Walborg Thorsell var en svensk parasitolog, specialiserad på myggor och myggrepellerande medel.
Walborg Thorsell föddes i Stockholm 1919 som dotter till byggnadsingenjören Ernst Gottfrid Thorsell och hans hustru Alida Susanna Thorsell. Walborg Thorsell studerade kemi vid Stockholms högskola under 1940-talet och disputerade år 1967 på en avhandling om det antiparasitära ämnet hexaklorofen (HCP) och dess effekter på den stora leverflundran, en parasitisk plattmask. År 1968 blev hon docent i experimentell parasitologi.
Walborg Thorsell påbörjade sina myggstudier som anställd vid Försvarets forskningsanstalt (FOA) i början av 1970-talet. Vid denna tid fanns information, både inom Warszawapakten och inom NATO, som antydde att fiendesidan bedrev forskning kring möjligheterna att sprida sjukdomar med stickmyggor som biologiskt stridsmedel. Det svenska försvaret ansåg därför att det behövde tas fram bättre motmedel mot myggor för att användas av svenska soldater i krigstid.
De då existerande myggmedlen hade antingen för svag repellerande effekt, eller också var biverkningarna för soldaterna besvärliga. Walborg Thorsell och hennes forskargrupps uppgift vid FOA blev att utveckla säkrare alternativ till de då mest använda myggmedlen, vars aktiva substans var dietyltoluamid (DEET).
Ett ämne som visade sig ha en utmärkt effekt mot både malariamyggor och vanliga svenska skogsmyggor var dietylamid. Nackdelen med dietylamid är dock att det är vattenlösligt och därför sköljs bort alltför lätt av svett när det appliceras på huden. Walborg Thorsell kom på idén att förse mandelsyra med samma funktionella grupper som dietylamid, vilket gav den aktiva substansen mandelsyredietylamid (DEM). Skillnaden mellan DEM och DEET var att en mindre andel av den applicerade mängden DEM togs upp genom huden jämfört med DEET vilket var en fördel ur toxikologisk synvinkel. Det kommersiella myggmedlet DEMIDEX, med den aktiva substansen DEM, tillverkades och salufördes under många år. Tillverkningskostnaderna var dock höga och produkten konkurrerades så småningom ut. DEMIDEX hade bättre effekt mot mygg än den amerikanska föregångaren DEET, som dock än idag är den vanligaste aktiva substansen i insektsmedel.
Walborg Thorsell figurerade under många år flitigt i tidningsartiklar och TV-program. Delvis på grund av sina kunskaper, men också för sin något oväntade forskaretik. Av hänsyn till försöksdjurens lidande gjorde hon en stor del av forskningen på sig själv genom att under kontrollerade former låta myggor sticka hennes egen arm som bestrukits med olika substanser. Walborg Thorsell var emot insektsdödande medel och menade att storskalig bekämpning var riskfylld eftersom myggorna rimligtvis måste ha någon ekologisk betydelse. Hennes mål var i stället att få myggorna att inte suga blod från människor och därmed minska risken för överföring av sjukdomar.
Efter sin pensionering från FOA fortsatte Walborg Thorsell att forska kring myggmedel vid zoologiska institutionen vid Stockholms universitet samt vid Uppsala universitet. Merparten av hennes senare arbete handlade om växtextrakt och naturprodukter med repellerande effekt på myggor och fästingar.
Walborg Thorsells insatser på myggmedelsområdet har hedrats genom att hon fått ge namn åt bakteriefamiljen Thorselliaceae med tre arter i släktet Thorsellia. Dessa bakterier förekommer naturligt i malariamyggornas tarmflora och senare års forskning har inriktats på att försöka slå ut malariaparasiten i myggorna med hjälp av genmodifierade Thorsellia-bakterier. På så vis hoppas man kunna minska utbredningen av malaria utan att skada myggorna, helt i linje med Walborg Thorsells forskningsetik.
Walborg Thorsell dog 2016 i Stockholm. Hon är begravd på Skogskyrkogården.
