Emma Meissner var en firad operettsångare och skådespelare kring sekelskiftet 1900.
Emma Meissner var dotter till snickarmästaren Johan Fredrik Ekström och hans maka Anna Brita. Hon föddes i Karlstad år 1866, men växte delvis upp i Stockholm. Hon hade tre yngre syskon som alla dog i späd ålder samt en adoptivbror som även han dog som barn. Emma Meissner önskade sig redan som liten flicka att få spela teater, en dröm hon tidigt kom att realisera.
Emma Meissner inledde sin bana i kören vid Mindre teatern (Hammerska ladan) i Stockholm där hon var engagerad 1881–1883. Hennes första framträdande på scenen skedde som 16-åring, gestaltande en av schackpjäsbönderna i Sjökadetten 1882, vid nämnda scen. Hon studerade vid Musikkonservatoriet (nuvarande Kungliga Musikhögskolan i Stockholm) 1884–1885 samt tog lektioner för operasångaren Fritz Arlberg och Signe Hebbe 1885–1886. Därefter följde otaliga engagemang, däribland vid Fröbergska sällskapet 1887–1888, Södra teatern och Djurgårdsteatern 1888–1889 samt vid Vasateatern 1889–1895. Åren 1897–1929 var hon i tjänst hos Albert Ranft, tillhörande såväl hans turnerande operettsällskap samt hans stockholmsscener, Vasateatern 1898–1904 samt 1926–1929, Östermalmsteatern 1904–1906 och Oscarsteatern 1906–1914 samt 1919–1926. Emma Meissner var även bland annat verksam vid Stora teatern i Göteborg, Odéonteatern i Stockholm och hon deltog i gästspel och turnéer runtom i Sverige, såväl som i Europa och USA.
Bland Emma Meissners scenroller kan nämnas Denise de Flavigny i Lilla helgonet 1887, Eurydike i Orfeus i underjorden 1888 på Södra Teatern, Hertiginnan de Parthenay i Lille hertigen 1889 på Vasateatern, Fanchette Michel i Sjökadetten 1889 på Vasateatern, Yum-Yum i Mikadon 1890 på Vasateatern, Bettina i Lyckoflickan 1897 på Stora teatern i Göteborg, Molly Seamore i Geishan 1898 på Vasateatern, Alèsia i Dockan 1900 på Vasateatern, Daisy i Dollarprinsessan 1906 på Oscarsteatern, Hanna Glawari i Den glada änkan 1907 på Oscarsteatern, Franzi Steingruber i En valsdröm 1908 på Oscarsteatern, Susanna Pomarel i Kyska Susanna 1911 på Oscarsteatern, Juliette Vermont i Greven av Luxemburg 1915 på Oscarsteatern och Adèle i Läderlappen 1918 hos Albert Ranfts operettsällskap. Emma Meissner spelade även en del talroller, däribland som Anna Pavlovna i Fedja 1935 på Vasateatern och Fru de Trévillac i Äventyret 1940 på turné med Riksteatern.
Emma Meissner filmdebuterade 1903 i den av Ernest Florman fotograferade Lili. Hon kom att medverka i omkring 15 filmer, bland dessa kan nämnas Den glada änkan 1907, Skilda tiders danser, 1909, Falska miljonären, 1931, Vi som går köksvägen, 1932, Eva går ombord, 1934, Intermezzo, 1936, Sara lär sig folkvett, 1937, och Familjen Andersson, 1937. Emma Meissner gjorde även både fonograf- och grammofoninspelningar, drygt ett hundratal av de senare. Hon ägnade sig från 1929 främst åt pedagogisk verksamhet. Hon erhöll Litteris et Artibus 1936 och S:t Eriksmedaljen 1942.
Emma Meissner slog igenom stort kring sekelskiftet 1900 och blev en mycket firad och populär operettprimadonna. Hon kom att medverka i omkring 100 olika operetter, men titelrollen i den första svenska uppsättningen av Glada änkan och ”änkefebern” denna orsakade är ändå det som för evigt förknippas med Emma Meissner. Hon och hennes Danilo, Carl Barcklind, blev även vaxdockor på vaxkabinettet Svenska Panoptikon i Stockholm. Till hennes meritförteckning kan också tillföras att hon var en pionjär som skivartist, aktiv så tidigt som 1890, hon kan därtill anses vara Sveriges första filmstjärna och introducerade danser som tango, bostonvals för att inte tala om den populära ”änkevalsen” för den breda publiken.
Emma Meissner var gift med kassör Robert Berg 1894–1897 och därefter med musikdirektör Hjalmar Meissner från 1899 fram till hans död 1940. De folkkära makarna Meissner omsjöngs bland annat i Ernst Rolfs kuplett ''Jag är ute när gumman min är inne'' från 1926.
Emma Meissner avled i Stockholm 1942. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
