Jeanna Oterdahl har skrivit många klassiska barnsånger och folkkära psalmer. Hon var under sin livstid en mycket populär folkbildare, kulturförmedlare och skönlitterär författare.

Jeanna Oterdahl föddes i Uddevalla, men bodde så gott som hela sitt liv i Göteborg. Hennes föräldrar var kaptenen Philip Oterdahl och Eva Frögren. Hon var äldst av sex syskon. År 1893 flyttade familjen till Göteborg, där Jeanna Oterdahl utbildade sig vid den ansedda Mathilda Halls flickskola. Jämfört med läroverken, som ännu var avsedda för pojkar, hade kursplanerna för flickskolarna en annan inriktning De skulle vara allmänbildande med stor betoning på det humanistiska området och inte minst skulle kristendomsämnet vara det centrum kring vilket allt annat skulle röra sig. Denna utbildning ledde till att yrkesmöjligheterna i stort sett begränsades till vård-, undervisnings- och kontorsområdena. Jeanna Oterdahl valde undervisningen och utbildades vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1898-1901, varefter hon återvände till Göteborg och blev lärare vid sin gamla skola, Mathilda Halls flickskola, där hon verkade mellan åren 1901 och 1935.

Problemet med kvinnors begränsade yrkesutbud går som en röd tråd genom Jeanna Oterdahls författarskap och föreläsningsverksamhet. Inte minst framhålls detta i hennes utvecklingsromaner, Inger Skram, 1919, En av oss, 1927, och Helga Vilhelmina, 1933, som utgör intressanta tidsdokument även i många andra avseenden.

Jeanna Oterdahl är idag mest ihågkommen för sina barnböcker och sin andliga poesi. Många av hennes verser för barn, såsom "Kantareller", har sjungits av barn under hela 1900-talet, så även hennes psalmer. Under sin levnad var hon emellertid en känd kulturpersonlighet och folkbildare. Hon förekom flitigt i tidens medier. Mellan åren 1903 och 1962 skrev hon recensioner i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, främst av barn- och ungdomslitteratur. Hon medverkade tidigt i det nya radiomediet. Redan år 1925, då Radiotjänst inledde sina rikstäckande sändningar, fanns hon med och ännu 1960, vid 81 års ålder, framförde hon ett sångspel i programmet Småbarnskvarten.

Jeanna Oterdahl debuterade som författare 1901, vid 22 års ålder, och gav ut sin sista bok 1965, samma år som hon dog. Författarskapet omfattar barnböcker av olika slag, flickböcker, vuxenböcker, andaktsböcker, poesi och böcker med levnadsråd. Hon skrev många psalmer, av vilka två finns med i den senaste psalmboken. Hennes författarbana har en för denna tid typiskt kvinnlig karaktär. Hon debuterade med barnboken Solhult, 1901, en berättelse som också innehöll barnvisor. Den mottogs väl, och hennes nästa bok, Blommornas bok, 1905, med illustrationer av Elsa Beskow, har blivit en klassiker. Hon var i takt med sin tid och bidrog starkt till den svenska barnvisans utveckling och blomstring kring sekelskiftet 1900.

Även med sina flickböcker talade Jeanna Oterdahl in i sin samtid. Boken Skolflickor, 1929, som blev en stor framgång och kom ut i 10 upplagor och som översattes till holländska, tyska och norska, skildrar just flickor vid en flickskola. Som mångårig lärare i en flickskola behärskade Jeanna Oterdahl ämnet. Och även om flickskolemiljön gått till historien, så är många av de problem, som generationsmotsättningar, pubertetstrots, mobbning, svek, vänskap och förälskelser, som flickorna brottas med fortfarande aktuella. I flickskolemiljön är det mest privilegierade flickor som rör sig, men Jeanna Oterdahl skildrade även flickor ur slummen, som i boken Lövängen, 1926. Detta gör hon mycket realistiskt. Här är det fråga om matos, spritångor, löss, barnskrik och svordomar.

Under 1930-talet skrev Jeanna Oterdahl i tidens anda arbetarklass- och kollektivromaner, som trilogin Helga Wilhelmina, 1933, Världen växer, 1936, och Vårdträdet, 1938. Den sista ger en mycket fördelaktig bild av folkhögskolan. Den innehåller också den typ av kärlekshistoria som är återkommande i Jeanna Oterdahls författarskap. I den har en kvinnas kärlek till en man alltid sin upprinnelse i en andlig gemenskap, men det är en kärlek som aldrig fullbordas och aldrig leder till äktenskap.

Jeanna Oterdahl skrev tidigt, redan 1936, om nazismen och koncentrationslägren. Hon var en glödande antinazist. I Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning publicerade hon ett versifierat upprop mot den så kallade permittenttrafiken, som innebar att tyska trupper transporterades genom Sverige. År 1944 brännmärkte hon via radion med stor stränghet aktuella utslag av antisemitism.

Under de senare åren av sitt liv skrev Jeanna Oterdahl även en rad biografier, bland annat om Selma Lagerlöf, Fredrika Bremer, H. C. Andersen och Albert Schweitzer.

Jeanna Oterdahl kombinerade sin lärartjänst med föreläsningsturnéer och författarskap. Hennes föreläsningsverksamhet var mycket omfattande och hon besökte stora delar av landet, bland annat Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. En arbetsbörda som periodvis orsakade såväl överansträngning som depressioner. Hon var en djupt religiös men okonventionell sökare, som så småningom engagerade sig i kväkarrörelsen. Så ofta hon kunde besökte hon kväkarnas tysta andakt och hon begravdes enligt kväkarritualen. En person som betydde mycket för henne i andligt avseende var Natanael Beskow (1865-1933), en av tidens kyrkliga centralgestalter. De känslosamt laddade psalmerna “O du som ser, o du som vet” och “När jesusbarnet låg en gång” ingår i 1986 års svenska psalmbok, nummer 227 respektive 117. Den förra ingår även i den frikyrkliga sångboken Tempeltoner. Upphovsrätten till Jeanna Oterdahls texter innehas av kväkarnas Vännernas samfund.

Som lärarinna och författarinna satte Jeanna Oterdahl djupa spår i Göteborg och inom svenskt kulturliv. År 1951 erhöll hon Göteborgs Stads förtjänsttecken. År 1959 belönades hon med både Illis quorum och Nils Holgersson-plaketten.

Jeanna Oterdahl avled 1965 och är begravd i familjens grav på Östra kyrkogården i Göteborg. Hon har fått en gata på Orust, där hon hade sitt sommarhus, uppkallad efter sig.