Linde Klinckowström-von Rosen var författare och upptäcksresande som med sin häst Castor red sammanlagt 12 751 kilometer på Europas landsvägar.
Som dotter till baron Axel Klinckowström och hans hustru Thyra, växte Linde Klinckowström-von Rosen upp på godset Stafsund på Ekerö utanför Stockholm. Fadern, som hade en filosofie doktorsexamen och var docent i zoologi, hade frånsagt sig ansvaret för gårdens skötsel till sin självständiga hustru Thyra. Själv ägnade han sig åt bakteriologi, forskningsresor och författarskap. Linde Klinckowström-von Rosen och hennes syskon Harald och Thora undervisades av guvernant.
När Linde Klinckowström-von Rosen var 16 år skickades hon till Tyringe flickpensionat och hushållsskola i Bohuslän. Hon vantrivdes och bad i breven hem sin mamma att få sluta efter det första året. Åter på Stafsund tillbringade hon mesta tiden i hästsadeln och blev god vän med Carl-Axel Stackelberg, sonen på granngården Rastaborg. Under en ridtur tillsammans passerade de en hage där en isabellfärgad häst kom galopperande. Det var Castor, som skulle bli tjänstehäst i kavalleriet åt den unge Carl-Axel. För Linde Klinckowström-von Rosen blev detta första möte avgörande – Castor var sagans häst.
Linde Klinckowström-von Rosen var konstnärligt begåvad och tillbringade åren 1921 och 1922 på konstskolor i München och Dresden. Där förkovrade hon även sin ridkonst och köpte sin egen första hopphäst, stoet Regina. Denna belades emellertid med exportförbud till följd av bristen på avelsston i Tyskland efter första världskriget. Regina såldes skyndsamt och Linde Klinckowström-von Rosen reste hem och köpte Castor, som ratats av militären.
Våren 1924 inleddes Linde Klinckowström-von Rosens och Castors tävlingskarriär och de kommande två åren utmärkte sig ekipaget på tävlingsbanorna som ett av de få civila och dessutom med en kvinnlig ryttare i sadeln. Ridningen gav Linde Klinckowström-von Rosen en känsla av frihet och harmoni och hon började planera en längre långritt. Hennes äldre syster Thora hade redan år 1919 rest till Paris för att studera konst och där gift sig med konstnären Nils Dardel. Linde Klinckowström-von Rosen bestämde sig för att rida de omkring 200 milen och hälsa på henne. Det var ett riskabelt projekt med ett Europa som ännu inte återhämtat sig efter första världskrigets kaos och förstörelse, och de administrativa förberedelserna inför långritten var krångliga. Den 20 september 1926 skrittade de emellertid iväg med ett ombyte, kartor, kartmätare, almanacka, pass och resekreditiv nedstuvat i de fyra sadelväskorna. Varje dag färdades de omkring 60 kilometer, och de togs emot med öppen famn nästan överallt. Efter 28 dagars ritt var de framme i Paris.
Thora Dardel var verksam som skulptris, författare och journalist och paret Dardel levde ett bohemiskt konstnärsliv i 1920-talets Paris där de umgicks med flera av dagens världskända konstnärer. Linde Klinckowström-von Rosen stannade fem månader i Paris.
Linde Klinckowström-von Rosen hade bara varit hemma i drygt ett år när hon åter längtade ut till landsvägarna. Hon planerade att rida till Wien, men planerna ändrades till Rom när en bekant påpekade att vägen till Rom både var längre och vackrare. Linde Klinckowström-von Rosen och Castor hade blivit välkända och det skrevs mycket om dem i både svenska och internationella tidskrifter. Dessutom skrev hon själv resebrev som publicerades i Sverige. Efter 71 dagar ute på Europas landsvägar red Linde Klinckowström-von Rosen och Castor in i Rom den 21 november 1928. De stannade i staden i över fyra månader. Linde Klinckowström-von Rosen drogs in i ett aktivt socialt liv och umgicks med ryska emigranter som flytt ryska revolutionen 1917. De lämnade Rom i mars 1929. Samma år publicerades hennes bok På långritt med Castor i vilken hon skildrar sina första resa. Sammanlagt, inberäknat de tre veckorna i Civita Castellana tog det 121 dagar och 70 etapper att rida till Stockholm från Rom. Året efter, 1930, körde Linde Klinckowström-von Rosen tillsammans med rallyföraren och äventyraren Eva Dickson Europa runt under två månaders tid. Duon besökte många av de platser och de vänner som Linde lärt känna under de senaste årens ritter.
Linde Klinckowström-von Rosen anmälde sig till en ridkurs för Hans von Rosen på Swartlings ridskola. Hans von Rosen var nyskild, sjöng operetter när han behövde tjäna pengar för att hålla sina hästar, och han hade även vunnit två olympiska guldmedaljer med det svenska hopplaget, samt en individuell bronsmedalj i dressyr. Linde Klinckowström-von Rosen och Hans gifte sig den 26 november 1933 i Ekerö kyrka med villkoret att Castor skulle få följa med. Efter bröllopet bosatte sig paret på Lindö. Länge och ofta saknade Linde Klinckowström-von Rosen landsvägarna. Men hon hängav sig åt gårdslivet på Lindö tillsammans med Hans och deras två gemensamma döttrar, hästavel och jakter med mera.
Castor dog den 27 januari 1947, 28 år gammal, och begravdes på södra sidan av Lindö, mitt i rosengården, svept i svenska flaggan och nedsänkt på en granrisbädd. Fem år senare dog maken Hans efter att ha drabbats av cancer. På 1960-talet utkom Linde Klinckowström-von Rosen med två reseskildringar från ungdomsårens ritter i Europa och på 1990-talet kom ytterligare två. Hon bodde ensam kvar på Lindö tills hon blev 93 år gammal. Då flyttade hon tillbaka till Stafsund, till ett litet hus från vilket hon hade utsikt över sitt barndomshem. Den 26 mars år 2000 dog hon, 98 år gammal, och begravdes på Runtuna Kyrkogård.