård. Hennes betydelse för botaniken i Mellanöstern, och i synnerhet Egypten, hyllas fortfarande i Egypten där såväl ett bibliotek som ett herbarium vid Kairo universitet bär hennes namn.