Zelma Hedin var under senare delen av 1800-talet en högt skattad och ovanligt välbetald svensk skådespelerska, särskilt lämpad för franska salongskomedier, men också framstående i stora klassiska roller.
Zelma Hedin föddes som Zelma Carolina Esolinda Bergnéhr 1827 i Stockholm. Hennes mor var Wilhelmina Christina Philp och fadern, löjtnanten Carl Wilhelm Bergnéhr, var även utomäktenskaplig far till skådespelerskan Gurli Åberg. Zelma Hedin hade även en bror, Johan Robert Bergnéhr och en äldre syster, Leocadi Bergnéhr Fossmo Gerlach, operasångare i Danmark.
Vid tretton års ålder började Zelma Hedin sin utbildning vid Kungliga Teaterns elevskola, som elev och inneboende hos Christina Fundin. Undervisningen bestod till stor del av sångträning, men också av grundläggande färdigheter i läsning, skrivning och räkning. Pedagogiken hos Fundin var hårdhänt, men Zelma Hedin skyddades av att ha en inflytelserik far. Hon flyttade 1843 över till sin lärare i deklamation, Carolina Bock. Under elevtiden, 1842, debuterade hon som Lotten i den populäre dramatikern August von Kotzebues Förlikningen eller Broderstvisten och blev fast anställd som skådespelare 1845. Samma år gick hon också in i det äkta ståndet med kollegan Gustaf Kinmansson. Med honom fick hon sonen Selfrid Kinmansson. De skilde sig några år senare, 1853. Därefter kallade sig Zelma Hedin fru Bergmanson innan hon nästa år gifte om sig med revisorn Gustaf Henrik Leonard Hedin, bror till skådespelaren Svante Hedin.
Zelma Hedin var anställd på Kungliga dramatiska teatern 1862–1868 och 1871–1884 och därefter på Nya teatern. Hon framträdde också på Mindre teatern och Södra teatern, alla i Stockholm.
Zelma Hedin var känd för sin yttre elegans och ansågs passa bäst i lättsamma franska salongskomedier och blev alltmer uppskattad under sin karriär. Som många andra kvinnliga skådespelare blev hon värderad både för sin personlighet och sina rolltolkningar, och det fanns kritiker som menade att det fanns stora likheter mellan hennes sceniska koketter och intriganter och hennes personliga uppträdande, som tycktes innehålla en del divalater.
Vid rollbesättning gick hon motsatt väg jämfört med sin halvsyster Gulli Åberg. Hon spelade först i en rad komedier, som Georgina i Qväkaren och dansösen, Sofie Arnould i Jag äter middag hos min mor av Decourcelle och Thiboust och fru de Nohan i Den gifte mannen i staden och på landet, men gavs sedan många stora roller i mer beständig dramatik, bland dem kan nämnas som Rosaura i Calderóns Livet en dröm, Ofelia i Hamlet, Portia i Köpmannen i Venedig, drottning Gertrud i Hamlet och Lady Macbeth. Hon förhandlade sig till en god lön i samband med att hennes kollega och parhäst Elise Hwasser lämnade tiljan.
Hennes egen karriär avbröts i förtid av ett benbrott som försämrade hennes hälsa. Under sina sista yrkesverksamma år uppträdde hon som gästartist och avslutade för gott 1873 med en soaré på Södra teatern i Stockholm.
Zelma Hedin avled 1874, i Stockholm.
