Birgitta Valberg var skådespelare, trogen Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm under en stor del av sitt långa yrkesliv. Hon gjorde dessutom roller i radio, på film och i TV.
Birgitta Valberg föddes 1916 i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Hennes föräldrar, Paul Valberg och Gunborg Ahlin, var båda lärare. Tillsammans med dem odlade hon ett stort naturintresse. I skolan spelade hon teater. Hon sysslade också med sport och tävlade i skidåkning och tennis.
Redan 1934 debuterade Birgitta Valberg på film i Unga hjärtan. Hon hann göra flera filmer och dessutom spela i Señora Carrars gevär på Odéonteatern, 1938, innan hon började på Dramatens elevskola 1940. Skolan var då tätt knuten till teatern, där hon under elevtiden gjorde sina första framträdanden. Hon debuterade på nationalscenen som ”en annan spatserande dam” i Robinson och kungen, 1940, för att vartefter avancera till allt större roller. År 1947 gjorde hon Pigan i Bernardas hus, 1953 fru Capulet i Romeo och Julia, 1958 Gwendoline i Mister Ernest, 1966 Sarah Kahn i Hönssoppa med korngryn och 1989 Krösa-Maja i Det stora kalaset i Lönneberga. Hennes sista roll på Dramaten blev Mare Balticum i Spelet om lyckan och framtiden, 1996.
Hennes mest uppmärksammade roll på nationalscenen var som Barbro mot Sif Ruuds Lillemor Åhl i Kristina Lugns genombrottsdrama Idlaflickorna, 1993. De hade många år tidigare uppträtt tillsammans i en annan svårtolkad pjäs, Djuna Barnes Växelsången i regi av Olof Molander, 1961.
Birgitta Valberg gifte sig 1939 med Hans Hansson och var gift med honom till hans död 1976. De fick tre barn: Bodel Redin, Per Hansson och Maria Bandobranski.
Parallellt med det sceniska teaterarbetet gjorde Birgitta Valberg radioteater och genom åren hade hon många filmroller. Hon var med i Sommarnattens leende, 1955, Ratataa 1956, Fröken April, 1958, Jungfrukällan, 1960, Svenska bilder, 1964, Mannen på taket, 1976 och Paradistorg, 1977. För sin insats i sistnämnda film fick hon en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Störst kulturell påverkan har dock kanske hennes insats i Ronja Rövardotter, 1984, haft, där hon gjorde rumpnissarnas röster och levererade den klassiska repliken: ”Voffor gör di på detta viset?”
Hennes roller på TV sträckte sig från Hamlet, 1955, via En handelsresandes död, 1979, och Räkan från Maxim, 1980, till Idlaflickorna, 1996.
Birgitta Valberg avled på Lidingö 2014 efter ett långt och mycket aktivt liv, som bland annat renderade henne Teaterförbundets guldmedalj.