Alice Bonthron var en banbrytare inom svensk handikappvård.
Alice Bonthron växte upp i Skåne. Hon var dotter till lantbrukaren David Wilhelm Bonthron och hans maka Ebba Charlotta Du Rietz. Hennes dröm var att bli lärarinna men då hon 19 år gammal förlovade sig med en bonde valde hon att i stället utbilda sig på en praktisk hushållsskola. Maken avled dock 1877 efter endast fem års äktenskap. Hon hade då tre barn, det sista nyfött.
Efter mannens död återtog Alice Bonthron sitt flicknamn. Hon försörjde sig först som telegrafist, ett yrke som blivit tillgängligt för kvinnor 1864 genom Elfrida Andrées kamp. Hon kämpade dock med dålig hälsa och fattigdom och flyttade i hopp om att lättare kunna försörja sig och barnen till Göteborg. Hennes räddning, och av stor betydelse även för många andra människor, blev den skola som göteborgsläkaren Olof Carlander inrättade för fysiskt handikappade barn 1885.
Olof Carlander hade 1885 instiftat Föreningen för bistånd åt vanföre i Göteborg. Den var den första i sitt slag i Sverige. Samma år grundade han även en arbetsskola. Alice Bonthron ansökte om platsen som föreståndare, erhöll den och blev därmed föreståndare för landets första skola för barn med funktionsnedsättningar. Början var trevande. Skolan hade det första året bara två elever och Alice Bonthron hade ingen erfarenhet från området. Hon genomgick emellertid en fyra månaders utbildning vid Haandsgernings skole for vanföre og lemlaestede i Danmark, som vid denna tid var ett föregångsland inom området. Tillbaka i Göteborg inledde hon ett ambitiöst arbete med att utveckla en pedagogik som skulle leda till att ”vanföra skulle få möjlighet till största möjliga arbetsduglighet och kroppsliga hälsa, dessutom en lyckligare tillvaro och förmåga till försörjning”. Andra städer som Stockholm och Helsingborg följde efter. Verksamheten i Göteborg växte och man flyttade hela tiden till större lokaler. Skolan startade på Södra Allégatan, följande år flyttade man till Norra Allégatan och sex år senare till Sprängkullsgatan. År 1894 erhöll man som donation av köpmannen Gabriel Lundgrens änka Kristina ett hus på Pusterviksgatan, vilket gjorde det möjligt att även inhysa elever. År 1912 kunde man så flytta till det stora nybyggda, och för ändamålet inrättade, huset i Änggården: Göteborgs Vanföreanstalt, i folkmun kallad ”Vanföran”.
Vid sin sida under uppbyggnaden av verksamheten hade Alice Bonthron doktor Olof Carlander. Då han avled 1898 lät hon, med hjälp av donationer, bygga ett sommarhem i Hjuvik som hon kallade ”Olofs Minne”. Hon var över huvud taget mycket framgångsrik i att engagera donatorer för sin sak. Hon lyckades skaffa medel inte bara till skollokalen på Pusterviksgatan och sommarhemmet utan även till en ortopedisk klinik, en skola och ett skolhem och slutligen till det nya stora huset i Änggården. Tillsammans med Patrik Haglund tog hon även initiativet till Svenska Vanföreanstalternas Centralkommitté.
År 1928 avled Alice Bonthron i Sigtuna. 1944 fick hon en gata uppkallad efter sig vid Ramberget på Hisingen.
