Cecilia Bååth-Holmberg var författare, översättare, folkbildare och sedlighetsivrare. Hon var även initiativtagare till införandet av Mors dag i Sverige.
Cecilia Bååth-Holmberg föddes i Malmö 1857. Hennes far — som förolyckades tidigt i hennes liv — var präst. Hennes mor hade tyskt påbrå. Hemmets religiositet och det tyska arvet kom att prägla Cecilia Bååth-Holmbergs liv, och hennes syn på kultur och samhälle. Hon intog en starkt konservativ ställning och var del av de nationalistiska strömningar som präglade Europa under årtiondena kring det förra sekelskiftet.
År 1877 gifte sig Cecilia Bååth-Holmberg och flyttade upp till Västmanland där hennes make Teodor Holmberg blev den första rektorn för den nystartade Tärna Folkhögskola. Paret blev framstående och omtyckta personligheter i folkbildningsvärlden och verkade som föreläsare och debattörer i frågor om bildning, samhälle och kulturliv. De förestod Tärna Folkhögskola i 36 år. Utöver sin roll som rektorsfru var Cecilia Bååth-Holmberg även aktivt engagerad i utbildningarna, framför allt de som var riktade mot kvinnliga elever. Hon förestod själv Tärna Folkhögskolas husmorsskola.
Cecilia Bååth-Holmberg var en mycket produktiv skribent. Som författare skrev hon själv en lång rad olika skönlitterära verk, som exempelvis novellsamlingen Pepita och andra berättelser, 1899, och I häfdernas hall: Verklighetssagor för de unga, 1900. Hon skrev även facklitterära texter såsom reseskildringar över Öland, Västmanland och flera andra nordiska platser samt biografier över framstående historiska personer såsom Guiseppe Garibaldi och Kung Karl XV. I alla sina verk löper Cecilia Bååth-Holmbergs nationalromantiska syn som en röd tråd. Även som översättare var hon mycket produktiv och översatte från norska, danska och tyska. En av Cecilia Bååth-Holmbergs mest spridda översättargärningar hittas i den svenska versionen av psalmen Härlig är jorden.
Paret Bååth-Holmberg var även starkt engagerade i de sedlighetsdebatter som rasade kring det svenska sekelskiftet. De såg modernitetens nya kultur och litterära uttryck som omoraliskt, skadligt och dekadent. Bland annat var Cecilia Bååth-Holmberg drivande i de kampanjer som bedrevs mot den så kallade ”Nick Carter-litteraturen”. Framgången i dessa tycks ha sporrat hennes övertygelse än mer, för snart därpå tog makarna ännu ett steg längre i sin ambition att motverka ”förskämningen” av den svenska kulturen.
I en artikel publicerad i Stockholms Dagblad 1908 under rubriken ”Den kulturella dyfloden” kritiserade Cecilia Bååth-Holmberg litteraturens och pressens negativa effekter på folkmoralen och manade till handling. Året därpå skapade hon och maken själva en organisation med mål att höja den svenska sedligheten. Svenska riksförbundet för sedlig kultur var verksamt mellan åren 1909 och 1930 och verkade bland annat genom sina skriftserier, föreläsningar och en programverksamhet kallad Förädlande folknöjen. Denna utgick från en broschyr, skriven och sammanställd av Cecilia Bååth-Holmberg år 1928, med över 118 program för ”uppläsningsaftnar” där grupper kunde beställa material för att genomföra exempelvis en ”Tegnérafton” eller en kväll med temat ”Från storväldets dagar”.
Cecilia Bååth-Holmberg var organisationens mest centrala person, inte bara som dess initiativtagare utan också som ordförande under de inledande åren och som sekreterare fram till sin död. Hon var dessutom en flitig skribent i organisationens medlemsorgan som från och med 1915 gick under namnet På Vakt. I dessa skrev Cecilia recensioner av vad hon ansåg vara god och uppbygglig litteratur såväl som rasande polemik mot de som spred den föreställt farliga modernitetens idéer. Särskilt hård kritik riktades mot Hjalmar Söderbergs författarskap och Ellen Keys samhällsidéer.
Ett av de sista initiativ som Cecilia Bååth-Holmberg genomförde inom Svenska Riksförbundet för sedlig kultur var införandet av Mors dag i Sverige 1919. Hon tog inspiration av firanden i andra länder och menade att det var av vikt att ha en fast dag för att årligen högtidlighålla den traditionella modern då hennes roll som vårdare av barn och hem skulle lägga grunden för ett gott samhälle. Trots att Cecilia Bååth-Holmberg aldrig själv fick några barn framhölls hon inom organisationen som en ideal moderstyp.
År 1920 avled Cecilia Bååth-Holmberg efter en tids sjukdom. Hon ligger begravd på Solna kyrkogård.
