Anna Johansdotter Norbäck, kallad Mor Anna eller Annamora, var frikyrkoledare, kyrkokritiker och ledare för den religiösa väckelserörelsen som kallades annaniterna, men med det officiella namnet Evangelisk-lutherska frikyrkan.
Anna Johansdotter Norbäck var hela sitt liv bosatt i Själevads församling i norra Ångermanland. Hon föddes med stor sannolikhet den 25 mars 1804 i byn Norrvästansjö i Själevads församling. I församlingsboken anges födelsedagen till 24 februari 1804, men den uppgiften verifieras inte av födelse- och dopbok. Den 25 mars 1804 finns däremot noterat en flicka Anna, dotter till kronobåtsman Johan Norbäck och Anna Nilsdotter i Norrvästansjö, vilken sannolikt är Anna Johansdotter Norbäck.
Anna Johansdotter Norbäcks föräldrar var enkla, fattiga och ordentliga människor och inga noteringar utöver sysselsättning finns. Anna Johansdotter Norbäck hade fyra syskon men endast en av bröderna uppnådde vuxen ålder. Familjen flyttade till Kroksta by där barnen växte upp och där modern bodde kvar efter faderns död 1810. Anna Johansdotter Norbäck beskrivs som ett kvickt och begåvat barn. "Fader vår", trosbekännelsen och katekesen lärdes in utan anmärkning. Vid 14 års ålder konfirmerades hon och 1819 började hon arbeta som piga/tjänsteflicka, först i Hörnett och sedan i Öster-Billsjö. År 1835 flyttade hon till Kroksta till sin mor som 1821 hade gift om sig med Pär Olofsson, torpare och skogvaktare.
Som barn beskrivs Anna Johansdotter Norbäck som glättig, ivrig och livlig, men hon gav också sina föräldrar bekymmer genom att vara tanklös och olydig. I kamratkretsen var hon en ledare, inriktad på lek och nöjen. Som vuxen beskrivs hon som stark och självständig, envis och enligt eftermälen med ett ganska häftigt och skarpt uttryckssätt. Med sitt ledarskap och sin fasta gudstro kom hon dock att vara pionjär och inspirationskälla för andra kvinnor, där särskilt kan nämnas Hanna Lindmark, grundare av Margaretaskolorna.
År 1831 kom nyläsarna Maja Lena Nilsdotter och Maja Stina Pehrsdotter från Västerbotten till Själevad och Arnäs. Anna Johansdotter Norbäck, som genomgått en omvändelse, sökte kontakt med dem och deltog i deras konventiklar och hon blev snart en av ledarna. I detta sammanhang lärde Anna Johansdotter Norbäck sig nyläseriets förkunnelse och tog även del av den skarpa kyrkokritiken.
Från 1832 finns tydliga tecken på förändring. Anna Johansdotter Norbäck besökte gudstjänsterna i Nora med prästen och den inomkyrkliga väckelsepredikanten Pehr Brandell. Anna Johansdotter Norbäck tog emellertid ett allt större avstånd till statskyrkan; efter 1835 deltog hon inte längre i dess gudstjänster. År 1837 upphörde även hennes kontakt med Pehr Brandell, och generellt vände hon sig skarpt emot prästerna i statskyrkan.
År 1838 gifte sig Anna Johansdotter Norbäck med torparen Christoffer Christoffersson i Nordanås och började efter det att kallas Mor Anna, trots att äktenskapet var barnlöst. Anna Johansdotter Norbäcks ekonomiska ställning beskrivs i samband med giftermålet som god. Ansvaret för såväl gårdens som hushållets skötsel vilade helt på maken då Anna Johansdotter Norbäck ägnade sig åt att efterkomma kallelser, predika och vårda församlingen.
Anna Johansdotter Norbäck var en stark församlingsledare i en frikyrka vilken som mest uppgick till omkring 600 medlemmar, boendes främst i Arnäs och Själevads socken i norra Ångermanland. Medlemmarna hyste stort förtroende för henne och hennes omdöme, även i sådant som hörde till det jordiska, exempelvis giftermål och anställningar. Hon sågs som ett Guds redskap. Respekten för henne och annaniterna var stor, och den helnyktra och ordningsamma livsstilen torde här spelat stor roll. Men uppfattningen om Anna Johansdotter Norbäck var inte odelat positiv, flera kyrkoledare riktade stark kritik mot henne. Förhållandet till såväl biskop Israel Bergman (biskop i Härnösands stift 1848–1864) som biskop Anders Fredrik Beckman (biskop i Härnösands stift 1865–1875) var dock ömsesidigt respektfullt.
I den frikyrkliga församlingen var Anna Johansdotter Norbäck församlingsledare och själasörjare, hon ledde gudstjänsterna, predikade och ledde de återkommande kristendomsförhören. Ingen barnverksamhet förekom utöver söndagsskola. När annaniterna började med eget nattvardsfirande 1854 förrättade Anna Johansdotter Norbäck enskilt skriftermål för de som ville delta. Nattvarden delades dock ut av män.
Annaniterna byggde under Anna Johansdotter Norbäcks ledning ett eget bönhus med insamlade medel om 7 000 kr på mark donerad av hemmansägaren D. Tjernström i Höglands by. Det kunde tas i bruk 1866, men var inte helt klart förrän 1880. Bönhuset rymde omkring 300 personer. Därtill byggdes även stallar och två härbärgen med öppen spis och kammare och med väggfasta britsar i våningar.
Under Anna Johansdotter Norbäcks ledning drev församlingen under perioden 1873–1880 skolverksamhet i Arnäs, Grundsunda, Sidensjö och Själevads församlingar. Detta i en tid då statskyrkan fortfarande i hög grad ansvarade för skolverksamheten. Den skola annaniterna bedrev leddes av en inhyrd examinerad kvinnlig lärare, vilken inte tillhörde annaniterna.
Under många år var Anna Johansdotter Norbäck vid god hälsa, men i samband med en gudstjänst 1876 drabbades hon av ett slaganfall som påverkade hennes talförmåga. Trots det behöll hon livet ut en stark ledarposition, där hon fortsatte att leda gudstjänsterna, undervisa, hålla enskilda skriftermål, samt övervaka annaniternas livsföring i stort som smått.
Anna Johansdotter Norbäck, Mor Anna, dog i hemmet efter benbrott i januari 1879.
